Försvarets folkliga förankring

När jag läser Odenbergs resonemang om värnplikt i freds- respektive orostider i DN, blir jag fundersam. Låt gå för att både män och kvinnor skall inkallas i orostider, men hur oroligt skall det vara? Visst, i krigstider kommer ingen undan det är bara att inse. Totalt krig är totalt krig och involverar alla, även de som inte ”är ute vid fronten” så att säga.
Märkligt nog har han förklarat sig negativ till en yrkesarmé samtidigt som värnplikten skall förklaras vilande i fredstid. Men avskaffa den vill han inte eftersom den är ”en symbol för försvarets folkförankring”.

Hur kan en så liten värnpliktsarmé som den svenska, vara folkligt förankrad? Alla som vill göra värnplikt får inte det. Inte heller kan den täcka hela rikets försvar. I så fall återstår inget annat än att gå med i Nato. Hemvärnet är i hög grad folkligt förankrat och består av engagerade människor, både män och kvinnor. Men inte kan det ensamt ha hand om säkerheten i dagsläget.

Det var någon som sa till mig att några av tankarna bakom Nordic Battle Group, är just att det skall vara ”lite av en yrkesarmé”. Men en svensk armé är den inte, trots att den till större delen består av frivilliga svenskar.

Om värnplikten skall bli frivillig, håller jag med Odenberg. Det kan den gott bli eftersom så få gör den idag. Ingen skall tvingas till att bära vapen. Jag vet i alla fall vad jag vill som hemvärnssoldat – försvara vårt land i händelse av krig och terrorangrepp. Jag är trots allt lite folk jag med.   

Kommentarer inaktiverade.