Vänner och rivaler

I september år 2006 gav Frankrikes president Jacques Chirac Hederlegionen åt Rysslands Vladimir Putin. Detta sågs inte med blida ögon av några, men Chirac stod på sig. Hans motivation att ge landets främsta orden instiftad av den genialiske fältherren Napoleon Bonaparte löd “Frankrike uppskattar högligen den ryske (Frankrikes försvarsminister (2002-2007) Michéle  presidentens främjande                        Alliot-Marie träffar President Putin)                      av utveckling och  
                                                                                   multilaterala samarbetsrelationer”.

Vilken utveckling och vilka relationer då, Monsieur President?

Det har gått väl för Rysslands försvarsindustri sedan millienieskiftet. Från år 2000 till 2007 fördubblades exporten till runt 6,5 miljarder dollar och försvarsbudgeten har även den fått ett rejält uppsving. Men riktigt så ljus är inte bilden. När det gäller högteknologiska produkter ligger Ryssland efter. Det räcker inte längre med låga priser för att bli etta på marknaden. R&D (Research and Development) och utländska investeringar är vad som behövs. Detta faktum har fått Moskva att vidta åtgärder. Dels har paraplyorganisationen “Rysk Teknologi” (Rossiiskiye Teknologii) skapats och dels har man vänt sig till andra länder för att söka givande samarbeten. President Putin konstaterade redan detta skulle göra Rysslands till “en överhängande deltagare i den globala integrationsprocessen”.

Detta har redan fått några Europeiska länder att ta tillfället i akt. Italien och Storbritannien är två av dem som börjat kooperera högteknologiskt med Ryssland. Men ingen gör det så flitigt eller var så snabb på att söka partnerskap som Frankrike rapporterar Jane’s Defence Weekly. Ingenting nytt i detta. De franska och ryska försvarsindustrierna har förvisso samarbetet i drygt ett decennium. Men under det senaste året har det tagit fart ordentligt. I oktober skrev Rosoboronexport och DCNS (Direction des Constructions Navales Services) under ett kontrakt om att tillsammans bedriva maritim forskning och utveckling. Franska Thales har också skrivt kontrakt med det ryska företagen, vilket skedde lite tidigare i augusti förra året. Men bäst i klassen bland de fransk-ryska försvarsindustriella samarebetena är det mellan det statligt ägda United Aircraft Cooperation (på ryska Ojedinennaja Aviastroitelnaja Korporatsia) och det europsiaka EADS (European Aeronautic Defence and Space Company ) som till del ägs av franska staten.

Men det goda samarbetet till trots, förblir konkurrensen mellan de båda parterna stenhård. De franska och ryska försvarsindustrierna har under några år varit vad Jane’s beskriver som “neck and neck” på den globala marknaden. Konkurrens driver dem att hålla varandra i händerna samtidigt som kampen om kunderna får dem att inte greppa för hårt. Senast under förra året då Frankrike lyckades vinna ett tioårigt kontrakt med Libyen värt fyra miljarder dollar. Traditionellt har detta varit Rysslands marknad.

Karl XII:s karoliner på Ryska Filmfestivalen

Jag har två gånger tidigare skrivit om den ryska filmen Härskarens tjänare (Sluga Gosudarev). Första gången blev det en kort duell-scen och andra gången hela slaget vid Poltava och lite till. I år kommer visas den på ryska filmfestivalen som börjar på torsdag. Filmen är textad på svenska och går att se både i Uppsala och Stockholm.

Härskarens tjänare handlar om två duellanter vid Solkungen Ludvig den XVI:s hov, som blir exilförklarade av honom. De sänds till varsin sida i det svensk-ryska kriget. Den ene hamnar i tsar Peter den stores läger och den andre i kung Karl XII:s. Uppgörelsen sker i det blodiga slaget vid Poltava.

År 2009 är det 300 år sedan det ödesdigra slaget ägde rum. Desto större anledning att se denna färgstarka och actionspäckade film. Dueller, mystiska ryttare, vackra kvinnor…filmen har allt man kan önska. Dess officiella hemsida återfinns via den här länken.

Tider för visningar samt information om biljettbokning finns på Kinoruriks hemsida. För er som vill se andra filmer som inte innehåller krig finns komedin Skådespelerskan, Mordet på Tsaren och skräckfilmen Nattens Väktare (Nochnoy Dozor).

Själv kommer jag att arbeta på festivalen, så vi ses där!

