Nordiskt Försvarssamarbete

hgwess.jpgIdag höll Svenska Atlantkommittén sitt årsmöte. Efter mötet höll statssekreteraren i försvarsdepartementet, HG Wessberg ett intressant föredrag med temat ”Nordiskt Försvarssamarbete” som är högaktuellt.

Men det är inte alltid som diskussioner om samarbeten mellan de nordiska länderna vunnit gehör. Wessberg berättade att tidigare fanns det ingenting som mer kunde söva en publik än just sådant prat. Nu har tingens ordning förändrats. I våras intensifierades Norges och Sveriges samtal om att knyta sina repektive försvarsmakter närmare varandra. Anledningen till att man börjat göra detta, var att de båda ländernas överbefälhavare kom fram till att ”Ja, jag dras med samma problem hemma i mitt land”. Samtalen fördjupades ytterligare vilket som bekant oroade Finland för ett tag sedan, och ledde till vad Wessberg kallade ”ett nordiskt svartsjukedrama”.

Det konstaterades att Sverige historiskt sett har samarbetat längst med Finland. Det började redan på medeltiden då landet erövrades och fortsatte fram till 1809 då Sverige förlorade Finland. Men historien tog på sätt och vis inte slut där. Den svensk-norska relationen har med andra ord inte varit lika lång och Sverige har mycket mer gemensamt med Finland än man kan ana. Kanske inte så underligt att vår granne i öst blev lite svartsjuk.

De nordiska länderna har en sak gemensamt och det är att de är små och har mycket små resurser. Till exempel så går det inte att utveckla ett nytt vapensystem ensamt, utan ett annat nordiskt land måste vara med och bidra. Därför utvecklar Sverige nya artillerisystem tillsammans med Norge. Här kommer en intressant aspekt in i bilden. Om nu Sverige och Norge tar fram ett nytt system, varför då inte tillsammans utbilda personal som kan använda det. En gemensam nordisk försvarshögkola är inte en främmande tanke.

Wessberg tror att om tio år kommer sannolikt alla förband att bestå av soldater från hela Norden. Officerskårerna kommer också att vara mycket integrerade och utbildas gemensamt. Tiden för isolerade nordiska länder är helt förbi, men egentligen var den det redan år 1947. Det största misstag Sverige kan göra i dagsläget, är att isolera sitt försvar och försöka lösa problemen på egen hand. Det kommer aldrig att gå på långt sikt.

Vidare nämnde Wessberg att han anser att pliktlagen är föråldrad. Den utformades under den tid då det svenska försvaret var större idag och långt många fler gjorde värnplikten. Idag talar man om små styrkor och insatsförsvar. Skall man använda en sådan lag för så små mängder?

”All samverkan som kan lösa gemensamma problem, är positiva” säger HG Wessberg

Kommentarer inaktiverade.