Finland och Sverige stärker försvarsrelationerna

När utrikesminister Carl Bildt besökte Helsingfors år 2006 sade han att “Detta är den närmaste relation Sverige har med något annat land”. Det är helt sant. Starka historiska och nutida band knyter samman Finland och Sverige. Ingen relation är som den mellan våra länder. Den är unik och ingen annan, med något som helst annat land kan ersätta den. Finland och Sverige har både en gemensam och icke-gemensam historia. Sverige har under de senaste 200 åren gjort helt andra erfarenheter än sitt grannland. Faktum är att landet var under ryskt styre i lite över hundra år och och fick utkämpa fyra krig under första hälften av 1900-talet. Inte heller har Finland varit en kolonisatör liknande Storbritannien och Frankrike. När man samarbetar med varandra och strävar efter att fördjupa en relation är det viktigt att ha förståelse för varandras värderingar, erfarenheter och tankegångar.

På DN Debatt skriver idag Finlands och Sveriges försvarsministrar en gemensam artikel om hur våra länder skall fördjupa samarbetet om försvaret. Vi måste förbättra vår förmåga att kunna agera gemensamt. Men samtidigt skall hela det nordiska försvarssamarbetet fortsätta. “Våra länder har så långt valt olika vägar för försvarets utformning, men samråder om omställning och framtida inriktning. Sverige och Finland har grundmurat förtroende för varandras förmåga att värna eget territorium” skriver de.

Ryssland har mycket riktigt höjt sina ambitioner vad gäller utrikespolitik. För bara någon vecka sedan varnade chefen för det Utrikespolitiska Institutet, Tomas Ries att Ryssland “blivit starkare och allt mer militaristiskt”. Finland har en över 1300 kilometer lång gräns att övervaka mot den östra grannen. Östersjön kan också bli föremål för ett ännu större energipolitiskt intresse än den är nu. Gasledningen är ännu inte en realitet men ”Östersjön har förvandlats till ett energins innehav, med fördubblade oljetransporter och 50,000 fartygsrörelser varje år. En betydande del av den ryska exporten går över detta hav. Frakten lär fortsätta att öka eftersom Ryssland fortlöpande bygger ut hamnkapaciteten i Östersjön” skriver de båda försvarsministrarna.

Men det är inte bara med gemensam övervakning av det hav som skiljer oss åt som vi skall utveckla vårt samarbete. Andra områden av intresse är utbildning och övningar men framförallt gemensamma materielanskaffningar. Detta är viktigt eftersom samarbetet mellan finsk och svensk trupp inom de internationella insatserna sannolikt kommer att bli mer omfattande än det är nu. Så här står det i artikeln “Det är nödvändigt att gå vidare och utöka den gemensamma materielanskaffningen. Det är centralt att de nordiska länderna inte fortsätter att ha olika specifikationer för försvarsmateriel. Det försvårar gemensam utbildning, effektiv logistikhantering och upprättande av gemensamma förband eller gemensam användning av materiel i internationella insatser”.

I slutet skriver de även något som på många sätt påminner om Bildts uttalande i Helsingfors år 2006 “Få länder har så naturliga förutsättningar för fördjupat samarbete som våra”.

Finska officerare dricker kaffe

Första officeraren “Tjenare!”
Andra officeraren “Hur är läget?”
F.O “Tack, bra! Jag har hällt upp kaffe åt dig. Vill du ha kex”
A.O “Nej, tack”
F.O “Ta en bulle!”
A.O “Nej tack. Absolut inte bulle. Blir tjock!”
F.O “Irma har bakat”
A.O “I så fall naturligtvis bulle!”
A.O “Gott!”
F.O “Till klubben!”

Finland överväger NATO

Idag gavs en rapport ut från det finska Utrikespolitiska institutet. I den är man försiktigt positiv till ett medlemskap i NATO. Finlands utrikesminister, Ilkka Kanerva ser inte heller några problem med ett medlemskap.  Han tror inte att det skulle bli någon “smärtsam process”. Finland har arbetat så nära organisationen att ett eventuellt medlemskap inte skulle få några större konsekvenser. Ryssland skulle möjligen först reagera negativt för att sedan låta det vara.

Men rapporten påminner även om att Finland måste vara berett att försvara andra om det blir medlem. Men i skrivandets stöd förbereds ett grundligt beslut om anslutning till NATO.

