I Officersförbundsbladet skriver Överste 1:a graden Ulf Henricsson om den dåliga försvarsdebatten. ”Vart tog alla uppkäftiga majorer vägen” är rubriken. Han börjar med att berätta om en debattredaktör som var trött på att pensionärer och inte aktiva hela tiden skriver inlägg. Var är de verksamma officerarna?
”På Folk och Försvars rikskonferens i Sälen var det i stort sett bara ÖB och insatschefen Anders Lindström som öppnade munnen av de aktiva officerarna – och de stod som talare i programmet.Debatten sker på ”kammaren” blir svaret – utåt måste vi vara eniga. Jaså! – men vem upplyser då svenska folket om den professionella synen på försvaret?” skriver Henricsson ”Konsekvensen blir att yrkesfolk håller käft och amatörer talar om hur det bör vara”.
Visst har han rätt i det. Henricsson är inte den förste som undrar var debatten tagit vägen. På den här bloggen har den frågan ställts förut. Svaret? Ja, det finns många svar. Men vilket är bättre? Att en amatör bryter tystnaden eller att ingenting hörs alls? Tystnad skrämmer. Ibland skrämmer den mer än skrik och oväsen. Vart har de intellektuella bland officerarna tagit vägen. De finns ju där, det vet jag. Det finns intellektuella inom alla yrkeskategorier, det måste det finnas. Någon måste tänka och fundera. Hur skulle det annars gå med utvecklingen?
Vem känner inte igen sig i Henricsson ord ”Det finns en alltför stark tendens hos chefer (och politiker) att omge sig med jasägare. Det blir bekvämare så – men definitivt inte bättre. Jag har varit med tillräckligt länge för att veta att ”puts och studs” och lite servilitet, är ett bra sätt att nå framgång”.
Sen måste jag bara citera lite till av artikeln ”Jag har under förbandsbesök träffat många uppriktiga och ärliga majorer som öppnat mina ögon. Men när jag sedan konfronteras med grottekvarnen på Lidingövägen 24 har jag undrat varifrån alla mesiga överstelöjnanter (och överstar) kommer. Kan det bero på urvalskriterier och chefsattityder?”.
…..om Henricsson undrar vart de uppkäftiga majorerna tagit vägen, vet jag att det finns åtminstone en av dem bland den här bloggens läsare.
Militära Reflektioner 
Ulf är tyvärr litet naiv på gamla da’r. Han borde komma ihåg att INGEN i högkvarteret lyssnar på ngn som är lägre i grad än övlt. Samma sak gäller ute i provinsen.
Men visst beror det på urvalskriterier. Vi får de högre officerare vi förtjänar.
Alla generalerna i ”Direktionen” (bara det ordet!) finns ju där av en anledning. Men vi måste vara på det klara med att den anledningen inte alltid har med organisationens bästa att göra. Var och en må dra sina slutsatser.
Den fortfarande uppkäftige…