USA:s investeringar i Kärnvapenprojekt för 2008

USA har fått en ny president – Barack Obama. Men det är inte om honom som det här inlägget skall handla. Utan om hur mycket den förra regimen lade ner på projekt relaterade till kärnvapen under 2008. Notan slutade på 52 miljarder dollar. Endast 10 procent av denna lades ner på projekt som syftade till att komma på sätt att hindra kärnvapenattacker. Summan är säkert större. Detta eftersom den amerikanska staten inte för någon tillförlitlig bokföring kring investeringar i kärnvapen. Hur stor budgeten är tycks ingen riktigt veta. Men de som forskat kring detta drar följande övergripande slutsats: USA är mer intresserat av att uppgradera sin kärnvapenarsenal snarare än att nedrusta den.

Vidare drar de även följande slutsatser
– Only 1.3 percent ($700 million) of the nuclear security budget was devoted to preparing for the consequences of a nuclear or radiological attack.

– Another 56 percent of the total went toward operating, sustaining, and upgrading the U.S. nuclear arsenal. 

– Nuclear security consumes $13 billion more than international diplomacy and foreign assistance; nearly double what the United States allots for general science, space, and technology; and 14 times what the Department of Energy (DOE) budgets for all energy-related research and development.

– Nuclear weapons and weapons-related programs account for at least 67 percent of DOE’s budget, 8.5 percent of the FBI’s budget, 7.1 percent of the Department of Defense budget, and 1.7 percent of the Department of Homeland Security’s budget.

Miljarder läggs ner på kärnvapen och rymdprogram i USA. Detta i ett land där det finns folk som måste gå till kyrkan för att få mat eller inte har råd att köpa mediciner och tandvård.

Kalabrianska maffian – Italiens största familjeföretag?

Under förra veckan var jag också såg förhandsvisningen av filmen ”Gomorra”. Den är baserad på boken med samma namn och handlar om den italienska Camorran. Inget kriminellt nätverk har så många liv på sitt samvete. Varje dag omsätter Camorran hundratusentals kronor i narkotikapengar. Vapen- och sexhandel omsätter småsummer jämfört med den som rör ”vitt pulver”.

Camorra i all ära. Men den är bara en del av den italienska maffian. Vi har den välbekanta sicilianska delen Cosa Nostra. Men knarkkungen bland dem alla är den Kalabrianska maffian. Denna är också känd under namnet ”Ndrangheta” och har sina rötter och högkvarter i botten av den italienska stöveln. Ndrangheta skiljer sig från exempelvis Kamorran genom att den är helt familjebaserad till sin struktur. Därav namnet som kommer av ”ndrina” som betyder just ”familj”. Man så att säga gifter in sig i den Kalabrianska maffian och bildar blodsband. Detta anses minska risken för förräderi bland ”familjemedlemmarna”. Ndrangheta kan liknas vid en enda stor familj som består av många minre familjer. Exakt hur många familjer – nadrine som ingår i nätverket är oklart. Men en färsk rapport uppskattar antalet till 131. Vissa familjer är mäktigare och mer kända än övriga. Varje familj består av olika många medlemmar. Man kan om man vill ägna en liten tanke åt de kinesiska Triaderna eller Draknätverken som de också kallas. Där blir man invigd genom en ceremoni under vilken man dricker blod, sitt eget och andras. Då har man bildat ett blodsband. Äktenskap är inte nödvändigt.

I det Kalabrianska klanliknande systemet kontrollerar varje familj sitt eget territorium. Det rör sig oftast om en by eller en hel stad. Man operererar självständigt. Aktiviteterna leda av en capobastone. En grupp bestående av två eller tre familjer bildar en locale som leds av en contabile som kontrollerar alliansen. Det förekommer rivalitet och fejder mellan olika familjer när intressen krockar. Allianserna bildas främst genom giftermål och det är just gemensamma intressen som avgör. Högst upp i nätverkets hierarki återfinns La Santa. Det är denna lilla utvalda grupp bestående av 33 medlemmar, som sköter om de politiska kontakterna och upprätthåller relationer med affärslivet . Bara dessa utvalda santisti får göra det. Men de lägger sig inte i en enskild familjs angelägenheter. Med andra ord är Ndrangheta trots sin strikt hierarkiska struktur oerhört decentraliserad.

