Ryska Atlantkommitténs ungdomskonferens Del 3

p6190167.jpgEfter frukosten drog konferensen igång på allvar kl tio på förmiddagen den 18:e juni. Hela dagen blev full av intressanta föreläsningar angående Ryssland och Nato och skulle vara ända till klockan fem. Föreläsningarna introducerades av Dr. Anatoly Adamishin, Ambassadör och ordförande för Ryska Atlantkommittén.

Det första temat var ”Why Nato-Russia Council (NRC) was created and how it functions. Först ut var Andrey Rudenko, chef gör utrikesdepartementets Nato-avdelning. Reltionerna med Nato är en av huvudfrågorna i Rysslands utrikespolitik. Men relationerna har naturligtvis inte alltid hört till de bästa. Hot mot säkerheten som t.ex. terrorism och massförstörelsevapen är några prioriteringar som kan lösas genom ett gott samarbete med Nato. Det finns dock en del aspekter hos Nato som inte Ryssland uppskattar och därför inte vill bli medlem. Men ett sätt att ändå stärka dialogen var just skapandet av NRC. Ett gott tecken på det goda resultatet av detta steg, var ryska flottans deltagande i Nato-övningen Active Endavour. En av de frågor som Ryssland diskuterar med Nato är huruvida man kan stå nära organisationen utan att vara medlem. Samarbetet mellan de båda parterna överskuggas av USA:s missiler i EU. Det finns inget grundläggande hot som kan sägas berättiga deras närvaro. Ett annat hinder är CFE-konventionen som Ryssland och tre andra länder bekräftade men inte Nato-länderna. Idag kan konventionen anses som föråldrad. Konferensen i Wien löste inte problemen.

Näst på tur var Dr. Isabelle Francois, chef för Natos informationskontor i Moskva att berätta om NRC. Organisationen skapades efter Kosovokriget då relationerna mellan Nato och Ryssland var minst sagt svåra och frusna. Man vill nu börja tina upp situationen. Med NRC ville man ha en ”ny dynamik” baserat på ”samarbete”. Runt 20 arbetsgrupper sattes upp vilka sysselsattes med alla möjliga frågor som t.ex. fredsbevarande. Men inte alla gamla frågor löstes, några av dem var CFS och kärnvapen.
NRC kan sägas vila på två pelare ”politisk dialog” och ”praktiska frågor”. Inom den första har alla känsliga frågor som t.ex. Georgien och teorrism diskuterats utförligt. En regler för den politiska dialogen är att inte backa ur för någonting. Man sitter inte i rådet för att ”komma överens” utan för att ”man inte kommer överens” och hitta kompromisser. Någonting som länge varit ett flaggskepp för samarbetet inom rådet är missilförsvaret.
I dagsläget har det talats om att NRC kommit till ett slags ”platå” vilket kan tolkas som att man försöker läsa de allra svåraste och nedärvda frågorna. Ett problem är dock de delade värderingarna, vilka är viktiga vid alla typer av samarbeten. En nyckelfråga som måste besvaras är huruvida Nato kan ses som en parter eller ett problem. Svaret får stor betydelse för fortsatt samarbete.
I Moskva finns det dock en känsla av att det inte existerar några regler. men Francois är noga med att klargöra att det finns utförliga regler, men att de fungerar endast om man vill samarbeta.

p6190169.jpg Sista talare på temat var Dr. Cynthia A. Roberts från Columbia University. Hon menar att i Nato känner man sig inte direkt hotat av Ryssland, utan det handlar snarare om samarbetssvårigheter. Att bygga upp goda relationer tar generationer. Roberts berättar att relationen mellan Amerika och Storbritannien var sämre under hundra år efter revolutionen, än den mellan Nato och Ryssland.
Det finns en felaktig uppfattning hos många amerikanare att Nato inte längre är en institution som behövs. Men det är endast inom institutioner som de värderingar som behövs för samarbeten kan utformas och relationer fördjupas.

