Det finska försvaret

finnish.jpgDet måste sannerligen vara någonting särskilt med Finlands försvar. På väldigt kort tid har jag läst åtminstone tre långa, välskriva och informativa reportagen om det.
I nr 4 av tidningen Vårt Försvar skriver Lars Bratt ”Ett försvarslöst Sverige måste lära av Finland!”. Överste Erik Errol spinner i stort sett vidare på samma ämne i tidningen Slagfjädern 2-2006 i en tre sidor lång essä ”Reflektioner kring finsk och svensk försvarspolitik”. Men priset tar nog ändå tidningen Military Technology som i sitt 30:e nummer, helt ägnar uppmärksamheten åt det finska försvaret!

I Military Technolgy uttalar sig försvarsminister Seppo Kääriäinen sammanfattande om den finska försvarspolitiken. Finland skall förvisso koncentrera sig på ett starkt nationellt försvar men ”We consider a strong transatlantic relationship to be important for the security of Europe and in efforts to resolve wider international problems. Finland will strive to support further expansion and improvement in the already considerable transatlantic dialogue and cooperation. In that setting, a well-functioning EU-NATO cooperation would be a central importance.”

Mycket av landets försvarstänkande bygger på erfarenheterna från WW2 och Kalla Kriget. Det nära grannskapet med Ryssland lägger naturligtvis en del hinder i vägen för en alltför radikal omstrukturering. Inte minst ett medlemskap i Nato. Ett medlemskap skulle möjliggöra en kostnadseffektivisering och specialisering. Man kan inte vara bra på allting. Men som ovan nämn ligger tygndpunkten på det territoriella försvaret.

Armén utgör fortfarande grundstenen i Finlands försvar. Varje år tränas runt 25,000 värnpliktiga och reservister. De operativa styrkorna uppgår till runt 100,000 man och totat är det tänkt att att 350,000 man skall kunna mobiliseras vid behov år 2008. Till samma år beräknas också det nya hemvärnet vara i drift. De operativa styrkorna uppgår till 100,000 man. Finland har också idag lika många soldater i internationell tjänst som Sverige. En stark tilltro till den allmänna värnplikten finns, vilket beror på satsningen på det nationella försvarssystemet. Men de värnpliktiga tränas även för internationella uppdrag. Precis som i Sverige är det också aktuellt att införa avtalssoldater.

Det finska försvaret har också ett stark stöd från allmänheten. Vid en undersökning som ställde frågan om landet skulle försvaras mot anfall trots osäker utgång, svarade 80 % av de tillfrågade att så skulle ske. Vidare ställde sig 77 % positivt till allmän värnplikt. Endast 19 % tyckte att en profesionell yrkesarmé vore bättre.

Finlands försvarsmakt är med andra en mycket starkt integrerad del av samhället.

4 responses to “Det finska försvaret

  1. Det finska hemvärnet fick ju inte finnas efter freden med Sovjet 1944 – mycket beroende på det Vita Gardets framfört under inbördeskriget och mellankrigstiden. Lapporörelsen och Gardet var ju intimt knutna till varandra och var ju på den extrema högerkanten. ”Skjutsning” var ett bekant begrepp där politiska motståndare hämtades och pryglades på undanskymda platser, i syfte att kväsa politisk opposition.

    Lars

  2. Det var samma sak med Lottorna eller Lotta Svärdrörelsen som det också hette. Den förbjöds också efter freden. Det finska inbördeskriget är en mörk historia….

  3. Finland har fortfarande klokskapen att värna om friheten. Det bör man göra även om den lede fi inte är på hugget just nu. Historien har lärt finländarna att man en vacker dag kan bli anfallen i ryggen. Det har nte vi.

  4. Finländarna här lärt sig genom århundradena. Det vet jag. Man skall aldrig lägga svärdet på hyllan i en så otrygg värld som denna, eller lita på att någon annan griper till ens försvar. Vae victis!

    Det ligger mycket mer i orden ”Vårt land, vårt land vårt fosterland, ljud högt o dyra ord!” än man kan ana….