Finland och Sverige stärker försvarsrelationerna

När utrikesminister Carl Bildt besökte Helsingfors år 2006 sade han att “Detta är den närmaste relation Sverige har med något annat land”. Det är helt sant. Starka historiska och nutida band knyter samman Finland och Sverige. Ingen relation är som den mellan våra länder. Den är unik och ingen annan, med något som helst annat land kan ersätta den. Finland och Sverige har både en gemensam och icke-gemensam historia. Sverige har under de senaste 200 åren gjort helt andra erfarenheter än sitt grannland. Faktum är att landet var under ryskt styre i lite över hundra år och och fick utkämpa fyra krig under första hälften av 1900-talet. Inte heller har Finland varit en kolonisatör liknande Storbritannien och Frankrike. När man samarbetar med varandra och strävar efter att fördjupa en relation är det viktigt att ha förståelse för varandras värderingar, erfarenheter och tankegångar.

På DN Debatt skriver idag Finlands och Sveriges försvarsministrar en gemensam artikel om hur våra länder skall fördjupa samarbetet om försvaret. Vi måste förbättra vår förmåga att kunna agera gemensamt. Men samtidigt skall hela det nordiska försvarssamarbetet fortsätta. “Våra länder har så långt valt olika vägar för försvarets utformning, men samråder om omställning och framtida inriktning. Sverige och Finland har grundmurat förtroende för varandras förmåga att värna eget territorium” skriver de.

Ryssland har mycket riktigt höjt sina ambitioner vad gäller utrikespolitik. För bara någon vecka sedan varnade chefen för det Utrikespolitiska Institutet, Tomas Ries att Ryssland “blivit starkare och allt mer militaristiskt”. Finland har en över 1300 kilometer lång gräns att övervaka mot den östra grannen. Östersjön kan också bli föremål för ett ännu större energipolitiskt intresse än den är nu. Gasledningen är ännu inte en realitet men ”Östersjön har förvandlats till ett energins innehav, med fördubblade oljetransporter och 50,000 fartygsrörelser varje år. En betydande del av den ryska exporten går över detta hav. Frakten lär fortsätta att öka eftersom Ryssland fortlöpande bygger ut hamnkapaciteten i Östersjön” skriver de båda försvarsministrarna.

Men det är inte bara med gemensam övervakning av det hav som skiljer oss åt som vi skall utveckla vårt samarbete. Andra områden av intresse är utbildning och övningar men framförallt gemensamma materielanskaffningar. Detta är viktigt eftersom samarbetet mellan finsk och svensk trupp inom de internationella insatserna sannolikt kommer att bli mer omfattande än det är nu. Så här står det i artikeln “Det är nödvändigt att gå vidare och utöka den gemensamma materielanskaffningen. Det är centralt att de nordiska länderna inte fortsätter att ha olika specifikationer för försvarsmateriel. Det försvårar gemensam utbildning, effektiv logistikhantering och upprättande av gemensamma förband eller gemensam användning av materiel i internationella insatser”.

I slutet skriver de även något som på många sätt påminner om Bildts uttalande i Helsingfors år 2006 “Få länder har så naturliga förutsättningar för fördjupat samarbete som våra”.

Finlands försvarsminister - Norden borde tillhöra NATO

Finlands försvarsminister Jyri Häkämies vill se alla de nordiska länderna med i NATO. Han anser att ett ett finländskt och svenskt medlemskap skulle kunna göra ett gemensamt regionalt försvar till en verklighet. Norden skulle inte bara bli stärkt på det sättet men även tryggare. Det nordiska inflytandet skulle också öka markant. Danmark, Norge och Island ju redan är med, men det är inte komplett utan Finland och Sverige.

Enligt Häkämies vore en enad nordisk front inom Nato önskvärd med tanke på ett Ryssland som växer sig allt starkare militärt. Häkämies tror även att Finlands Rysslandskunnande skulle välkommnas inom NATO. “En del finländska politiker tycks tro att Finland som Natomedlem skulle vara viljelös drivved. I den diskussion som har förts hos oss har man befarat att Finland kunde tvingas med i någonting som vi inte vill vara med i. Jag har svårt att förstå vad sådana antaganden grundar sig på” sade Häkämies.