De som sköter om mycket av familjernas övergripande organisation benämns vangelisti.  Därefter finns det chefer inom vissa familjer som innehar rangen associazione. Dessa får vara med och bestämma över Ndranghetans strategier i Italien och utomlands. Kvinnorna spelar en viktig roll. Det är de som kan bilda nya allianser eller avsluta en fejd genom att gifta sig. De uppfostrar barnen i maffia-kulturens anda och sköter om affärerna om maken dör eller sitter en period i fängelse.

Ndrangheta består idag av båda en lokal och en global dimension. Den senare har intagit en alltmer framträdande plats. Det rör sig om global narkotikahandel. Så har det inte alltid varit. Det kostade en del blod inom familjen för att den skulle ge sig in i den lukrativa branschen som även har inneburit nära kopplingar med drogkartellerna i Mexico.

Många är ledarna inom Ndrangheta som inte fått dö en naturlig död omgiven av nära och kära. På 1970-talet dominerade tre mäktiga bossar Ndrangheta. Antonia Macri, Domencio Tripodo och Girolamo Piromalli. Inom denna trio skulle bara en dö en naturlig död. Nämligen Piromalli som gjorde mycket för att förvandla den Kalabrianska maffian från en lokalt baserad organisation till en transnationell. Det sägs även att det var han som låg bakom bildandet av La Santa. Macri såg till att skapa starka relationer med Cosa Nostra genom vilkens kontakter. Han även lyckades alliera Ndrangheta med maffian i USA. I mitten av 70-talet bröjade ledarna diskutera planer på att satsa på droghandel. Macri var emot detta från första början. Ndranghetas främst inkomstkälla var utpressning. Oenigheten ledde till det som vida är känt som det Första Ndrangheta-kriget under vilket både Macri och Tripodo sköts ihjäl. Efter detta utsågs nya ledare och man klev in i droghandeln. Idag är Pasquale Condello ledare. Han anses vara den mest dominerande efter det Andra Ndrangheta-kriget som skedde 1983. Orsaken var att flera familjer råkade i delo med varandra om olika intressen.

Sedan dess har vinsterna bara ökat. År 2004 uppskattades den totala omsättningen till 44 miljarder dollar. År 2007 blev den 55 miljarder dollar vilket är 2,9 procent av Italiens BNP. Droghandeln är nyckeln till den globala dimensionen. Ndrangheta har också rykte om sig inom de Latin-Amerikanska kartellerna att vara den mest pålitliga. Det är inte bara det att den har filialer över hela världen, utan för att den löper mindre risk att falla offer för informatörer. Dessutom är organisationen inte lika känslig för interna fejder som andra. Att några familjer bråkar med varandra är inte hela världen. Det finns gott om andra fungerande. Som tidigare nämnt var utpressning den främsta inkomstkällan. Idag beräknas det dock att droghandeln utgör över 60% av intäkterna. Utpressningspengarna beräknas till runt 6 miljoner dollar årligen. Ndrangheta handlar även med vapen. Men även den inbringar endast småsummor jämfört med knarket. Mellan 3-4 miljoner per år är ingenting.

Hur är förhållandet till Camorran? Eftersom Ndrangheta är mäktig inom den internationella droghandeln och är effektivt organiserad, kan man arbeta ohotad från Cosa Nostra och Camorran. De två senare är inte uppbyggda på familjeband och lojaliteten är att se som lömskare.

Tjetjenska legosoldater i Georgien

I det senaste nummret av ”Soldiers of Fortune” står en artikel om hur Ryssland lät skicka de värsta råskinnen som tänkas kan till kriget i Georgien. Den ryske Moskva-journalisten Arkady Babchenko lyckades fånga på bild vad som uppenbarligen är tjejtenska legosoldater som slåss för Ryssland. Babchenko är själv veteran från de båda Tjetjenienkonflikterna. I den första 1996-98 deltog han som värnpliktig och till den andra som bröt ut år 2000 anmälde han sig frivilligt. Han ahr också låtit författa en bok med titeln ”One soldiers war in Chechnya”. Dessa tjetjenska legosoldater som existerade flera månader innan Georgienkriget, är så råa i sitt hantverk att Tjetjeniens egen Moskva-installerade president Ramzan Kadyrov i april krävde att deras enhet upplöstes.