p6190171.jpg Först ut på ”Nato-Russia Military Cooperation” var General Kurt Herrmann från Nato-missionen i Moskva. Den militära aspekten är endast en del av helheten, men är som han uttryckte det ”an integral part of the overall cooperation”. Samarbetena mellan Nato och Ryssland startade 1990 och de fortsatta planerna är många. Bland annat skall Ryssland bidra med landstyrkor i Samara. Deltagandet i Natoövningar har varit många.
Det som behöver förändras i dagsläget är det ryska folkets och militärens attityd mot Nato och finansieringen av de för fortsatt samarbete livsviktiga övningarna.

Därefter tog överste Stanislav Novak från försvarsministeriet vid. Sedan NRC grundades har det militära samarbetet tagit ett stort steg framåt. Ett viktigt mål är att skapa en mekanism som reagerar mot terrorism. Övningar är vikiga för detta. Men i NRC talar ingen om säkerheten kring de omdiskuterade gas- och oljeledningarna.

p6190173.jpg Nästa tema var ”Nato and security cooperation in CIS (Commonwealth of Independent States): partnership or competition”.  Föreläsare var Valeriy Dergachev från Collective Security Treaty Organization (CSTO). Organisationen grundades år 2003 och har i dagsläget 17 medlemsländer. Dess system liknar mycket NRC. Nato och CSTO har i mångt och mycket samma intressen och bör därför samarbeta. Ett av dessa är transporter av vapen som är till för att sättas in i aktioner som rör kontraterrorism. Det kan vara ett problem att föra vapen från ett CIS land till ett annat igenom ett Nato land. Men genom att alliera sig kan detta lösas på ett smidigt sätt. Gemensamma militära övningar är också ett viktigt steg mot bekämpningen av terrorism. Men utsikterna för ett positivt samarbete mellan Nato och CSTO är osäkra eftersom besluten endast kan utföras om fullkomlig konsensus har uppnåtts. Ytterligare ett problem är att en del länder inte vill se ett samarbete över huvudtaget.

p6190174.jpgNäst ut på tur var Dr. Tatyana Parkhalina, vice-ordförande för Associaiton for Euro-Atlantic Coopoeration. Rubriken för hennes föreläsning var Modern security threats: responses of Russia and Nato. För närvarande lever Ryssland i en närmast exceptionell situation. Landet är för första gången i historien ohotat av väst. Istället kommer hoten mer från öster. Ryssland är intresserat av ett effektivt Nato, även om stämningen i landet säger tvärtom. Putins kritik i München hade mer med den interna snarare än den internationella politiken att göra. Många ryssar förstår inte vad institutioner som EU och Nato syftar till. Sovjettiden har satt sina djupa spår i folksjälen. Det är inte heller alla ryssar som delar västerländska värderingar som kompromisser och samarbeten. Men som Dr. Parkhalina är noga med att betona ”Don’t forget, we are studying”. Den ryska politiska kulturen är också annorlunda. den förlitar sig mycket på personliga relationer snarare än institutioner. Transparens är mindre viktigt om närmast obefintligt.

Från Moskva Universitetets institution för internationella relationer, kom professor Andrey Zagorsky för att föreläsa om: NRC and a wider framework of Euro-Atlantic Security. Zagorsky anser att NRC har varit fem år av förlorade möjligheter (lost opportunities). Speciellt på den militära sidan har egentligen inte så stora framsteg skett. Nato och Ryssland saknar fortfarande interoperabilitet. Inte heller är situationen densamma som år 2002. dagens Ryssland vill inte förlita sig på USA och Nato. Därför är det inte så konstigt att det inte står på militäragendan att söka sammanslagning med dessa. I det stora hela har intresset för samarbete minskat under åren som gått.
Det har varit fem år av politiska förluster och misslyckade försök till kooperation. Detta beror på att Ryssland har åtnjutit 20 år av unik säkerhetspolitik utan att (till skillnad från väst) vara beroende av Nato. Sannolikt kommer samarbetet inte att fördjupas. Men detta behöver förhoppningsvis inte betyda ytterligare fem år av misslyckade möjligheter. Det enda sättet för ryska styrkor att bli interoperativa är att samöva med Nato. Någon annan utväg finns inte. Ironiskt nog är dialogen med EU mer avancerad än den med Nato.