NBG-soldat skriver i DN

Läste följande insändare från en soldat i Nordic Battle Group i DN. För er som inte haft möjlighet att läsa den i sin helhet kan ni göra det här nedan:

 

Svenska soldater står redo att hjälpa till

Jag vet att världen såg bort när nästan en miljon människor under två månader dödades med machete i Rwanda och jag vet att oavsett vilket spel som låg bakom så hade vi behövts där för att rädda liv.
Samma lidande pågår i världen medan vi sitter här. Varje månad får Rädda Barnen pengar från mig och jag mår lite bättre, men ändå sitter jag här. Snälla, missförstå mig inte, jag ber er inte att sluta donera pengar. Jag säger inte att din familj är oviktig eller att viljan att bygga ett vackert Sverige inte är nobel. Men ibland krävs det att man väljer att se bortom det sagolika undantaget Sverige och bereder sig på att det kommer att kosta.

Nu står över två tusen svenska soldater, flick- och pojkvänner, systrar och söner i beredskap och har gjort just det valet att under en riskfylld tid belåna sitt liv för att kanske rädda ett annat, i en annan del av världen. Och nu när vi skär i vår egen försvarsmakt, torteras och dödas människor som vi, i ett Darfur där ingen vågar gå in. Just nu hotas halva Somalias befolkning av svält på grund av en konflikt som våldtagit landet i årtionden.

Det enda sättet att hindra svälten är genom politiskt och ekonomiskt stöd, jag vet det, men jag vet också att det enda sättet att få hjälp att nå fram är att män och kvinnor med vapen i hand patrullerar öknen och med sina liv ser till att människorna i konflikten överlever dagen. Kvinnor och män som sår det första fröet av säkerhet i ett land där osäkerhet är den enda konstanten. Jag är int enaiv, jag vet att det kommer att kosta, men någonstans går en gräns där människorna som dör är det enda jag kan se.

Jag är beredd att riskera mitt liv och mina kamraters liv för att göra något. Är du beredd att betala min lön och ta hand om mig när jag kommer hem?

Ludvig Björklund
Soldat i Nordic Battle Group

Vikingatåg och koloniala straffexpeditioner

Den förre moderate riksdagsledamoten Tom Heyman liknar Nordic Battlegroup vid forna tiders koloniala straffexpeditioner. I tidningen Hemvärnet går det att läsa en lång intervju med honom. Varför använder han inte liknelsen om ett nordiskt vikingatåg istället? Likheter finns förvisso. Men till skillnad från kolonisatörerna förde aldrig vikingarna med sig missionärer eller tvingade sin religion på andra i ett slags indoktrineringssyfte. Visst plundrade, brände och tog de slavar, men det är ju inte det som är syftet med NBG. Det är smärtsamma ord från Heymans sida. Samtidigt ligger det någonting i dem som jag upplever som varnande. I dessa tider hörs ju ordet neokolonialism alltsom oftast.

Fredsbevarande missioner är ingenting nytt för Sverige och NBG är en vägvisning om vad de nordiska länderna borde göra. Bilda en allians och tillsammans möta framtida utmaningar. En stark enad kraft som kan skänka omvärlden mycket ekonomiskt, kulturellt, militärt etc, men samtidigt få tillbaka. Är det rätt att Sverige eller “vi” samarbetar med länder som USA och Frankrike. Den förra beskylls för att med våld hävda sina egenintressen som heter “olja”. Den senare är kvar i Afrika likt en gammal imperialist och vart vill den energiske och amerikavänlige Sarkozy ta vägen med sitt land och dess enorma militära resurser? Denne president som i sin nyutkommna bok “Testimony” prisar hårt arbete och reformer samt klart och tydligt skriver “I have always thought it rather silly to pit European defense and NATO against each other. This makes no sense. We need both, because they are complementary and reinforce each other. Look at the figures: twenty-one of the twenty-six members of NATO are also members of the EU, and twenty-one of the twenty-seven members of the EU are members of NATO. Who could possibly believe that one could be built in opposition to the other? European defense is one of the great successes in the proces of building Europe. It allows Europe to uphold a share of responsibility for international security. Together with our European partners, we must continue to reinforce European defense. But I want to stress this: in no way do I see reinforcing Europeans defense as an alternative to the Atlantic Alliance - to which, I hasten to add, France is one of the main contributors. Our security also depends on a string, united Alliance founded on shared values and common interests”.

