Den långa vägen till Freden

I dagarna pågår förhandlingar om Kosovos framtid. I går lördags urartade allt i våldsmma demonstrationer sedan FN:s sändebud Martti Ahtisaari under förra veckan, presenterat ett förslag till att föra in provinsen på en väg mot självständighet. Omkring 3000 kosovoalbaner demonstrerade, 70 skadades och 2 har rapporterats döda. FN-polis fick sättas in för att skingra deltagarna.
En av demonstranterna svarade efter tillfrågan ”Vi demonstrerar mot Ahtisaaris paket, som inte återspeglar viljan hos folket i Kosovo, utan bara privilegierna för en minoritet, den serbiska minoriteten som manipuleras av Serbien”.

Ahtisaari har ingen lätt uppgift. För en utomstående betraktare som mig är det kanske inte helt lätt att förstå dilemmat. Jag försöker hela tiden att skapa mig en bild, men det är inte lätt. De långa och blodiga konflikterna som utspelar sig på Balkan, inte minst Kosovo, är urgamla. I sin bok ”Tro, Terror och Tolerans” beskriver Ingemar Karlsson utförligt ursprunget till dagens situation i det forna Jugoslavien. Därför väljer jag att utgå från hans bok för att skapa förståelse.  

Den serbiska politiska mentaliteten kan sägas bottna i nederlaget på Trastfältet (Kosovo polje) den 28 juni 1389. Det var då som serbernas första rike vilket omfattade inte bara Serbien utan även Makedonien, Albanien och Grekland ner till Peloponnesos gick under mot en övermäktig turkisk här. Historien varken börjar eller slutar där. Den går längre tillbaka i tiden och jag kan inte berätta den utförligt här. Dagens Serbien erövrades cirka 580-620 av de slaviska serberna. Dessa antog under 800-900 talen den ortodoxa kristna läran. Efter nederlaget vid Trastfältet konverterade så gott som hela den serbiska adeln till Islam för att få behålla sina privilegier. De var därefter sultanens trognaste tjänare ända fram till turkarnas nederlag utanför Wiens portar 1683. Men under tiden fram till dess, ägnade sig denna nya muslimska adel åt att suga ut de serbiska bönderna. Vart femte år tvångsrekryterades kristna bondpojkar till Konstantinopel för att bli janitsjarer i sultanens armé. Dessa, janitsjarerna var elitsoldater som utmärkte sig för sin blinda lydnad, med andra ord hade de förlorat sin serbiska identitet.

Efter nederlaget i Wien försökte serberna driva ut turkarna från Kosovo. Detta misslyckades och de drog sig tillbaka mot Belgrad våren 1690. Därefter lät turkarna muslimska albaner flytta in i Kosovo. För serberna är Kosovo urhemmet och hela den serbiska kulturens vagga. Men flykten från urhemmet 1690 har inte samma centrala plats i den serbiska nationella mytologin som slaget på Trastfältet 1389. Före slaget sägs den serbiske fursten Lazar Hrebeljanovic ha ställts inför Guds moder med frågan om han valde himmelriket eller det jordiska riket. Om han besgrar turkarna har han valt det senare, förlorar han striden har han valt det förra. Oavsett vad han valde, blev han en segrare. Nu valde han himmelriket och hans död på slagfältet jämförs med Jesu död på Golgata. På denna offerdöd ska det serbiska riket återuppstå. Den 28 juni 1389 (Sankt Vitusdagen) är inte bara undergångens dag, utan också dagen för det serbiska rikets återupprättelse.

Mer än så kan inte jag berätta, jag är medveten om att jag kan ha missat någonting viktigt. Vad gäller dagens krig i det forna Jugoslavien, finns det en mycket läsvärd bok skriven av en man som jag kallar för Sveriges förste riktige krigsromanförfattare, Rolf Gordon Smith. I hans bok Operation två-fyra-två handlar om inte minst konflikten i Bosnien och en svensk soldats upplevelser.

Sist men inte minst önskar jag Ahtisaari lycka till i sitt arbete. Jag hoppas att en lösning tas fram som alla blir nöjda med.

Kommentarer inaktiverade.