Entries categorized as ‘Utlandsstyrkan’
Så är det klart - insatsen i Tchad förlängs till augusti. I tisdags anlände hälften av den svensk-finska styrkan, resten kommer att finnas på plats ganska snart. Totalt 200 svenskar och 60 finländare. De skall verka i 41-gradig hetta och tufft klimat. Befälhavaren Patrick Nash för EU-styrkan har vädjat till svenska regeringen om att de skall stanna längre.
Efter mycket om och men om detta motiverar Försvarsminister Sten Tolgfors förlängingen med att Nash begärt det av honom och dels att de kostnadsberäkningar han begärt av Försvarsmakten nu har inkommit. Det blir en extrakostnad, men det är inte mer än rätt att styrkan får stanna och utföra ett gott arbete.
Kategorier: Utlandsstyrkan
Minst 40% av soldaterna i utlandsstyrkan skall vara kvinnor. Det föreslår en grupp i Kristdemokraterna med motiveringen att det skulle underlätta missionerna med. “Vi vill att det ska vara 40 procent kvinnor i de internationella operationerna” säger Ella Bohlin, Ordförande i kristdemokratiska ungdomsförbundet. “De soldater som är i tjänst har inte bara ett operativt ansvar, utan träffar också lokalbefolkningen. Ofta har kvinnor i krigshärjade områden utsatts för övergrepp av just män i uniformer, och vågar inte berätta för en man i uniform vad de varit med om. Kvinnorna kan lättare identifiera sig med en kvinna, och känna förtroende” menar Bohlin.
Visst stämmer det att kvinnliga soldater kan uträtta saker som männen inte kan. Därför behövs de. Men om man skall införa könskvotering i utlandsstyrkan är en annan fråga. Det är precis här som med värnplikten. Män och kvinnor deltar på samma villkor och här går det inte att kompromissa. I dagsläget är dessutom 40% kvinnor i utlandsstyrkan ett mål som inte går att uppfylla. Inte som det ser ut rekryterings- och lönemässigt. De kvinnliga värnpliktiga har ökat, men andelen är inte hög och avhopp sker. Det skulle väl i såna fall vara till att rekrytera från hemvärnet och polisen. Men inte heller det skulle nog räcka.
Varför inte göra som Indien, sätta upp en bataljon helt bestående av kvinnor. Så vitt jag vet har den fungerat hur bra som helst nu i Afrika. Inga trista könskonflikter där inte. Varför kan inte vi prova här i Sverige? Men vi skall ju vara jämställda till varje pris, eller hur…..
Kategorier: Utlandsstyrkan
Diskusionerna om de internationella insatsernas ökade betydelse för vårt försvar, är här för att stanna under en lång tid framöver. Just nu tjänstgör runnt 800 svenska soldater utomlands. Drygt 800 svenska militärer verkar i dag utomlands för fred och säkerhet. Samtidigt ligger NBG med runt 2300 svenskar i beredskap, men ännu så länge syns inga tecken på att styrkan skall behöva göra en insats inom given radie. Ingen av de tidigare insatsstyrkorna behövde användas. Regeringen har som mål att alltid ha 2 000 soldater i utlandstjänst. Uppdrag kommer sannolikt inte att saknas, speciellt inte i Afrika. Detta rapporterar TT.
Samtidigt har tidningen Värnpliktsnytt presenterat siffror som säger att 40 procent av de anställda officerarna överväger att lämna sina tjänster. Vice Ordförande för Officersförbundet, Lars Gren säger att han inte är förvånad. Enligt honom är förtroendet för ledningen mycket lågt bland officerarna.
Kategorier: Försvaret · Utlandsstyrkan
Att det saknas psykologer som är utbildade för att ta hand om soldater på plats eller hemma, är känt sedan tidigare. Senast jag hörde om det var på ett seminarium om veteranpolitik arrangerat av försvarsutskottets Allan Widman. Han kräver att missionspsykologer omgående ansluts till styrkorna. Men finns lämpliga sådana att tillgå? En vanlig civil psykolog räcker inte till. Det krävs specialutbildning för militär- eller krigspsykologer, helst skall de själva ha varit soldater eller sett krig och strider på riktigt. De måste även tala “samma språk” som soldaterna.
Var åttonde svensk soldat som kommit tillbaka från Afghanistan under hösten har drabbats av så svåra psykologiska problem att en utredning varit nödvändig. Men trots detta har inte Försvarsmakten en enda utlandsplacerad psykolog. Fältpräster finns, men det är inte samma sak. Alla är inte troende eller kanske inte vill prata med en präst. Vill man absolut ha en psykolog finns denna endast hemma i Sverige och nås per telefon. I andra länders försvars reser oftast alltid en psykolog med förbandet. Avsaknandet av psykologer kan få allvarliga konsekvenser.