Delade värderingar och gemensamma intressen? Vilka skall mynta de förra och tala för de senare. Störst går först det vet vi alla och någon har sagt om Frankrike att “France in Europe is a traveller who refuses to pay his ticket”. Skall Frankrike och USA väva mönstet i militäralliansernas tyg?

Vill vi inte tillhöra NATO eller EU eller oroas för att bli del av det som enligt Heyman liknar ett gammeldags kolonialkrig får vi väl se till att det inte blir så! Visst måste vi som inte har råd att tillhöra två militärallianser som Frankrike börja någonstans. Men sen måste vi styra över vår egen framtid. Bli enade och själva efter våra värderingar välja vilka vi vill hjälpa eller inte hjälpa. Då går det inte att var och en drar åt sitt eget håll.

USA och Ryssland är lika goda kålsupare vad gäller energi. Vilket Heyman påpekar. Den ene vill inte vara beroende av den andre och arbetar hårt på alla sätt och vis för att trygga energitillgångar. Är det en slags neomerkantilism vi ser framför oss undrar jag. NATO som är starkt förknippat med USA samlar ihop de forna sovjetstaterna vilka är starkt patriotiska, likt en mur mot Ryssland. Var står Kina i det här spelet?

Heyman tycker också att det är hög tid för en säkerhetspolitisk debatt i Sverige. Han kan inte heller förstå hur det kan “vara en stor seger för jämställdheten att skicka tjugoåriga tjejer till Afghanistan. De kan bli förstörda för livet, det är inte en scoutövning, det är krig och det förstör människor”.
Nej, krig är inte en scoutövning, men då får vi inte heller glömma scouternas krigiska förflutna. Inte heller är det fråga om en “seger” utan om någonting som alltid borde ha varit en rättighet för kvinnor. Att kämpa för sitt eget land och dess intressen i tiden. Och vad menar Heyman med att tjejerna kan bli förstörda för livet (räkna även in killarna). Han borde kanske ta och läsa Niklas Ekdals artikel i gårdagens DN “Den putsade fasaden” som handlar om skräckpappan Josef Fritzl som höll sin dotter och deras gemensamma barn inspärrade i en bunker. Så här skriver Ekdal “Impulsen att stänga in och kontrollera kvinnor finns överallt, men tar sig särskilt elaka uttyck när den får officiell sanktion genom religion och sedvänja. Afghanistan är det extrema exemplet. Där var till och med islams sharialagar ett lyft för kvinnorna, jämfört med den patriarkala stamtradition där de betraktades som föga mer än ägodelar, ungefär som åsnor. Talibanerna kombinerade det värsta av bägge världarna. Under deras välde var landet fullt av olyckssystrar till Elisabeth Fritzl, instängda på livstid utan möjlighet till utbildning, läkarvård eller sociala kontakter. Det är bland annat det förtrycket som svenska soldater bekämpar, inom ramen för den internationella styrka som försöker hjälpa centralregeringen att stabilisera Afghanistan”.

Det är kvinnors rätt att hjälpa andra kvinnor, med eller utan vapen. Vi lever inte i den bästa av världar. Ondskan finns där. Den 3:e maj skrev tre ledamöter ur Kungliga Krigsvetenskapsakademien i Svd enligt följande “Sverige har lång tradition av att medverka vid olika typer av internationella insatser. Kongo, Sinai, Balkan, Libanon och Cypern är några exempel. Men dagens insatser skiljer sig från de tidigare. Om uppgiften förr var att hålla isär två stridande parter, handlar den nu om att försvara den sida som det internationella samfundet identifierat som viktig för landets utveckling. Ibland måste detta också ske med våld”.

Heyman skriver att den alliansfria politiken gagnar oss väl. Det kanske den gjorde en gång i tiden. Men förr eller senare måste man välja sida om man vill fortsätta vara människa. Att verka i världens oroshärdar och hävda de mänskliga rättigheterna är en viktig del i den svenska utrikespolitiken. Är det inte också en del bland de övriga nordiska ländernas utrikespolitik, de som nu deltar i NBG?  

Framåt marsch för spargrisen

Nu drar besparingarna igång på allvar. Försvarsminister Sten Tolgfors har givit besked i den frågan. Nu kommer materielanslaget att skäras ner med 650 miljoner kronor. Av denna summa kommer 130 miljoner att gå till de internationella insatserna.

