Kinesisk neokolonialism

“Kina blir bara allt hungrigare” konstaterar ledarsidan i The Economist. Hungern efter råvaror att mätta den tunga industrin med, har drivit landet till alla världens hörn. Det är naturligtvis inte bara olja som eftertraktas, men det räcker med att ta sig en liten titt på siffrorna för att förstå situationen. Även om konsumtionen minskar i USA, slår oljepriset rekord vilket beror på the rising star of China och även andra mindre stjärnskott på himlen vilka behöver resurser.

Nu har det gått så långt att Kina omnämns som en slags nykolonisatör som ger sig ut på exeditioner inte minst till Afrika. Detta skapar en oro att dess närvaro underminierar de västerländska makternas förmåga att kunna sprida demokrati, välfärd, guld och gröna ängder åt mindre välbeställda. De givmilda världsförbättrarna varnar att USA och Europa håller på att tappa fotfästet i Afrika och Latinamerika.

Men vart har alla de miljarder som skänkts i bistånd åt exempelvis Afrika tagit vägen under alla dessa år?  The Economist konstaterar även att ekonomin i Afrika och Latinamerika aldrig gått så bra som nu. Västs barmhärtighetsprogram har inte givit mycket. Många visar ogillande över att Kina är en kommunistdiktatur som anländer där bara Väst borde vara. Men vad hade då exempelvis Frankrike i Afrika att göra en gång i tiden. Vad har de fortfarande att skaffa i de länder de en gång kolonialiserade? Det är nästan som en slags kvarlevande imperialistisk dröm.
Kina handlar och vandlar med alla, rik som fattig, hög som låg, ond som god. Business is business, ett språk som alla förstår.

Men att Kina har svåra interna problem går inte att bortse ifrån. Det räcker med att resa till de stora städerna och se sig omkring. Nedsmutsningen och miljöförstöringen är fruktansvärd. Den växande industrin och städerna kräver enorma mängder energi. De hålls vid liv genom kol som tas från gruvor med föråldrad produktionsapparat. Gruvolyckor sker i princip hela tiden i Kina. Nedsmutsningen och förgiftningen gör miljoner invånare sjuka varje år. I den norra delen av landet håller en öken på att sprida ut sig, vattenbristen gör sig påmind. Måste även vattnet så småningom köpas in utanför gränserna och från vem?

Men vi får se, kanske ligger det någonting i ledarskribentens ord “The more business China does with the rest of the world, the more nuanced its foreign policy is likely to become”….innebär det även en mer nyanserad inrikespolitik?

Indiska försvaret behöver tusentals officerare

Den indiska försvarsmakten är världens näst största. Men på senare år tampas den med ett allvarligt problem - officersbrist. Armén saknar 11,000 officerare som kan leda och träna rekryterna (Indien har inte värnplikt). Under de senaste tre åren har över 3000 officerare gått i tidig pernsion eller är på väg att hänga av sig uniformen för gott. Militärakademierna har inte ens chans att vaska fram tillräckligt med kompetenta ledare. Vid akademin i Dehradun är till exempel endast 86 av de 250 platserna tillsatta med kadetter.

General Deepak Kapoor ser allvarligt på detta och skyller mycket på Indiens goda ekonomi. Flottan och flyget har är inte lika drabbade av bristen som armén. Det är svårt att hitta lämpliga kandidater till officersutbildningarna. Hög utbildade indier tar hellre anställning vid IT-företagen än försvaret eftersom de tjänar hälften så mycket som en officerare. General Kapoor har föreslagit allmän värnplikt för att få bukt med problemet. Eller så måste lönerna höjas med det dubbla. Men även skolsystemet är en orsak. De som passerar uttagningarna till akademierna, är de högt priviligerade i samhället med utbildning.

Indien och Kina i gemensam militärövning

Under december månad kommer Indien och Kina att hålla en gemensam militärövning rapporterar Jane’s Defence Weekly. Händelsen är unik eftersom det är för första gången som länderna kommer att öva tillsammans. Relationerna mellan Indien och Kina har varit spända ända sedan 1962. Kinas maktövertagande av Tibet år 1950, ledde till att läget vid gränsen vid Himalaya försämrades. Detta ledde fram till det korta kriget mellan Indien och Kina år 1962. Konflikten har formellt sett inte lösts men risken för ett fullt krig ses som avlägsen.  

