Letters from Iwo Jima

iwo_jimaDe slag som utspelade sig i Stilla Havet mellan Japan och USA hör till några av de blodigaste och brutalaste som utkämpades under WW2. Clint Easwood har låtit filmatisera ett av dem. Igår var jag och såg Letters from Iwo Jima, uppföljaren till Flags of our fathers. Den förra handlar om slaget sett ut japansk synvinkel och den senare ur ett amerikanskt.

När jag såg Flags of our Fathers blev jag oerhört besviken. Vad man fick se var förvisso påkostade scener och det lilla man såg av själva striden var välgjort. Men jag kan inte kalla en film som till 80% består av patriotiskt prat och scener från det civila för en krigsfilm.
Men Letters from Iwo Jima överraskade mig totalt och jag vill se den igen. 

Vad var det som skedde på Iwo Jima?

År 1945 var Japan på väg att falla. Flottan hade lidit nederlag vid och armén av enorma förluster. Men även amerikanarna hade fått sätta mycket till. Erövringen av Saipan var ingen lätt sak. Japanerna gjorde hårt motstånd vilket kostade över 14,000 amerikanska soldater livet. Det var en dyrköpt men välbehövd seger eftersom den öppnade portarna för en invasion av Filippinerna.

För Japan ver kriget så gott som förlorat redan 1944, men trots detta fortsatte motståndet. De höll fast vid Burma ända till maj 1945. Filippinerna föll tidigare än så, men fram tills dess hade försvaret letts av general Yamashita som skötte det än mer kompetent än MacArthur hade hjort 1942. 
general När de viktigaste strategiska punkterna hade fallit i amerikanarnas händer, kunde de börja inleda angepp mot den japanska hemmafronten. Men en ö återstod – Iwo Jima. Varför var den här vulkanön viktig? Det var främst av två strategiska orsaker: framförallt behövde de slå ut japanernas radarsystem, men också en nödlandningsplats för sina egna bombplan. Också en psykologisk faktor spelade in. Förslusten av Iwo Jima som hörde till det japanska moderlandet skulle skaka den japanska stridsmoralen.

Den 16 februari nådde en stor flotta fram till Iwo Jima. Ön var startk befäst av 21,000 man varav 14,500 tillhörde armén. Soldaterna var dessutom väl förskanskade i ett termitliknande nätverk av besfätningar och tunnlar som både sprängts och grävts ut inom berget. De övriga 7000 var marinsoldater som hastigt rafsats ihop och tränats inför den kommande striden. Ett pansarregemente bestående av 20 tunga och 10 lätta stridvaganr fanns även på plats. Ledare för försvaret av Iwo Jima var General Tamadichi Kurabayashi.

Amerikanarna påbörjade ett våldsamt bombardemang. inasion.gifDenna höll på i två dagar tills det blev dags att gå i land. Landstigningen blev en mardröm och skedde under svåra förluster. Japanderna överöste de anfallande ned granater och sköt rätt in i leden med kulsprutor. Flera förband blev nästintill helt tillintetgjorde och vid dagens slut den 21 februari, hade amerikanskarna förlorat 50 % av sina stridsvagnar.

Striden om Iwo Jima skulle fortsatte i 33 dagar till. Den skedde under stor förbittring, där amerikanarna praktiskt taget fick spränga sig fram befästning efter befästning. Japanerna vägrade att ge sig och självmordsattacker förekom. Den 26:e mars återstod bara 200 man av den ursprungliga agrnissionen. Dessa gjorde ett desperat utfall mot amerikanarna och försökte att döda så många som möjligt. Av dessa 200 mejades 196 ned. Detta satte punkt för erövringen av Iwo Jima. Endast 216 japaner togs till fånga, resten av styrkan var förintad. Amerikanarnas förluster uppgick till 6,821 döda och nära 20,000 sårade.

Men historien slutar inte med Iwo Jima och den var inte den värsta. Näst på tur stod Okinawa där 70,000 japaner inväntade amerikanarna. Det blev det blodigaste slaget i hela Stilla Havskriget. När Okinawa föll, hade hela den japanska styrkan blivit förintad precis som vid Iwo Jima. Amrikanarna hade förlorat över 65, 600 man, en dyrköpt seger. Detta fick ledningen att inse att det japanska fastlandet aldrig skulle kunna erövras genom en invasion. Atombomen blev den sista utvägen.

Vi befinner oss endast i början på det nya året 2007. Men jag är så gott som redo att utse japaner.jpgLetters from Iwo Jima till årets bästa krigsfilm.  Den är många gånger bättre än Flags of our Fathers, förstår inte vad som gick fel med den förra, Clint Eastwood tycks bara ha sparat det bästa till sist. Skådespelarna är mycket bra. Tidvis skiftar handlingen från det mlitära till det civila vilket gör att man kommer personerna närmare. De desperata och blodiga striderna skildras realistiskt.  Jag känner inte för att gå in på detaljer, jag råder er som vill veta mer att gå och se filmen. Ni blir inte besvikna.

Här är den japanska trailern.