Den ryska vapenindustrin koncentreras

I december förra året lät President Putin skriva under en lag som först godkänts av Duman. Exakt hur den lyder framgår inte av artikeln i Jane’s Defence Weekly, men klart är att den konsoliderat den ryska vapenindustrin. Genom denna lag har alla Rysslands största företag inom industri, finans och teknologi enats under ett gemensamt paraply, ett staligt ägt konglomerat med namnet “Rysk Teknologi” (Rossiiskiye Teknologii). I dess mitt står Rosobornonexport som har monopol på all rysk vapenexport.

Vad åtminstone Putin och åtminstone de som är involverade hoppas på med detta, är att ge den ryska försvarsindustrin nya muskler.Västerländska företag skall även få tal de av vinsten om de vill investera inte bara i konglomeratet utan även i det tidigare otillgänliga Rosobornonexport. Inte sedan Sovjetunionens fall har någonting liknande skett i landet, ett gemensamt parasoll under vilket hela den Ryska Federationens försvarsindustri enas tillsammans med andra grenar som finans. Rosobornonexport har tidigare kunnat lita till sina låga priser för att kunna behålla greppet om sin del av marknaden. Men denna typ av konkurrensteknik fungerar inte i långa loppet. Förr eller senare måste ett företag förnya sig för att inte ligga efter. Rosobornonexport befinner sig just nu i den situationen. Priskonkurrensen är ineffektiv och företaget lider av brist på investeringar utifrån samt FoU. De västerländska konkurrenterna knappar stadigt in.

Mennu skall det bli ändring på det hela. Kreml är fast beslutet att etablera en dominerande roll för den ryska försvarsindustrin. Den kommer inte bara att återuppstå som ett helt nytt företag, utan även som en ny internationell konkurrent.

Läs även här

Putin skyller på NATO

Det är som det alltid har varit. Den ene skyller på den andre och den andre skyller på den ene. Relationerna mellan Ryssland och NATO är inte de bästa och meningarna om hur lyckade samarbetena har varit går isär. Nato tvistar inte bara med Moskva utan även inbördes vilket inte gör saken bättre. Är länderna verkligen villiga att ställa upp för varandra som en enad grupp av musketörer?

Under NATO-mötet i Vilnius varande President Vladimir Putin för en kapprustning orsakad av NATO. Han uttryckte missnöje över att organisationen vill inkludera Polen och Tjeckien i ett missilförsvarssystem. Andra länder lägger ner mer pengar och resurser på vapen än Ryssland. “Men jag lovar att Ryssland alltid kommer att svara på utmaningen och utveckla modernare vapen” sade Putin. “Det är inte vårt fel, det var inte vi som började. Vi drog oss tillbaka från Vietnam och Kuba, och vad fick vi i gengäld? Nya amerikanska baser i Rumänien och Bulgarien och ett robotförsvarsbygge i Polen”.
Mötet avslutades med oenighet om insatserna i Afghanistan och den robotsköld som USA vill bygga upp i Europa. Nu har medlemsländerna i NATO sagt till den ryske vice-försvarsministern att be sin president att “tona ner retoriken”. Varför vänder de sig inte till Serdjukov?

Intervju med President Putin av Time

Varje år utser tidningen Time en “Person of the year”. Vald för år 2007 blev Rysslands president Vladimir Putin som kommer att lämna över posten år sin efterträdare i mars detta år. “Russia lives in history-and history lives in Russia” så skriver intervjuaren Richard Stengel i sin sammanfattning av det 3 1/2 timmar långa samtalet med presidenten. Det får en att tänka på vad historikern Geoffrey Hosking har skrivit om landet “Russia is one of history’s great survivors”.

I sammanfattningen går det att läsa om den senaste utvecklingen, relationerna med USA, Putins egen karriär men framförallt hans svar på de många rättframa frågorna som Stengel ställde till honom. Putin fick ta över ett land som var på väg att falla sönder. Upplösandet av Sovjetunionen ledde till att över 25 miljoner Ryssland hamnade utanför de nuvarande gränserna. Nu har han satt tillbaka Ryssland på kartan, ekonomin är i god trim, de höga statsskulderna betalda, den ortodoxa kyrkan har fått upprättelse och det ryska folket återfått en hel del självkänsla. Putin “stands above all, for stability-stability before freedom, stability before choise, stability in a country that has hardly seen it for a hundered years” skriver Stengel.