Finlands självständighetsdag

Idag den 6 december firar Finland 90 år av självständighet. Året var 1917 och bara någon månad tidigare hade de revolutionära i Ryssland gripit makten. Detta banade väg för Finlands slutliga självständighet efter årtionden av om och men.

Men trots att frigörelsen från Ryssland gick fredligt och oblodigt till, var detta början till en hård inbördes uppgörelse och kommande krig. “De Röda” som ville att landet skulle fortsätta tillhöra Ryssland tog över makten i Helsingfors och de större industristäderna. Några blodiga månader följde då de slogs ner av “De Vita” ledda av Finlands mest kände och omtalade general, Mannerheim. Därefter var den inre freden och självständigheten tryggad men inbördeskriget krävde många liv, över 20,000 men siffran går inte att bestämma exakt. 

Ett fyrfaldigt leve för 90-årsdagen av Finlands självständighet!

Militärtjänst i Sverige och Finland

Ikväll gick första avsnittet av Emigranterna på Svt 2, som handlade om Daniel Svensson. Han gjorde först värnplikten i Sverige, men beslöt sig för att göra den även i Finland. Daniel har även finskt medborgarskap och han ansökte om att få tjänstgöra vid ett svenskpråkigt regemente - Nylands Regemente.
Daniel trivdes från första början. Han berättar om skillnaderna mellan värnplikten i Sverige och Finland. I Finland är den tuffare och mer inriktad på krig. I Sverige gick tjänstgöringen mer ut på att vakta. Före flytten till Finland tränade Daniel hårt, men var ändå orolig för att hans kondition inte skulle räcka till. Man lyssnade mera på hans önskemål vad han ville med sin värnplikt i Finland än i de gjorde i Sverige.

Vid programmets slut är Daniel underofficer vid de finska insatsstyrkorna. Vi önskar honom lycka till!

Finland försvarar värnplikt

I Finland gör majoriteten av den manliga befolkningen värnplikt. Varje år tränas runt 25,000 värnpliktiga och reservister. De operativa styrkorna uppgår till runt 100,000 man och totat är det tänkt att att 350,000 skall kunna mobiliseras år 2008. Amiral Juhani Kaskeala, kommendör för försvarsmakten hävdar bestämt att den står sig i internationell konkurrens. Finland har lika många soldater som Sverige i internationell utlandstjänst. 

“Försvarsmakten producerar på ett professionellt sätt dugliga soldater. Dessutom sker det på ett kostnadseffektivt sätt. I Europa finns endast fyra länder som inte under de senaste 90 åren i något skede varit ockuperade. Finland är ett av dem. Storbritannien är ett annat. De två övriga är Sverige och Schweiz som lyckats hålla sig utanför krigen. Då det gäller försvarssamarbete mellan olika länder” säger Kaskeala.

Den finska försvarsmakten är effektiv både vad gäller utbildning och kostnader. Till exempel avsätts en tredjedel av budgeten för materielinköp.  Kaskeala hoppas också mycket på den nordiska försvarssamarbetena.

Finlands Försvarsminister på besök i USA

För några dagar sedan besökte Finlands Försvarsminister Jyri Häkämies USA. Han träffade bl.a. President Bush och uttryckte sin oro för Rysslands upprustande.
I samband med besöket höll han ett långt tal. Här är några uttdrag ur det.

Ladies and Gentlemen,

At this particular point of history, most armed forces in the Western world are undergoing a process of profound, long-term transformation. Most countries are abandoning the concept of territorial defence and are emphasizing capabilities to conduct international peace-support operations in places far away from their borders. Not Finland.

Most countries are also discarding the great Napoleonic idea of raising mass armies by conscription and, instead, they are creating small all-professional armed forces. Not Finland.

Furthermore, for most western and central European countries NATO is the answer to their defence prayers. Once again, not for Finland.

How can this be explained? Why is Finland still holding on to the concepts of territorial defence, general conscription, and staying outside of the military alliances, while for practically all other countries in the developed world these concepts are ideas from the past?

To understand Finnish defence thinking, it might be useful to think of Finnish national security interests as three concentric circles. The outer circle comprises common values. Finland is interested in promoting and defending such values, as is demonstrated by our support, and participation in, the United Nations’ peace-keeping and humanitarian operations.