p6190177.jpgSista föreläsaren för dagen var Dr. Lionel Ponsard, ställföreträdande chef för Natos informationskontor i Moskva. Hans föreläsning handlade om ”Non-military Nato-Russia cooperation”. Den kanske främst icke-militära frågan är narkotikan. En kontakt med det ryska folket måste också skapas. Man måste börja sprida ut information om vad bl.a. NRC går ut på och öka förståelsen. Kanske kan det negativa klimatet förbättras till det positivare.

Nu var det dags att byta kläder och förbereda sig för en videokonferens med ingen annan än Generalsekreteraren för Nato, Jaap de Hoop Scheffer. Vi klev tog Metron in till centrala Moskva och naturligtvis var det fullt av folk så här mitt i rusningstrafiken. Spänningen steg ju närmare målet vi kom. Under hela färden talade jag med och i princip höll representanten från Turkiet, Ilker Yuksek i handen. Medan vi väntade på att generalsekreteraren skulle dyka upp i rutan talade vi om våra hemorter. Ilker bor nära Ankara, eller rättare sagt i Kappadokien. Han ser inte fram emot sin kommande värnplikt som alla turkiska män måste genomgå. Risken finns att han kan skickas ut i fält som gränsvakt och bli skjuten av terrorister. Ja, det kan rent av bli krig.

jaap1.jpgSå äntligen dök de Hoop Scheffer upp och berättade om NRC. Det militära samarbetet har enligt honom kommit långt på vägen. Men naturligtvis behöver än mer göras. Inte misnt vad gäller missilförsvaret som Nato och Ryssland har helt olika syn på. Men detta problem kan endast lösas genom en öppen dialog. Den yngre generationen kan nog underlätta samarbetet eftersom den inte gått igenom Kalla Kriget och blivit präglade va de stämningar som rådde under den perioden. De Hopp Scheffer är nöjd med NRC, Nato behöver Ryssland och tvärtom.

På vägen hem frågade jag Ilker om vad han tyckte om generalsekreterarens ord. ”Det gav ingenting, allt det där har man hört förut. Börjar bli uttjatat, bara ställa frågor för frågandets skull och inte tillföra något nytt. He kissed us, and we kissed him”.

Under middagen som bestod av utsökta grönsaker, kött och svart sött te med mjök samtalade Anne, Ilker och Gintautas Reklys från Litauen om Azerbajdizjan. Ilker berättade att han bott två år i landet och semestrat ofta där. Men han tyckter inte om regimen som är centrerad kring President Aliyev. ”Jag har så god lust att ta ett pansarskott och avfyra det mot hans vräkiga palats”. Gintautas har också varit i landet och det första han genast landet märke till när han vandrade omkring i Baku var alla affischer på presidenten som sitter överallt. ”Helt plötsligt blev vi stoppade av en massa poliser som bad oss vänta innan vi kunde fortsätta. Alla människor på gatan stoppade. Flera minuter passerade. Därefter för över tjugo poliser på motorcyklar upp och så kom presidentens bil, följd av ytterligare tjugo motorcykelpoliser”.
För övrigt är Azerbajdizan ett mycket vackert land som absolut måste besökas.

p6190183.jpg Efter middagen drog alla deltagarna ut på en lång promenad i Moskva som skulle vara långt in på småtimmarna. Vi började gå nerför Lenininskij Prospekt och förbi den franska ambassaden som är inrymd i ett vackert hus byggd i rysk stil. Man kan stå länge utanför och bara beundra de rika och vackra dekorationerna. p6190185.jpg Någon sa till mig att den är ännu vackrare innanför. Det var nu ganska sent på kvällen och mörkret började falla. Men vi var outtröttliga. Moskva är en mycket vacker stad nattetid då alla viktiga byggnader, katedraler och kyrkor lyses upp. Ganska mycket folk rör sig ute på gatorna och i parkerna. Även hemlösa hundar träffar man på, inte minst i de mindre gränderna. De gör ingenting, bara ligger där i flock eller ensamt majestät och tittar på en när man hastar förbi.