Putin är tydlig med Rysslands roll i världen. Unionens fall var enligt honom en tragedi, men han när inga planer på att återupprätta denna eller återigen skapa de gamla militära och politiska blocken. Han har aldrig sänt ett email i hela sitt liv, är troende och läser regelbundet bibeln. Precis som president George W. Bush anser han terrorismen vara ett av århundradets mest angelägna hot. Men han vill inte peka ut islamiska nätverk som Al-Qaeda. “Radicals can be found in any environment” anser Putin. Han menar också att USA är ute efter att blanda sig i Rysslands affärer. “We want to be a friend of America. Sometimes we get the impression that America does not need friends but only auxiliary subjects to command”. På frågan om han skulle vilja rätta till Amerikas missuppfattningar om Ryssland svarar han “I don’t believe these are misconceptions. I think this is a purposeful attempt by some to create an image of Russia based on which one could influence our internal and foreign policies. This is the reason why everybody is made to belive russians are a little bit savage still or just have climbed down from the trees, you know, and probably need to have…the dirt washed out of their beards and hair.”

När Putin blir premiärminister kommer han att bli den statsman som varit längst i tjänst, jämfört med Bush och Blair. Posten kommer att göra det möjligt för honom att fortsätta arbetet med Rysslands återupprättande. Han är även rättfram om de internationella relationera. Han vill vara med och diskutera de vikiga internationella frågorna, men samtidigt hålla det inre Ryssland fritt från utländsk inblandning.
Här är några av de frågorna och svaren från Times intervju med presidenten, på engelska naturligtvis.

Americans wonder why the recent Russian elections could not have been more open and why, for example, Garry Kasparov was put in jail.
Why did Mr. Kasparov, when arrested speak out in english raother than russian. When a politican works the crowd of other nations rather than the russian nation, it tells you something.

Do you think the US wants to see a strong Russia or a weak Russia?
I believe the US already understands that only a strong Russia will respond to the genuine interests of the US.

What is NATO’s purpose today? If Russia were invited to join, would it do so?
I wouldn’t call NATO a putrid corpse of the cold war, but it is a leftover of the past. How can NATO efficiently fight terrorism? Did it stop the terrorists on 9/11? Where was NATO then? Russia has no intention of joining military-political blocs because that wold be tantamount to restricting its sovereignty.

What role does faith play in your leadership?
First and foremost, we should be governd by common sense. But common sense should be based on moreal principles first. And it is not possible today to have morality separated from religious values.

In Russia, a number of journalists have been murdered. Is there some kind of pattern? Is there something that you or the governemnt can do to prevent it?
First, many people, including journlists, are tempted to make a little bit more money here and there, which means they get involved with entrepreneurs, sometimes with criminal businessmen. Then there are genuine fighters against corruption, against the criminal elements. Where such losses have occurred, I take them personally.

Gasledningen och Sveriges tre val

Om Gazprom får tillstånd att bygga den omtalade gasledningen Nord Stream, vad skall Sverige göra då? Om detta skriver Rutger Palmstierna på Svd Brännpunkt. Han menar att vi har tre alternativ: militär upprustning, Natoanslutning eller otryggt säkerhetssamarbete med Ryssland. Vad skall vi välja?

Gasledningen i Östersjön har blivit hårt ifrågasatt inte minst ur miljömässig synpunkt, även politiska relationer mellan länderna runtomkring denna och hur dessa kommer att påverkas har varit på tapeten. Men det som kanske gör gasledningen till ett extra hett ämne är det faktum att den utgör ett instrument för ryska utrikespolitiska ambitioner. Energi är ett av Rysslands effektivaste vapen på den internationella politksa arenan. Nord Streams huvudägare är Gaz­prom vars huvudägare i sin tur är ryska staten och den ryske presidentens innersta krets.

“Även om hotbilden idag är lugn vet vi inget om hur den ser ut på andra sidan Östersjön om ett år­tionde eller två – och gasledningen kan förmodas bestå under det närmaste halvseklet. Detta är den stora ryska ut­maning­en mot Sverige; gas­ledningens säkerhetspolitiska ­instabilitet.” skriver Palmstierna. Han nämner också att den ryska flottan i somras expolaterade Östersjöns botten för den framtida gasledningen. Men det är klart att huvudägaren Gazprom anförtror ett sådan uppdrag åt sitt eget lands flotta. Den svenska marinen har besparingskrav över sig och skall börja samarbeta med den finska. Det ligger så mycket skarpa minor från två världskrig, skrot och vrak på botten att det inte är klokt. Någon måste börja röja där, gasledning eller inte……. 