8 responses to “Letters from Iwo Jima

  1. Japp, en mycket bra film helt enkelt. Måste ses.

  2. Absolut. Den innehåller obeskrivliga scener. Ord räcker inte till, man måste se dem med egna ögon….

  3. Iwo Jimas betydelse bestod i princip uteslutande av sitt läge i den allierade bombkampanjen mot det japanska fastlandet, dvs som poteniellt nödlandningsfält för de bombplan som var baserade på Saipan och som jaktflygbas för de P 51 jaktplan som eskorterade bombplanen under räderna. (20th Bomber Command i Kina hade tvingats omgruppera sina runt 100 B-29:or då japanerna avancerade där, varför Saipan ökade i betydelse som bas)
    I juni 1944 så tog general Kuribayashi befälet på ön och utnyttjade de ca 7.5 månaderna innan den allierade landstigningen på Iwo Jima till att gruppera förband och artilleri undandraget från stranden, på Mount Suribachis sluttningar och runt Chidori-basen. För att undgå flottbombardemang så byggdes omfattande tunnelsystem, ”spider holes”, med ventilation och flera utgångar. Ca 1/4 av öns garnison åtgick till detta arbete, vilket är en mycket stor insats, jfr t ex med de tyska förberedelserna i Frankrike 1040-44!
    I februari 1945 uppgick trupperna på ön till ca 21.000 man med drygt 300 grövre artpjäser (75mm+), något hundratal lättare pjäser såsom GRK och därutöver ett hundratal tyngre lv-pjäser(94mm+). Lägg därtill mer än 200 lätta lv-pjäser, 33 fartygspjäser och 70 pv-pjäser, samt slutligen 22 stridsvagnar, så blir det en rätt imponerande eldkraft.

    Den amerikanska artilleriförberedelsen omfattade ca 6.800 ton bomber och mer än 22.000 grövre fartygsgranater (125mm+) men pga japanernas skyddsåtgärder så förblev den tämligen ineffektiv.

    Operationen (Op Detachment) leddes av amiral Spruance, chef 5:e flottan med general Holland Smith som chef för USMC Expeditionary Troops, benämnd Task Force 56. USMC antal uppgick till ca 70.000, bla med marinsoldater ur 3,4 och 5:e USMC-divisionerna, inkl understödjande förband.
    Inledningsvis gick landstigningen bra men hejdades av branta strandvallar och lös vulkanisk sand (soldaterna bar ca 40-50 kg packning..) där plötsligt välkoordinerad indirekt eld och minor drabbade dem. Efter hårda strider där man hade nått ungefär halvvägs mot de taktiska målen så hade amerikanerna landsatt ca 30.000 man, vilket i sig är en logistisk bedrift.
    Striderna i anslutning till fältbefästningarna torde vara omöjliga att beskriva, men all upptänklkig fantasi fick användas för att slå ut motståndet; eldkastare, bensin som tändes på, handgranater etc.
    Den berömda bilden med flaggresningen skedde på Mount Suribachi ca kl 1330 den 23/2 1945.
    De huvudsakliga striderna var över runt den 26 mars, även om det förekom sporadiska strider fram tom juni.
    Det sista riktiga japanska motanfallet skedde den 26/3 då general Kuribayashi antas ha dödats, kroppen återfanns aldrig. Förutom landkriget så genomförde japanerna den 21/3 ett antal kamikazeanfall och sänkte hangarfartyget Bismarck Sea, skadade hangarfartyget Saratoga och ett underhållsfartyg.

    Amiral Nimitz kommenterade senare striderna och de amerikanska truppernas insatser med orden:
    ”Uncommon valor was a common virtue”

    Lars

  4. Och ett litet tillägg… Kuribayashi förbjöd banzai-anfall, då de var taktiskt meningslösa och medförde för stora förluster.. Inte riktigt som Holywood brukar framställa det hela..

    Lars

  5. Förbjöd Banzai-anfall Lars? Märkligt för i slutet av filmen utför han precis ett sådant. Det är just det där desperata slutanfallet som gjordes av de sista 200 levande. Men i de böcker jag har står det inget om att han ledde det. Eller var det så? Kanske det är Hollywood som hittar på.
    Men annars framgår det tydligt i filmen att han var emot självmordsuppdrag och att man tog livet av soldater som retirerade. Bra karl! En bra kommendör. Att retirera är inte en fråga om att vara feg, utan det är taktik.

  6. Den sista striden var mer ett desperat utbrytningsförsök, mer än ett taktiskt utnyttjande av banzai-anfallet.
    Vad det gäller utnyttjande av reträtter som taktisk manöver, så finns det en rätt bra Rommel-historia från Afrika..

    ”Die Uhr geht vorwärts und sagt Tick-Tack, Rommel geht rückwärts und sagt Taktik”

    På svenska: Klockan går framåt och säger tick-tack, Rommel går bakåt och säger taktik..

    Lars

  7. Ahh, Rommel, han gjorde sannerligen skäl för namnet ”Ökenräven”.

  8. Var ganska skeptisk till filmen innan jag började se den. Efter fem minuter var jag fast… otroligt gripande och bra film, se den!