p6190189.jpg Utan att jag ens var beredd på det stod vi utanför det berömda Tertyakov galleriet. Om jag återvänder till Moskva en vacker dag, så skall jag definitivt besöka det. Själva gatan heter Lavrushinskij Pereulok och längs med den står byster av berömda ryska konstnärer. Vi fortsatte att gå nerför den till vi nådde fram till den vackra Vodootvodnii kanalen och en liten bro vid namn Luzhkov Most.p6190193.jpg I mitten av den stannade vi en längre stund och beundrade den vackra utsikten åt båda hållen och tog många foton på varandra. jagochsergej.jpgEn obeskrivlig syn, det var precis som om tiden stod stilla och vi befann oss i 1800-talets Moskva. Vi tog en genväg mot Kreml via parken Bolotnaja Ploschad och Dimitrij knackade och på axeln och sa ”Marie, du som tycker om Ilja Repins tavlor, han är nu framför dig”. Mycket riktigt i parken står en stor staty föreställande den store konstnären själv.

p6190215.jpgNu hade mörkret fallit helt. Men återigen stod vi på en bro, fast mycket större än den förra. Framför oss hade vi det upplysta Kreml. Att se Kreml kvällstid är som en dröm, också det en obeskrivlig syn och känsla. p6190213.jpgDet är ett hav av färger ocj kontraster och Vasiljkatedralen är en mäktig syn med sina lökkupoler. En härlig fest för ögnonen som man nog aldrig blir mätt på. Jag kommer aldrig någonsin att glömma det jag såg. På Röda Torget var mycket folk i rörelse. Det stora palatsliknande varuhuset GUM var upplyst. Vi fick syn på en ensam försäljare i mitten av torget. Han sålde militära hattar och pälsmössor. De senare påstod han var gjorda av äkta kanninskin vilket naturligtvis ingen av oss trodde på. p6190226.jpgMen nu blev många av oss angelägna om att köpa souvenirer. Därför började vi genast att pruta ner priset så mycket vi orkade och kunde. p6190217.jpgJag köpte en sovjetisk pälsmössa och några av de andra killarna gjorde det också. Därefter paraderade vi och gjorde honnör framför Kremls murar. Några ryssar tittade på oss och undrade sannolikt vad det var för konstiga typer som sprätte runt med pälsmössor på huvudet mitt i sommarnatten. Vi köpte också några öl vid en kiosk, för i Moskva är det definitivt inte olagligt att dricka på gatan och i parkerna. Därefter fortsatte vi vår lilla upptäcksfärd genom gatorna.

Efter att ha lagt en mörk och märklig gata bakom oss pekade Polina mot en stor och dyster byggnad ”där är det gamla KGB huset”. Alla stannade till och tittade mot det. Det var från det huset som alla terror mot det ryska folket bedrevs. p6190228.jpgFrån 1918 var den fruktade Tjeckan inrymd där och dess verksamhet blev snabbt så omfattande att man fick bygga ut huset. I dess underjordiska fängelsehålor utfrågades, torterades och dödades hundratusentals människor. Vi fortsatte vidare i mörkret tills vi nådde fram till en liten krog. Efter några öl blev det dags att ta taxi tillbaka till hotellet. Klockan var nu runt två på natten. Jag visste att morgondagen skulle bli lika händelserik och spännande som denna.

One response to “Ryska Atlantkommitténs ungdomskonferens Del 3

  1. Häftiga pälsmössor! För oss andra så är det tur att vi inte behöver åka till Ryssland för att köpa sådana..

    Spana in http://www.rodastjarnan.com