Mitt i rapporteringen från Georgien opererade dessa soldater som utan tvekan kallade sig själva ”Tjetjener”. De var och är en del av Vostok-bataljonen som leds av Badrudin Yamadaev. Tillsammans med sin bror Ruslan, är bröderna Yamadaev omtalade för sitt utövade av tortyr, kidnappningar och våld som är för mycket även för tjetjenerna. Den mest kända incidenten rörande Vostok-bataljonen utspelade sig i staden Gudermes. Den 14 april detta år bröt en eldstrid ut mellan den tjetjenske presidentens egna styrkor och bröderna Yamadaevs. Ruslan ledde bataljonen med hade även med sig sig bror Ruslan som är tjänsteman i det ryska parlamentet. Exakt hur många som dödades i striderna är oklart. Men det rörde sig om ett tjugotal soldater och flera civila offer.

Vidare att lägga till är att Vostok-bataljonen lyder under Russian Defense Ministry’s 42nd Motorized Rifle Division. Denna är permanent stationerad i Tjetjeneien och har ytterligare en underlydande enhet bestående av pro-ryska tjetjener under sig nämligen Zapad-bataljonen. Varje år genomför runt 60-80 tjetjenska män sin värnplikt i dessa enheter. När president Kadyrov bad Kreml att upplösa Vostok blev han inte hörsammad. I augusti sändes alltså bataljonen in i Georgien för att som Soldier of Fortunes Ralph Peters uttrycker det ”to do their dirtiest dirty work”. Varför detta? Peters förklarar detta enligt KISS-principen (Keep-It-Simple-Stupid). För det första så ville Premiärminister Putin att georgierna skulle få lida – verkligen lida. Tjetjenerna är vid det här laget experter i allehanda övergrepp. För det andra ger det den ryska armén en anledningat att bortförklara sin egen delaktighet i de värsta brutaliteterna. De kunde hävda att det var ”frivilliga” från Norra Kaukasien som kommit till Georgien för att stödja sina Sydossetiska bröder. Men i själva verket var det lejda soldater. Men varför målade legosoldaterna vita bokstäver på sina fordon och tala om för hela världen att de var tjetjener. Här har Peters också en jordnära förklaring. Soldaterna i Vostok-bataljonen är stolta över att de har ett rykte om sig som sätter skräck i folk. Dessutom ville de undvika att de ryska soldaterna skulle öppna eld mot dem.

Men Peters verkar i sin artikel inte vara mest upprörd över Rysslands anlitande av dessa råskinn. Utan att USA försett den georgiska armén med vad som i princip kunnat skänkas till Överskottsbolaget. Den utrustning som de georgiska soldaterna bar var ”antik”. Ändå gjorde dessa män allt vad de kunde för att stödja USA i Irak. Den träning och instruktioner som gavs till Georgien handlade enbart om fredsbevarande, anti-terrorism och ”small-unit tactics”. Den var aldrig förberedande för krig i still med det som skedde i augusti. ”The Georgians gave us all they had, and we gave them crap” skriver Peters.

Finlands självständighetsdag

Idag är det Finlands självständighetsdag. Till firandet av denna hör traditionellt tända ljus, flaggning, fackeltåg, slottsbal med mottagning av utvalda gäster.

Kvällens tema för balen kommer att vara två. Det första är Östersjön. Det andra Försoning eftersom det förflutit 90 år sedan det fruktansvärda inbördeskriget 1918. Personer som är verksamma inom vetenskap och konst och som har deltagit i diskussionerna om detta ämnesområde har inbjudits till mottagningen i år.

Den som sår blod….

”Stoppa piraterna” uppmanar DN:s ledare. ”Sjöröveriet utanför Somalias kust är ett hot mot freden och säkerheten. Det måste gå att stoppa brottsligehten” fortsätter den i vädjande och myndig ton. ”Somalia är laglöst”…osv osv.

Stoppa piraterna? Det här kriget mot piraterna vi ser utspelas utanför Somalias kuster började för länge sedan. Var det någon som en gång i tiden stoppade kolonialismen och slaveriet när de härjade som värst över hela Afrika? Den dåvarande omvärlden reagerade inte då, nu däremot reagerar den. Så mycket som de vita stal och dödade i Afrika och dessutom förslavade kontinentens invånare en gång i tiden. Bara araberna beräknas ha handlat mellan 30-40 miljoner afrikanska slavar. Dr. John Henrik Clarke beskriver detta som ”en av de största tragedierna i Afrikas historia”.  Nu ser vi hur afrikanerna utan pardón tar tillbaka det som togs ifrån dem, både av kristna och muslimer. Nämligen deras rikedomar och deras frihet.  