Kategorier: Försvaret · NBG och Nordiska försvarssamarbeten · Utlandsstyrkan
Den 30 december förra året publicerades en debattartikel i DN “ÖB äventyrar svenska soldaters säkerhet” skriven av dåvarande generalläkaren Sture E Andersson. Bland annat gick följande att läsa “Försvarsmaktens ledning hävdar numera att försvarsmedicin är en del av logistikfunktionen och att funktionsansvar skall utövas av en logistikinspektör. Det innebär i praktiken att en medicinskt okunnig person är tilltänkt som ÖB:s medicinske rådgivare! Hur kan militär hierarki få gå före civil kompetens? Det är nu hög tid att Försvarsmaktens ledning reflekterar över huruvida denna värdegrund tillhör nutid..//..Ytterst handlar denna fråga om viktiga säkerhetsåtgärder som både vår försvarsmaktsledning och regering är skyldiga nationens insatssoldater såväl i dag som i framtiden”.
Så lydde Anderssons ord då, jag kommer så väl ihåg dem. Men sedan hände inget mer. Förstod ingen vad han menade? I dagarna har Expressen avslöjat hur ingen av politikerna i försvarsutskottet nåtts av generalläkarens allvarliga inspektionsrapporter. “Vi kände inte till rapporterna” säger Allan Widman (fp). I rapporterna har generalläkaren kritiserat den bristande förmågan att snabbt kunna transportera sårade eller skadade svenska soldater till avancerad vård på sjukhus. Karin Enström menar att utskottet regelbundet får rapporter av läget i utlandsstyrkorna, men dessa rapporter har inte nämnts.
Förre generalläkaren Sture E Andersson har fått veta att den första rapporten han skev aldrig nådde riksdagen eller försvarsutskottet. Samtidigt fortsätter skriverierna om huruvida de två svenska soldaterna Tomas Bergqvist och Jesper Lindblom dog i onödan. Hade deras liv gått att rädda?
Hemma i Sverige rapporterar Värnpliktsnytt att fler värnpliktiga skadar sig i tjänsten. Dödsolyckor har redan ägt rum. I sin rapport för år 2006 meddelar Försvarsmedicincentrum (FömedC) att skadorna har ökat med 12,4 procent. Det antas också finnas ett mörkertal eftersom alla skador sannolikt inte anmäls. På Försvarsmaktens säkerhetsinspektion menar man att den största orsaken till de ökade skadorna är slarv med den fysiska träningen.
Kategorier: Försvaret · Utlandsstyrkan
Turerna kring en eventuellt minskad försvarsbudget fortsätter. Det är främst materielkostnaderna som står i fokus. Detta i sin tur kommer sannolikt att leda till att planerna på en utökad utlandsstyrka går om intet. Trots att det var ett av de många vallöftena. Men hur blir det med materielförsörjningen för de kvarvarande styrkorna? Det har tidigare i sommar påpekats att soldaterna i Afghanisatan har fel färg på stridsvästarna och att det genom åren förekommit klagomål på utrustningen. Men det är mer än så som hamnar i riskzonen i och med regeringens sparkrav. Hela Nordic Battle Group riskerar inte att klara sitt uppdrag mellan 2008-2011. De allt mer krävande och farliga uppdragen som svensk trupp utsätts för, kräver god utrustning.
Är verkligen minskandet med 3-4 miljarder lösningen på alla problem? I Svd går det idag att läsa följande “Uppgörelsen har hittills varit okänd, men SvD kan idag avslöja innehållet. I juni tillsatte regeringen en arbetsgrupp för en översyn av försvarets materielförsörjning. Riktlinjerna för arbetsgruppen lades fast i förhandlingar mellan finans- och försvarsdepartementen.”
Visst, det är inget fel i att gå igenom ekonomin. Man måste hålla noga reda på pengarna för annars går det åt skogen. Men vad har arbetsgruppen kommit fram till? Kom de fram till samma slutsatser som Lennart Olsen? Var det bara materielsidan som gicks igenom?
Pengar är blodflödet i en hel ekonomi. Att dra ifrån 3-4 miljarder utan vidare är precis som att kapa av en arm eller ett ben som är på väg att svartna. Det är det intrycket man får av den här historien. Får den resterande kroppen en finare hälsa? Fungerar blodcirkulationen bättre? Nej, håll tillbaka amputationssågen ett slag. Gå istället igenom hela kroppen och alla inre organ, led blodflödet dit det skall. Att kapa ytterligare är nog inte den rätta lösningen i den nuvarande situationen. Det leder bara till mera gråt och tandgnisslan.