Samtidigt har det blivit klart att Nordic Battlegroup skall avvecklas. Huvuddelen av soldaterna har kontrakt fram till november. Om det inte blir någon insats kommer soldaterna istället att bemanna styrkorna i Afghanistan och Kosovo under hösten 2008 och våren 2009. NBG:s soldater är övade för uppgifter utomlands och därför vill Försvarsmakten ta tillvara på deras kompetens genom att låta dem genomföra utlandstjänst även om det inte blir någon EU-insats. “En följd av denna åtgärd blir också att Försvarsmakten, som befinner sig i en ansträngd ekonomisk situation, kan spara 20–30 miljoner kronor” säger chefen för Försvarsmaktens förbandsproduktion Göran Mårtensson.

Valet och kvalet

Hur skall Sverige välja bland alla dessa allianser? Blir det FN, EU, NATO eller hela Norden? Alla kan inte väljas på en och samma gång. Detta konstaterar Olof Santesson i årets första nummer av Vårt Försvar. “Sverige vill verka nästan överallt” heter artikeln. Men det ekonomiska läget tillåter inte detta. Sedan är vi för få för att finnas på plats överallt.

“Problemen radar onekligen upp sig, men förutsättningarna för vidmakthållandet av militär försvarsförmåga kan inte enbart beskrivas i bedrövliga budgettermer. Vissa gamla hämningar tycks ha släppt - helt eller delvis beroende på regeringsskiftet hösten 2006″ skriver Santesson. Det ligger nått i dessa ord. Vilka slags hämningar? Pengar må vara en demon bland oss, men desto större demoner kan de tankar och principer som vi stoppar upp våra intellekt med vara. Men nog om detta.

Är vi få men efterfrågade gäller det att fortsätta att göra bra ifrån sig. Hålla fast vid värderingar för det är de som styr handlandet. När inga andra länder vill ställa upp i exempelvis Tchad, finns Sverige. Skall Sverige bli likt 1400-talets Schweiz fast med omvända värderingar?

Men vi kan inte handla ensamma i en orolig värld. Mycket har hänt och det tar inte slut. Skall vi ställa upp för FN eller skall vi helt och hållet tillhöra EU? Sverige kommer att ställa upp år 2011 med utfomrandet av en ny nordisk insatsstyrka. NATO finns också där. Eller skall vi svetsa oss samman med våra nordiska grannländer? Carl Bildt uttalade sig som Santesson skriver, om det senare. Vilket skapade rubriker och sympati i Finland. “I Sverige reagerade karaktäristiskt inte någon, men i finländska nyhetsorgan kunde man läsa att ett nordiskt militärt samarbete enligt den svenske utrikesministern skulle vara “bättre än NATO”.” Bildt fick medhåll från president Tarja Halonen “Nordiskt samarbete kan vara ännu viktigare än någon allians” och slog fast att detta är “mer i linje” med Finlands politik. Landets förre försvarsminister och nuvarande direktör för Nordiska Rådet, Jan-Erik Enestam har sagt att det är “dags att bilda ett nordiskt block i EU”.

Vidare skriver Santesson “samarbete ges oväntat lätt en krigisk biton”. Klart att det lätt tar sig sådana uttryck. Vi behöver inte referera till EU, det räcker med att se till de närmaste runtomkring oss. Vår granne i Öst som blödde fyra gånger under första hälften av förra århundradet och de två andra grannarna som fick genomlida ockupation. Var och en för sig. Si vis pacem, para bellum. Vi lever i fredliga tider här i norr, en bra tid att välja hur vi skall ha det med militära allianser. Sedan kan det vara för sent.

Nya strategier, nya allianser?

“Nato behöver en ny strategi” så skriver den förre befälhavaren för Nato och fyra tidigare stabschefer i Europa. Motiveringen är att kriser måste förebyggas, det går inte att reagera efteråt. Lessons learned efter 11 september. Natos strategi måste bli globalt inriktad och samarbetet med EU förbättras. Att vara regional och militärt defensiv räcker inte längre i det nutida läget. Orsakerna till kriser och konflikter runt om i världen måste avlägsnas innan de gör verkan. “Detta måste i första hand ske med hjälp av icke-militära medel i förebyggande syfte” skriver de tidigare cheferna “Strategin innebär upptrappning och nedtrappning av styrka på ett flexibelt sätt och utnyttjar alla grepp som finns inom politik och maktutövning - hårda som mjuka. Den betonar emellertid att militär makt alltid måste vara det yttersta medlet - vilket inte nödvändigtvis innebär att det är det sista”.