Den som vattnar åkrarna med blod, får äta grödor som smakar blod. Den som ympar hat och misstänksamhet får se det köttätande växtmonstrum som växer fram. Förr eller senare får man sona för sina brott, om man inte sonar dem självt står andra för straffet. Öga mot öga, tand för tand. Somalia är laglöst heter det i DN. Men det finns starka oskrivna lagar som alltid har full kraft när andra inte träder in.

Somalier är duktiga krigare. Det har de redan bevisat. Den som sett filmen ”Black Hawk Down” och även läst boken har en någorlunda bild om detta. Men verkligheten är givetvis någonting helt annat. Det är moderna vapen dessa pirater använder. Det är utan tvekan någon större organisation som försett dem med dessa. De kunde inte ha valt lämpligare krigare. Att stoppa dem blir en svår uppgift. Tidningen African Business rapporterar att piraterna har hela flottor av speedboats och att dessa arbetar enligt militär struktur. Den har en amiral, viceamiral, ekonomichef, kommunikationspersonal m.m. Hela tiden förbättras strategierna. De har koll på allt som händer ute på haven.

En hel oljetanker kapad

De somaliska piraterna har slagit till igen. Ett helt gigantisk och fulltankat oljefartyg har de lagt vantarna på. Sirius Star är en av Saudi Arabiens största tankers och nu har piraterna kommit över det. Trots hot om sprängning, så har ännu inte kapningen av ukrainska MV Faina med sin tunga last på 33 stridsvagnar upplösts.

Nu hålls 25 besättningsmän som gisslan utanför Kenyas kust. 33 stridsvagnar plus en last motsvarande 2 miljoner tunnor olja motsvarande en fjärdedel av Saudi Arabiens dagsanvänding har de nu i sitt våld. Men om nu en tredjedel av världens piratangrepp sker utanför dessa kuster och de bara ökar. Varför har man inte vakter på fartygen bättre? Eller är rederierna så snåla? Det hjälpte inte att man satte upp en välövervakad korridor i augusti. Trots allt passerar 20,000 fartyg av olika slag genom dessa osäkra vatten. Sirius Star är tre gånger större än ett amerikanskt hangarfartyg och därför det största kap som någonsin gjorts. Inte ens de indonesiska piraterna som kapar oljetankers har åstadkommit liknande. Hur skall en besättning på 25 man kunna övervaka ett så stort fartyg och samtidigt arbeta?

Men Sirius Star och MV Faina är inte ensamma. Totalt hålls 11 fartyg som gisslan av somaliska pirater.

Mexikos inrikesminister mördad?

Under tisdagen omkom Mexikos inrikesminister Juan Camilo Mourino  i en fruktansvärd flygolycka. Hela regeringsplanet med andra passagerare bl.a. regeringsanställda störtade mitt i Mexico City. Ingen överlevde.

Dödsolyckan är ett hårt slag mot president Felipe Calderons kamp mot landets narkotikakrig. Detta eftersom Mourino var högste säkerhetsansvarige i ledningen av denna. ”With his death Mexico loses a great Mexican, intelligent, loyal, committed to his ideals and to the country. With Juan Camilo Mourino I shared for many years a fight for the ideal of a new country, the ideal of a new and better Mexico.” sade presidenten i ett tal. Mourino blev endast 37 år gammal och tjänstgjorde under den tidigare presidenten Vincente Fox.

Officiellt heter det att det är fråga om en ren olycka. Men med tanke på att en av landets största och mäktigaste karteller helt nyligen krossats, kan man verkligen undra om det förhåller sig så.

Tijuanakartellen har splittrats

Sent på kvällen i lördags greps ledaren för Tijuanakartellen Eduardo Arellano-Félix. Han har varit efterlyst av Interpol i 180 länder. Det var med stor svårighet han kunde gripas. Dels kunde man inte anlita den lokala polisen och dels krävdes det en militär styrka. Eduardo gav sig inte utan strid utan det blev en våldsam skottlossning i med automatvapen. Efter tre timmars kamp mot hundra soldater gav han upp och överlämnade sig tillsammans med sin elvaåriga dotter. Huset var då översållat av kulor.