Kategorier: Försvaret · Utlandsstyrkan
Fredagens avsnitt av radioprogrammet Karlavagnen handlade om temat “Ånger”. Lyssnare fick frivilligt ringa in till programmet och berätta om saker de ångrat eller inte ångrat att de gjorde. En av dem som ringde in var Igor 42 år, som var en av de soldater som ingick i den första svenska bataljonen som åkte ner till Bosnien 1993. Idag ångrar han att han åkte ner, eftersom hans upplevelser satt sina spår och han har aldrig helt återhämtat sig. Han blev aldrig informerad om vad det egentligen var som han gav sig in på. Här är några utdrag ur samtalet.
Igor: Vi åkte ner, vi blev bemötta med kulor, det var det första som mötte oss.
Marcus: Hur tungt väger k’nslan av att ni var där för en god sak, i förhållande till det andra?
I. Det är det som känns så j**la meningslöst. Vi blev bespottade av dem därnere som vi försökte hjälpa.
M. Hur resonerar man då? Vad gör man då?
I. Vi kunde inte göra någonting, utan dom stod och kasta sten på oss, även om det var dom som vi försökte hälpa så var det dom som var emot oss. Både serber kroater och muslimer.
M. Då måste man drabbas av en enorm känsla av meingslöshet?
I. Ja, fruktansvärd meningslöshet.
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
I. Det finns inte en enda man kan prata med om det här. Inte anhöriga eller någonting för de vet ingenting om det här….ja ja du har gjort lumpen…..
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
I. Dom tog inte hand om oss någonting. Jag har varit hos en psykolog, men hon förstod ju ingenting “jag har ju aldrig varit i krig, så jag vet inte vad jag skall säga” sade hon…..
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
I. Det var inte värt att åka ner, inte ett öre!
Lyssna på hela programmet via den här länken
Kategorier: Utlandsstyrkan
Om några dagar flyger en styrka bestående av 330 stridstränade soldater ner till Afghanistan, rapporterar SvD. Samtidigt förbereder talibanerna en våroffensiv där bl.a. skottpengar har utlovats för anfall mot ISAF-styrkan där svenskarna ingår. Risken för att skarpa situationer uppstår har ökat avsevärt.
Uppdraget befaras bli det farligaste sedan Kongo i början av 1960-talet. Talibanerna tycks inte heller visa några tecken på att vilja ge upp, tvärtom. De ger sig inte förrän varenda västerlänning har kastats ut. Bara under det senaste året har våldet i Afghanistan intensifierats. Detta kan få konsekvenser för svenskarnas fortsatta samarbete med civilbefolkningen. Skottpengar ges även för varje dödad biståndsarbetare.
Mitt spontana intryck av det hela, är att detta bara är början. Sverige har varit förskonat från den typ av krig och konflikter som t.ex. Ryssland, USA, Storbritannien fått utkämpa. Nu har turen kommit till oss.
Kategorier: Utlandsstyrkan
Såg att protestlistan “Svenska trupper har inte i Afghanistan att göra” fått en rejäl tillökning. När jag såg den för första gången uppgick den till 600 namn. Nu är den uppe i 1000. I sin helhet lyder den så här, jag tar mig friheten att citera:
Vart är Sverige egentligen på väg? Sedan årsskiftet 2001/02 har Sverige trupper i Aghanistan. 250 man ingår i den Nato-ledda International Security Assistance Force, ISAF. Regeringen utvidgar nu den svenska militära insatsen.Vi protesterar mot Sveriges deltagande i kriget i Afghanistan. Det strider mot den traditionella svenska neutralitetspolitiken och 200 års fredlig utrikespolitik. I praktiken har Sverige, för första gången i modern historia, dragits in i ett krig där mänskliga rättigheter dagligen kränks och där civilia dödas i dagliga bombningar. USA har öppet förklarat att det inte repekterar Genevékonventionen i Afghanistan och har som ockupationsmakt förhindrat att krigsförbrytare lagförs.
ISAF är inegn FN-styrka, utan en Nato-styrka, som sedan 2006 tagit över alltmer av USAs “krig mot terrorismen”. Afghanerna behöver inte fler utländska soldater. De behöver mat, kläder, husrum, sjukvård och återuppbyggnadshjälp. De 300 miljoner kronor som Sverige årligen satsar på trupperna i Afghanistan, borde användas till en kraftig ökning av den civilia hjälpen.
Ta hem de svenska trupperna från Afghanisatan, öka den civila hjälpen!Se namninsamligen på www.afghanistan.nu
Kategorier: Utlandsstyrkan