The second circle brings us closer to home, to Europe and to security threats affecting Europe. The more stable the European continent remains, the safer will Finland be. As a consequence, our forces continue to be involved in NATO-and EU-led operations, be it in the Balkans, Africa, or even in a far-away Afghanistan.

Finally, it is within the third circle where our national interest reigns supreme. Such core issues as national independence, security and well-being of the Finnish citizens, and, ultimately, even the very survival of the nation are at stake here. To defend the Finnish territory we need strong national defence. And since we are not a member of any military alliance, we have to build up our defence independently.
It is clear that Russia is, supported by the huge revenues it is reaping from oil and gas, on its way of becoming a world player again. According to the Russian world view, military force is a key element in how it conducts its international relations. As a consequence, there is a determined program to strengthen the Russian military capabilities. If the military procurement program 2006-2015 will be financed as expected, it will mean a much stronger Russia in military terms by the middle of next decade.

In terms of its military capabilities, Russia will have a lot more weight to throw around. Whether it chooses to do it in its immediate neighbourhood is another matter. The bronze statue crisis with Estonia raises some disturbing questions. There is no smoking gun that will clearly indicate that the Russian authorities were behind the cyber attacks. Yet, the attacks were well coordinated and gave a foretaste of what could be done in situations where state-level actors would choose to use cyber attacks as a weapon.
Be that as it may, Russia will continue to be a strong regional actor in the High North. Strategic importance of the Kola Peninsula will wake up Russian military interests from their decade-long hibernation, as is attested by the Russian bombers showing up again in the sea areas around Iceland and northern Scotland. After the well-publicized expedition to the North Pole, the Russian interest in the polar areas is clear, and the Baltic Sea is getting all the more important in the next few years as one of the main routes for Russian energy exports.

Det finska försvaret

Det måste sannerligen vara någonting särskilt med Finlands försvar. På väldigt kort tid har jag läst åtminstone tre långa, välskriva och informativa reportagen om det.
I nr 4 av tidningen Vårt Försvar skriver Lars Bratt “Ett försvarslöst Sverige måste lära av Finland!”. Överste Erik Errol spinner i stort sett vidare på samma ämne i tidningen Slagfjädern 2-2006 i en tre sidor lång essä “Reflektioner kring finsk och svensk försvarspolitik”. Men priset tar nog ändå tidningen Military Technology som i sitt 30:e nummer, helt ägnar uppmärksamheten åt det finska försvaret!

I Military Technolgy uttalar sig försvarsminister Seppo Kääriäinen sammanfattande om den finska försvarspolitiken. Finland skall förvisso koncentrera sig på ett starkt nationellt försvar men “We consider a strong transatlantic relationship to be important for the security of Europe and in efforts to resolve wider international problems. Finland will strive to support further expansion and improvement in the already considerable transatlantic dialogue and cooperation. In that setting, a well-functioning EU-NATO cooperation would be a central importance.”

Mycket av landets försvarstänkande bygger på erfarenheterna från WW2 och Kalla Kriget. Det nära grannskapet med Ryssland lägger naturligtvis en del hinder i vägen för en alltför radikal omstrukturering. Inte minst ett medlemskap i Nato. Ett medlemskap skulle möjliggöra en kostnadseffektivisering och specialisering. Man kan inte vara bra på allting. Men som ovan nämn ligger tygndpunkten på det territoriella försvaret.

Armén utgör fortfarande grundstenen i Finlands försvar. Varje år tränas runt 25,000 värnpliktiga och reservister. De operativa styrkorna uppgår till runt 100,000 man och totat är det tänkt att att 350,000 man skall kunna mobiliseras vid behov år 2008. Till samma år beräknas också det nya hemvärnet vara i drift. De operativa styrkorna uppgår till 100,000 man. Finland har också idag lika många soldater i internationell tjänst som Sverige. En stark tilltro till den allmänna värnplikten finns, vilket beror på satsningen på det nationella försvarssystemet. Men de värnpliktiga tränas även för internationella uppdrag. Precis som i Sverige är det också aktuellt att införa avtalssoldater.