Eduardo var ledaren för Mexikos kanske mäktigaste kartell. Han är även känd som ”El Doctor” eftersom han är kirurg till yrket. Tillsammans med sex andra bröder, och två systrar och sannolikt övriga medlemmar ur släkten Arellano-Félix kontrollerade familjen gränsövergångarna till USA och transporterade kokain och marijuana in till landet. Det sägs att när kartellen var som mäktigast någon gång på 90-talet, stod den för över hälften av kokainhandeln i USA. Den skapade även huvudrubriker när det upptäcktes att tunnlar blivit grävda under jorden från Tijuana in till Otay Mesa som ligger sydost om San Diego i USA. Dessa användes för att transportera kokainet. En av bröderna, Ramón sköts till döds av polisen år 2002. Nu har alla utom en gripits. Denne är satt på fri fot efter att ha suttit i amerikanskt fängelse.

Att bryta Tijuanakartellens makt och kontroll har varit svårt. Den har haft och har även efter gripandena kontakter och skydd på höga nivåer i samhället. Det har även kommit fram att den amerikanska ambassaden i Mexico City varit inblandad under flera år.

Kartellens historia är kantad av mord, politisk korruption och brutalitet. Syskonen fick ta över organisationen av sin släkting Miguel Ángel Félix Gallardo när denne fängslades efter ett mord. Han var då Mexikos mäktigaste knarkboss och trots att han hamnade bakom galler, kontrollerade han sitt imperium via mobiltelefonen. Miguel började sin karriär som bodyguard åt en guvernör, vars politiska kontakter han utnyttjade för att kunna skapa sin egen kartell. Miguel var tydligen också partner till Pablo Escobar.

Efter arresteringen tog den fjärde äldste brodern Ramón över ledningen av Tijuanakartellen. Han har beskrivits som en av de våldsammaste i familjen. Bland annat lät han år 1997 mörda en hel familj på tolv medlemmar. Orsaken var en obetald skuld. Efter hans död tog den yngste brodern Francisco över. Men han greps av amerikanska kustbevakningen under en fisketur år 2006.

Det sägs att i och med arresteringarna så har en Mexikansk maffiaepok nått sitt slut. Det må så vara, men knarkkriget kommer att fortsätta ett bra tag framöver. När en försvinner vill andra genast fylla det tomrum som uppstått. Gripandet av Eduardo har sporrat de återstående stora drogkartellerna att överta Tijuana.

Pirater hotar spränga vapenfartyg

För två veckor sedan kapades det tungt lastade faryget ”Faina” från Ukraina av somaliska pirater. Lasten består av 33 ryska stridsvagnar, ammunition och skjutvapen. Dessa skulle levereras till Kenya, men det talas om att slutdestinationen i själva verket var Sudan.

Situationen utanför Somalias kust har blivit fruktansvärt desperat. Om inte den begärda lösensumman på 20 miljoner dollar levereras inom tre dagar, hotar piraterna med att spränga hela fartyget med besättning och sig själva ombord.

Hur kunde detta hända? Var inte skeppet bättre bevakat och eskorterat med tanke på lasten? 21 besättningsmän mot 50 pirater. Att det finns gott om pirater som inte skyr några som helst medel utanför Afrikas kuster är känt sedan länge. Samma sak är det i Indonesien där hela tankfartyg kan kapas och tömmas på sin last ute till havs. Dessutom är delar av regeringen inblandad i piratverksamheten. Men den här historien liknar ingenting jag läst eller hört talas om tidigare.

Blod, metamfetamin och dollar

Drogkriget i Mexiko hotar att trasa sönder hela landet. Våldet har trappats upp och blir blodigare och brutalare för var dag som går. President Felipe Calderón satte kampen mot drogkartellerna som punkt ett på sitt politiska program.

Men att kämpa mot dem är svårt och en mardröm utan dess like.