Är det en defensiv militär strategi och offensiv icke-militär stretegi som eftersträvas?

“Vi är fast övertygade om att det inte finns något bättre sätt att möta vår tids utmaningar än genom att ha en start och livskraftig transatlantisk allians” är några av slutorden i den översatta artikeln.

Samtidigt håller vår försvarsmakt på att få i uppdrag att utreda ett eventuellt nordiskt försvarssamarbete. Det är i huvudsak Sverige, Finland och Norge som berörs men även Danmark och Island är intresserade. Det främsta målet med samarbetet är de ekonomiska besparingar det kan ge. De nordiska ländernas försvarsbudgetar är inte stora.

Först alliera oss, därefter gå med i den transatlantiska alliansen….alltså Nato? Först ett steg och sedan ett till….

En vision om Nordisk Allians

Hittade en film på Youtube gjord av en norrman. Den handlar om ett enat Norden, inte minst vad gäller försvarsallians. Det är svårt att enbart tala om Scandinavien när Finland då lämnas utanför. Egentligen borde Estland och Litauen vara med. Men se videon och ge era åsikter.

Storleken har betydelse, eller?

Striden om Nordic Battlegroups lejon fortsätter. Den finska tidningen Iltalehti rapporterar att Sveriges heraldiker har retat sig på att genitalierna har tagits bort. Brigadgeneral Karl Engelbrektsson har enligt min egen gissning, många gånger fått berätta att orsaken är att otaliga kvinnor faller offer för sexuella övergrepp i krigshärdar runt om i världen. Enligt tidningen är det han som fattat det avgörande beslutet om det slutliga utseendet.
Men Sveriges heraldiker är inte nöjda med detta. En av dem är Henrik Klackenberg som säger “de bryter mot spelreglerna genom att ändra symbolen utan att fråga oss”. Enligt en annan heraldiker, Vladimir Sagerlund är detta ett bevis på okunskap om historia. Förr i tiden gav svenska armén man bort likadana symboler till fosterlandsförrädare. Han föreslår därför en kompromiss. Lejonet skall behålla sitt kön, fast i mindre storlek. Så gjorde man ju med svenska tullens symbol.

Det är väl lagom är bäst som gäller, eller?

Brister och felutbildningar inom Försvarsmakten

Trots att internationella insatser blir allt viktigare för Sverige, är vi dåligt rustade för dessa. Det rör sig inte bara om brister vad gäller materiel, de värnpliktiga uppges utbildas på fel sätt. Av 10.000 värnpliktiga är en tredjedel som intresserade av att ingå i internationella.

Inom Försvarsmakten råder det brister främst på personalsidan. Till exempel saknas det befäl som kan utbilda de värnpliktiga, vilket ledde till att ett hundratal uttagna inte fick genomföra sin värnplikt. F.d generalmajor Lars Frisk som på inrådan av försvarsutskottet låtit göra en utvärdering av 2004 års försvarsbeslut, har kommit fram till dessa slutsatser då främst personalbristen. Han anser även att värnpliktssystemet bör göras om. Hans förslag består i att återinföra repövningarna och skapa något som liknar en svensk “legoarmé”. Vidare säger Frisk att “det måste ingå i yrkesrollen att man ska tjänstgöra utomlands”.

Brister och begränsningar hos insatsstyrkan NBG som nu har trätt i beredskap har sedan tidigare noterats. Om detta skriver även Jane’s Defence Weekly den 12 december i en artikel med rubriken “Difficult start för EU Battlegroups”. Men samtidigt skriver tidningen hoppfullt om NBG. “The next 12 months will be a watershed year in the evolution of a European defence capability as the second wave of EU Battlegroups go operational and further consideration is given to establishing airlift and helicopter forcs..//..Activation of the NBG in January 2008 is generating considerable interest as a reflection of lessons learned thus far. As a result, it is a more robust force with a wider range of capabilities, including a helicopter detachment” skriver JDW.