Så har vi de tre alternativen:
• Upprustning av flottan och kustbevakningen för att effektivt kunna upprätthålla svensk lag och ordning i zonen.
• I stället ansluta Sverige till Nato för att stärka denna för­måga.
• Att bli utsatt för ryska krav på att inleda samarbete med ­ryska myndig­heter för att upprätt­hålla lag och ordning i en skydds­zon omkring gasledningen.

Men vår flotta skall ju rustas ner…..eller hur blir det egentligen? Nato tycks ingen riktigt vilja veta av…..och inte heller Ryssland. Hur skall vi nu ha det?

Vapensupermakten Ryssland återupprättas

Det satsas stort i President Putins Ryssland, inte minst på dess militära förmågor. Nu skall det rustas upp för 2000 miljarder kronor fram till 2015. Vår svenska försvarsbudget bleknar i jämförelse med detta. Det är            (bild redigerad av bloggaren) mycket som skall ställas in i Ivans arsenal, 66 nya kärnvapenmisiler, åtta nya ubåtar, 50 strategiska bombflygplan och 120 000 militärfordon.

Ryssland är redan världens näst största vapenexportör. Kunderna omfattar 61 länder och man säljer gärna till dem som USA är misstänksamma mot eller inte vill se vapen hos.
“Vi säger nu adjö till den kris som drabbade oss under 90-talet. Vi hotar
ingen med våra vapen vi är bara beredda att försvara oss” säger Yuri Klyonov
överste på Leningrads försvarsområde.

Ser visst ut som att försvarsminister Anatolij Serdjukov kommer att ha mycket jobb för en lång tid framöver. Detta är ett stort steg framåt för en armé som för fem år sedan inte ens hade råd att betala ut officerarnas löner. Försvarets återupprättelse är en högt prioriterad fråga inom alla ryska politiska partier.

Indonesien köper ryska vapen

Den 6 september skrev Ryssland och Indonesien under ett avtal rörande vapenköp. Indonesien får handla på kredit för en miljard dollar av Ryssland. På inköpslistan står 22 heliokoptrar, 20 stridsvagnar och 2 U-båtar.
Att Ryssland så villigt går med på att ge kredit, anses bero på landets olja. Indonesien producerar olja i riklig mängd, vilket ses som en slags försäkran. Eller som högste befälhavaren för det indonesiska flygvapnet, Marskalk Joko Suyanto förklarade det hela: “de kan investera här, förvärva resurser här, men de kan betala för alltihop med militärt materiel”.

Möbelhandlaren sitter säker

När jag läste om hur hela Rysslands regering avgick med omedelbar verkan, tänke jag naturligtvis på Försvarsministern Anatolij Serdjukov. Så….hans tid som Försvarsminister blev inte längre än så, det är inte bättre i Ryssland än det är i Sverige. Serdjuokov som skulle få pli på ekonomin och allt.

Men si så fel man kan ha. Möbelhandlaren sitter säker! President Putin godkänner inte Serdjuokovs avskedsansökan utan vill ha honom kvar. Han måste vara en bra Försvarsminister enligt Presidenten om han inte får gå.

Vem vet sanningen om Ryssland?

Allteftersom debatterna om materielkostanderna fortsätter, så fortsätter även debatten om Ryssland. Precis som med Försvarsmaktens materielkostnader verkar det inte finnas något riktigt svar här heller. Vad vill Ryssland med sin stora armé egentligen.

Jag ställde den frågan direkt till en av mina bekanta i Moskva. Han är ju ryss och närmare det som oroar oss. Han svarade så här:
“There are a lot of features in the development of Russia that I don’t like and that I cannot rationally explain. But the number of people at the military service is not among them. The size of the army is now gradually decreasing and by 2015 it should be around 1 million people, while the army of China (with which, by the way, Russia has a very long border) is about 2,5 million, India has around 1,3 million and small North Korea (that also borders with Russia) – around 1 million. I don’t know why it became such an acute issue in Sweden as you write (I can only suppose that the discussion on budget that you touched upon is directly related to these arguments). The scenario in which Russian army, whatever big it would be, would be used against European countries or the US, is something that neither I, nor any responsible politician or researcher in Russia can ever imagine.

Just att han använde orden “kan inte förklaras rationellt” sade mig en del, och han är dessutom väl insatt i politik. För honom är det otänkbart att Ryssland skulle vidta en storskalig invasion över Östersjön eller tvärs över gränserna och in i Europa. Varför det? En miljon soldater är väldigt lite. Hur stor var inte den ryska armén under WW1 och WW2. Det krävs minst 15-20 miljoner soldater för att komma någon vart i ett enormt invasionskrig mot hela EU och kanske mer mot NATO.
Men så är han ju inte Putin….