Panskandinaviskt militärt samarbete!

Se er inte blinda på bilden till det här inlägget ärade läsare. Den må vara gammal, men se gammal vänskap rostar aldrig. Detta var en gång i tiden den vision våra nordiska förfäder (Sverige, Norge och Danmark) hade i mitten av 1800-talet. Den Panskandinaviska visionen, att brödraländer skulle kunna enas kulturellt, ekonomiskt och politiskt. Men så blev det aldrig! Det skedde aldrig något enande!

 

Faktum är att vår Konung Karl XV ville i slutet av den panskandinaviska rörelsens glansdagar etablera en försvarsallians. Men planerna blev aldrig av. Regeringen stoppade honom. Hade vår folkkäre Kung fått leva längre, så hade han kanske fått sin vilja igenom.

 

Men idag ser det annorlunda ut. Nordic Battle Group är ett lysande exempel på skandinaviskt samarbete. Men det räcker inte. För ett par dagar sedan uttryckte det finska försvaret sin irritation över att Sverige och Norge har kommit överens om att samarbeta utan att meddela Finland om saken. Det stod att läsa utförligare om saken i Hufvudstadsbladet den 12 januari  Det står även mer i dagens nummer av samma tidning.

 

I dessa tider av Nato och EU borde de nordiska länderna stå enade och möta all världens uppdrag och det nya olycksbådande ryska hotet som en stark och enad skara. Ty vi har mycket att ge. Sverige har enligt vad jag vet, det bäst beväpnade försvaret i världen trots att vi är i minoritet. Och de nordiska ländernas utlandsstyrkor har alla ett gott rykte om sig.

Sverige och Norge har redan övat ihop. Senast var under den stora Nato-övningen Cold Response. Sverige och Finland samarbetar med sin sjöövervakning och skall också börja samarbeta med luftövervakning.

 

Där på bilden står de tre kämparna och fortfarande håller varandra i handen. Men en fjärde måste läggas till – Finland. För utan Finland blir inte skaran komplett. Kanske en nordisk överbefälhavare vore något i framtiden. 

Länge leve den återuppståndna Panskandinavismen! Låt oss skåla på det och krossa några glas i samma veva! Må den leva länge! 

              Skandinavism                                                               

 

4 responses to “Panskandinaviskt militärt samarbete!

  1. Intressant blog. Såg att du lämnat en kommentar på min så jag fick naturligtvis kolla in dina inlägg.

    Sen undrade jag hur du ser på Sveriges möjligheter att föra en självständighet utrikes och säkerhets politik med ett utvidgat samarbete inom Natos ram. Både min och som jag tolkade Heymans kritik mot ett vidgat samarbete är att Nato kommer inte nödvändigtvis agera på ett sätt som gynnar Sverige eller som ser till Sveriges bästa intresse. Allianser kan vara bra men då måste det ske mellan jämbördiga allierade. Så är det inte idag vad jag förstått.

    Personligen hade jag helst sett att EU tog ledningen och utvecklade en självständig oberoende försvarspolitik. Ett nordiskt alternativ hade varit intressant men där saknas resurser som hela EU kan ta fram.

    Men som sagt det hade behövts en allmän diskussion i Sverige om vad alternativen är i framtiden. Det saknas något parti både till höger och vänster som vill driva på en diskussion.

  2. Kul att hitta en annan blogg som diskuterar säkerhetspolitik. Finns för lite av det…och ja du har rätt i att det saknas något parti till höger och vänster som tongivande driver på en diskussion.

    Visst skulle det ha varit önskvärt att EU hade tagit ledningen istället för Nato. Jag har då och då hört ordet EU-battle group nämnas. Men nu är det inte så. Utan det är Nordic Battle Group och Nato som gäller.

    Hur jag ser då på Sveriges möjligheter att föra en självständig säkerhets- och utrikespolitik.
    Nu är jag nog cynisk. Men jag tror att möjligheterna är små och blir allt mindre. Sverige saknar potential att agera på egen hand, eftersom vi är i minoritet. Sen är ju den typ av hot vi ställs inför i dagsläget någonting som angår många och inte bara oss, tex. terrorismen med allt den innefattar.
    Alltså måste vi samarbeta, och allt har ju sitt pris. Vill man vara med i en grupp och känna ”en viss trygghet”, så måste man ge med sig och vara diplomatisk. Ens egna intressen får ge vika för det gemensamma.

    Inom ramen för ett nordiskt samarbete kan Sverige ha något att säga till om. I sammanhang som Nato är det inte lika självklart. Men med hela Norden tillsammans blir det en annan sak. Hur mycket Norden skulle ha att säga till om törs jag inte gissa. I alla fall mer än Sverige ensamt. Och sedan är vi betydligt mer jämbördiga?

    Har jag missat något?

  3. Det är beklagligt att begreppen ”Skandinavien” och ”Norden” blandas samman på detta vis. Finland har aldrig någonsin tillhört Skandinavien.

    med vänliga hälsningar

  4. Hej

    Kommentaren kommer kanske lite sent MEN jag måste ändå reagera. Det står i det för övrigt intressanta inlägget att ”Nordic Battle Group är ett lysande exempel på skandinaviskt samarbete…”. Men då Finland aldrig någonsin ingått i Skandinavien så stämmer inte detta uttalande, däremot hade det varit korrekt om man talat om nordiskt samarbete.