Övningen kommer dock inte att vara storskalig då enbart 100 soldater från vardera land kommer att delta. Men detta är ett av de steg som tagits för att förbättra relationera. Kanske kommer vi att få se större övningar i framtiden.

Blood Diamond på burmesiska

Hur många av er har sett filmen Blood Diamond. Officiellt sett är det förbjudet att bedriva handel med den typen av diamanter sedan 1998. Men en jordnära själ vet att vi inte lever i den bästa av världar. I Burma har nyligen en stor      (bild redigerad av bloggaren) ädelstensauktion avslutats. Där har militärjuntan sålt mängder av dyrbarheter. Diamanter, jade, pärlor och rubiner i mängder. Burma står för 90% av världens produktion av rubiner. Blodröda blodsrubiner?  
När det på internationell nivå gavs uppmaning om att bojkotta auktionen, slogs dövörat till. Mer än 3600 intresserade handelsmän varav 2300 utländska samlades där för att köpa. Av de utländska var 90% kineser, men det är ju förståeligt. Kina är en ekonomi på uppgång och marknaden där skriker efter jade och även andra ädelstenar för den delen. I Shanghai finns enligt vad jag har hört från en pärlhandlare, en stor marknad.

Handeln med rubiner och jade är en av militärjuntans viktigaste inkomster. Vad gör den för pengarna? Köper vapen och materiel, vad annars. Blood Diamond så det bara skriker om det. Många stenar gick det åt till det påkostade bröllopet där generalen gifte bort sin dotter.
Men paret ser inte speciellt lyckligt ut på de filmer som visats från det. Det spelar ingen roll hur många skimmrande diamanter eller pärlor man lägger på ett bröllop. Strålar inte paret av lycka, är det ändå en av de bittraste syner man kan se. Vänd bort blicken, eller se och lär…..

Kinesiska soldater i uppror

Det kinesiska försvaret är stort till antalet och under modernisering. Men på senare års tid har armén haft problem. När en soldat avslutar sin tjänstgöring får denne vanligtvis ett arbete direkt efteråt. Detta återfinns naturligtvis inom den statliga sektorn. Men denna har minskat till förmån för den privata och dessutom blivit alltmer motvillig till att anställa f.d. soldater och därmed är dessa inte längre garanteade arbete efter att ha lagt vapen och stövlar på hyllan. Att återgå till det vanliga civila livet har blivit svårare. De soldater som tidigare bott i innerstäderna har det lättast att hitta arbete. Men för de som sänds tillbaka till landsbyggden, väntar oftast en hård och sysslolös tillvaro. Bönder som tagit värvning och under sin träning blivit inlärda stark idealism, blir snabbt besvikna när de inte får sina utlovade arbeten. De ger regeringen ständig huvudvärk med sina protester. Folkets Befrielearmé har varit en god arbetsgivare, men är inte längre det. Det handlar om miljontals arbeten inte bara åt vanliga soldater, utan även officerare. Problemet diskuteras väldigt lite i Kina.

Under senare år har därför tusentals kinesiska soldater demonstrerat runt om i landet. I april år 2005 intogs armén departement i Beijing av hundratals avskedade soldater. I juli samlades 2000 i Yantai utanför den lokala myndigheten för att uttrycka sitt missnöje. I september har åtminstone två liknande stora demonstrationer ägt rum på andra håll i Kina.
Allt det här är pinsamt för den kommunistiska regimen som de facto militärt kom till makten. Armén är en viktig del i politiken och propagandan, men korruptionen bland officerarna är hög. Mycket styrs med mutor och informella kontaktnät.

China Cyberwar

I Jane’s Defence Weekly skriver Peter Brookes utförligt och intresseväckande om Kinas satsning på informationskrig. På engelska heter det Information Warfare (IW) och kan även kallas för cyberkrig. IW kan föras på många olika sätt, men det går bl.a. ut på att utföra virusattacker mot (bild redigerad av bloggaren)                                                           datorsystem, ckracka och hacka sönder nätverk, smyga in desinformation och sudda ut den riktiga, klippa av kommunikationstrådar mellan olika enheter och mycket mer.

US Defence Forces är inte bara oljeberoende, ett problem som sannolikt håller Pentagonfolket vakna långt in på nätterna. Idag använder det amerikanska försvarsdepartementet sig av över 5 miljoner datorer, 100,000 nätverk, 1,500 websidor….allt utspritt i 65 olika länder runt om i världen. Det är ett gigantisk, avancerat och känsligt hjul som ständigt snurrar. Nu har personer som Brookes börjat oroa sig över hur sårbart detta system egentligen är. För US Defence Forces är inte längre ensamma Hi-tech-herrar på täppan, andra har börjat klåfingra på deras system. En av dessa är Folkets Befrielsearmé-PLA.