Det finska försvaret har också ett stark stöd från allmänheten. Vid en undersökning som ställde frågan om landet skulle försvaras mot anfall trots osäker utgång, svarade 80 % av de tillfrågade att så skulle ske. Vidare ställde sig 77 % positivt till allmän värnplikt. Endast 19 % tyckte att en profesionell yrkesarmé vore bättre.

Finlands försvarsmakt är med andra en mycket starkt integrerad del av samhället.

De finska och norska hemvärnen

Läste i årets första nummer av Hemvärnet ett helsidesreportage med rubriken “Kvalitet och kultur driver på Heimevernet”. Det norska hemvärnet har genomgått stora förändringar på kort tid ända sedan år 2003 då dess nuvarande chef, Bernt Brovold tillträdde sin post. Bland annat har antalet soldater minskat från 80,000 till 50,000 samtidigt som materielen har förbättrats. Kompanierna har också kraftigt skurits ner. Men Heimevernet behöver årligen 5000 man med genomförd värnplikt för att täcka avgångarna. Till skillnad från det svenska hemvärnet baseras rekryterinegn på plikt. Men frivillga finns också och soldaterna skall tjänstgöra 25 dagar om året.

Också Finland har börjat rusta upp sitt Hemvärn, från att inte ha haft något. Det frivilliga försvaret har dock utvecklats starkt sedan 1990-talet. Men det heter inte Hemvärn utan maakuntajouko - Landskapstrupper. Till år 2008 beräknas det vara i drift och år 2010 är det tänkt att varje landskap skall ha en egen styrka.

I vårt eget land sker liknande utveckling, där Hemvärnet skall få ökat ansvar gällade det nationella försvaret. Hur det är i Danmark vet jag inte, men allt pekar på en gemensam trend i Norden. Hemvärnen rustas upp och är här för att stanna. Kanske kommer de även att samöva i framtiden…. i Nato-regi? Eller är det en överdrift att tänka så?

Försvarslöst Sverige måste lära av Finland!

Läste en intressant artikel i tidningen Vårt Försvar nr 4 2006. Väljer att citera ur den.

Ett försvarslöst Sverige måste lära av Finland!

Tarja Halonen omvaldes till president 29 januari i år. För några pr sedan kritiserade hon Sveriges brist på försvar. “Ni tror att det räcker med Finlands försvar?”

Nu är vårt försvar ännu svagare. Jag citerar AXESS nr 1, 2006 sid 18. - Men det behöver inte bli så. Rörelserna är så stora och mäktiga, men Sverige är bara en liten fisk i oceanen. Vi kan välja mellan de stora strömmarna, undvika blindskären och finna våra egna vägar framåt.” Den vägen tycks Finland gå. Så bör Sverige göra och se till vårt eget hus först, innan vi ger oss ut i strömmarna.

Svensk teknik
“NBF (Nätverksbaserat försvar) till ett pris av c:a 17 miljarder, ska lösa försvarets problem med kraftsamling till internationella uppgifter”, kunde vi läsa i SvD den 11 november 2005. Något alternativ hur “intressenter” skall avhållas från terroristaktioner, anfall eller revoltförsök finns icke. Insatsstyrkan, en Nordic Battle Group (NBG) måste då vara på två platser samtidigt.

Politikernas svek
Vårt land är oerhört sårbart, där 40-talsgenerationen är lika sårbar med sålig försvarsvilja. Det bekräftas av fotoutställningen “Bortom stötvågsgränsen” där fotografen August Eriksson (AE) skildrat neutralitetspolitikens dubbelmoral. AE: “Trots att krig ständigt sker varstans i världen har jag en grundmurad känsla av att det inte kan hända här. Samtidigt vet jag att det inte är så. Jag och min generation har från barndomen fostrats att tro att vi är för evigt förskonade från krig.” (SvD 22 juli 2005).

Dett är sorligt alltför sanna påstående, visar hur politikerna lyckats förvända synen hos svenska folket, som bibringats tron att vår urgamla frihet inte behöver eller är värd att försvara.
Regering, riksdag och försvarsledning talar bara om NBG, NBF och elektronik. Om vårt eget försvar mot anfall, terrorister elelr revoltaktioner sägs inte ord.
DEssutom kan det knappast vara förlåtligt att regeringen inbjuder ryska förband, som varit i krig, att öva på svensk mark. Nästa gång kanske på Gotland?

Av Lars Bratt