Förra året dödades 2,500 personer i drogkriget och i år har det krävt ytterligare 1,400 liv. De flesta offren är smugglare som avrättats av sina egna eller till följd av uppgörelser mellan rivaliserande karteller. Men hundratals poliser och soldater har fått sätta livet till. Bara i år har 450 stycken dödats. Till detta kommer alla regeringstjänstemän, journalister, utredare och oskyldiga människor som råkat hamna mitt i en uppgörelse. Listan över mord är en lång och sorglig historia att ögna igenom. Här är några utdrag från i år.

– Den 26 april i Tijuana hittades ett halvdussin döda människor och ytterligare åtta skadade. En uppgörelse mellan rivaliserande narkotikasmugglare hade ägt rum. Fyra dagar senare sköt två torpeder ihjäl chefen för Mexikos Department för organiserad brottlighet. Dagen efter det dödas personaldirektören utanför dörren till sitt hem i Mexiko City.
– Den 8 maj skjuts den ställföreträdande chefen för landets polisstyrka till döds med nio skott utanför sin lägenhet i samma stad.
– Den 9 maj attackerar fyra pistolbeväpnade män den förre ledaren för Mexikos anti-kidnappningsenhet och skjuter ihjäl honom. Dagen därpå går den ställföreträdande polischefen i Ciudad Juarez samma öde till mötes. Han bokstavligen avrättas med 50 skott.
– Natten till den 13 september hittas 24 döda kroppar inte långt från Mexico City. Alla är unga män som bakbundits och dödats med nackskott. Bakom detta ligger en uppgörelse mellan drogkartellerna.

Trots att mer än 24,000 soldater satts in att övervaka städer och kommuner har våldet ökat. Presidenten säger sig vilja sätta upp medborgargarden och återinföra dödsstraff. Men det kanske största problemet är korruptionen inom de egna leden. Drogkartellerna har höga beskyddare inom regeringen och bland borgmästare och guvernörer. Att armén står maktlös kan bero på samma sak. Det har visat sig att kartellerna har flera tungt beväpnade torpeder med militär bakgrund i sina led. En del kommer från elitstyrkor. I vissa fall är dessa beväpnade med ytterst sofistikerade vapen och bär antingen delvis eller full stridsutrustning. En del karteller använder sig av U-båtar när de handlar med droger.

Droghandeln omsätter oräknerliga summor pengar. Det kanske mest uppseendeväckande fallet rörde Shanghai-födda Zhenli Ye Gon som som drev ett farmaciföretag i Mexico City. Detta var bara en täckmantel för tillverkningen av drogen metamfetamin. Denna liknar amfetamin men är något kraftfullare och mera beroendeframkallande. Metamfetaminmissbruket har ökat kraftigt inte minst i USA. Drogen intas oftast oralt och minskar salivproduktionen kraftigt. Detta leder till att användare förlorar sina tänder onormalt snabbt speciellt då törsten släcks med drycker innehållande socker. Metamfetamin ökar kraftigt sexlusten vilket leder till tvångsmässiga sexuella beteenden. Framställningsprocessen är farlig då den kräver mycket hetta. Vid överhettning exploderar kemikalierna. Ett tecken på att metamfetamin produceras i ett labb är en stank liknande katturin.

När polisen i mars stormade Zhenlis lyxvilla i staden kom de över 207 miljoner dollar i rena pengar. Dessa hade staplats på hög bakom falska väggar. Allt var inte i dollar utan 18 million Mexikanska pesos, 200,000 Euros, 113,000 hongkong dollar och 11 Centenarios (Mexikanska guldmynt) plus en mängd juveler av okänt värde. Även hans egendom värd 20 miljoner dollar med ett halvfärdigt laboratorium och 7 lyxbilar konfikserades. Han var känd för att ha spelat bort 126 miljoner dollar på casinon i Las Vegas och ha många älskarinnor i ett flertal länder.

Drogkriget får även andra följder. Den illegala migrationen till USA ökar när folk flyr våldet. Antalet kidnappningar har också blivit fler då flera karteller ser detta som en vinstgivande bisyssla. Det är inte bara mexikanare som kidnappas utan även utlänningar och då speciellt amerikanare.

I det senaste nummret av Soldier of Fortune skriver Robert J. Caldwell att ”Whatever Mexico’s problems with drug-money corruption, and they are undeniably immense, the transnational drug cartels can only be defeated by a transnational strategy built around U.S.-Mexico cooperation..//..For the United States and Mexico alike, this is a war we cannot afford to lose”.