Den kinesiska försvarsmakten är mycket väl medveten om att den inte kan klå upp USA i en traditionell militär kraftmätning. Trots alla satsningar och moderniseringar av sin vapenindustri och upprustandet av PLA. Därför söker man hitta alternativa metoder att “search and destroy” US-Armys akilleshäl.
PLA har gjort tunga investeringar i att utveckla sin cyberkrigsförmåga. Cybertaktik har inkorporerats i de militära övningarna som en självklar del. Från högskolor och universitet rekryteras unga, lovande och nyutexaminerade IT- och datavetenskapstekniker. Dessa skall utveckla försvarets cybersida. Vad som håller på att ta form och taktfast marschera in är en kinesisk “hackerarmé”.

PLA drar sig inte heller för att titt som tätt retas med Pentagon. Pentagon fungerar som en slags försökskanin för PLA-hackers. Varje år utsätts Pentagon för över 80,000 cyberangrepp. Huvuddelen av dessa har spårats tillbaka till Kina. Det är inte bara US HQ som kommer “under cyberattack!”, utan även elitstyrkor som 101st Airborne Division och 4th Infanteri Division har fått besök. Även brittiska försvaret har fått erfara samma historia.

Japanska Försvaret

Japan hör till en av de nationer som lägger ner mest pengar på sin militära förmåga. De intager femte på topplistan. Precis som Kina, Azerbajdizjan, Ryssland och USA har de lagt ner tid och resurser på att rusta upp i alla läger. Så här framställer Japanese Self Defence Forces sig själva.

Hedersgardet ur PLA

Så tillbaka till Kina för en liten stund. Här visar Hedersgardet ur Folkets Befrielsearmé upp sig.

Indonesien köper ryska vapen

Den 6 september skrev Ryssland och Indonesien under ett avtal rörande vapenköp. Indonesien får handla på kredit för en miljard dollar av Ryssland. På inköpslistan står 22 heliokoptrar, 20 stridsvagnar och 2 U-båtar.
Att Ryssland så villigt går med på att ge kredit, anses bero på landets olja. Indonesien producerar olja i riklig mängd, vilket ses som en slags försäkran. Eller som högste befälhavaren för det indonesiska flygvapnet, Marskalk Joko Suyanto förklarade det hela: “de kan investera här, förvärva resurser här, men de kan betala för alltihop med militärt materiel”.

Återkomsten av Burmas krigarkungar

Så har det som vi fruktade mest inträffat. Idag gav militärjuntan i Burma efter hot, order om att öppna eld mot demonstranterna.

(bild redigerad av bloggaren)

Minst sju munkar har dödats i skrivandets stund men dödssiffrorna stiger. Både civilister, munkar och nunnor arresteras, utsätts för tårgas och misshandlas. Den “Vinröda Revolutionen” skall till varje pris slås ner och dränkas i rött blod. Juntan är hänsynslös. Men demonstrationerna fortsätter trots det militära våldet.

Hur kan detta ske? Hur kan fredliga buddistiska munkar utsättas för detta? Finns det ingenting som är heligt här på jorden?

Kanske finns en del av förklaringen i den nya huvudstaden Naypidaw. Militärjuntan har styrt med järnhand i landet under en oerhört lång tid. Generalerna har gått så att de låtit bygga en helt egen stad som liknar en blandning av fästning och helgedom. I stadens mitt står tre förgyllda och gigantiska statyer föreställande Burmas tre främsta krigarkungar. Framför dem hålls hyllande parader. Det är fråga om en slags militär avgudadyrkan. Här har buddismen och dess läror ingenting att göra.

Det är ideal och värderingar som styr människans handlande, vad vi väljer att göra och inte göra. Om det är rätt att döda eller inte döda.Vad är det vi har sett ske i Burma sedan flera år tillbaka. Vad är det som sker nu? Vad kommer att ske? Är detta slutet för buddismen i det landet?
Vi vet vad som skedde i Tibet en gång i tiden och vi vet vad Mao tyckte om Religion. “Religion är ett gift” sade han, som skulle fördrivas och ersättas med ett bättre tänkande.