Ryska Atlantkommitténs ungdomskonferens Del 4

Så började ännu en dag full av spännande aktiviteter. Under frukosten dracks det många koppar gott svart ryskt te med och söt körsbärssaft. Jag, Josh och Alex Reese (också från USA) pratade om allt möjligt. Det mesta kretsade kring våra länders historia men fördjupades vid det amerikanska inbördeskriget, intressanta filmer och litteratur. Alex var officerare i US Army under hela sju år tills han tröttnade och satte sig på skolbänken. ”Varför tröttnade du på the military life?” frågade jag nyfiket. ”Fick ingen fast rot i tillvaron” svarade Alex, ”Under de sju åren jag var löjtnant, han jag bo i fyra länder bl.a. Norge och Tyskland”.

p6200237.jpgDagens ende föreläsare var Dr. Dmitry Suslov, ställföreträdande chef vid Utrikes och säkerhetspolitiska rådet. Temat heter ”Russian foreign policy: Russia – Europé – North America – Cooperation and missunderstanding”. Rysslands utrikespolitik reflekterar dess lokala politik. Under Jeltsins tid fanns det ingen logik i utrikespolitiken. Det är inte sant att Gazprom är ett verktyg för Rysslands underrättelsetjänst (som västerländska medier framställer det), utan för affärsmännen. Rysslands lokalpolitik är det som påverkar landets internationella relationer.

Presidenten i landet måste traditionellt
1) Sponsra eliter – parlament och business är intimt sammanlänkade. Presidenten måste stödja eliten för att behålla sin popularitet. Gasledningen är ett sätt för denna att fylla sina egna fickor.
2) Putin tänker på sin ”legacy” – det finns fortfarande en idé om att stärka Ryssland, inte minst genom gaspengar. Den utrikespolitiska strategin består i ett starkt och självständigt Ryssland skilt från väst. Man talar om en slags återfödelse av en stark nation.
3) Putin legitimerar sin lokalpolitik – Presidenten försöker legitimera sin personliga kontroll över industrin. Men försöker alltid motbevisa USA i t.ex. att det inte finns gemensamma värderingar och att varje land går i egen takt.
4) 2008 års problem – ingen vet vem som skall vinna presidenvalet. Ryssland förbereder sig för hård kritik från väst om valet inte går demokratiskt till. Om Putin avgår blir det för första gången sedan Kalla Kriget en president gjort så.

Just nu pågår en tävling mellan Nato, CIS och Ryssland. Relationerna med EU är inte bara kritiska utan dessutom låsta, eftersom EU expanderat mycket. Ingen av sidorna har någon strategisk agenda över hur relationerna skall utvecklas. Motsättningarna är många inte minst inom handel och energi. Motsättningarna förstärks ytterligare av att EU självt befinner sig i kris och dess utveckling avstannar. I det stora hela har Ryssland och EU misslyckats med att förstå varandra. USA använder samma metoder som Ryssland i sin internationella politik. Den speglar de interna intressena och inget annat. USA betedde sig som om världen var ”ett stycke lera” som de kunde forma. Men världen har blivit mycket tuffare sedan dess, inte minst sedan kriget Irak började. USA var säkra på att landet automatiskt skulle bli demokratisk med störtandet av Saddam. Men nu ser vi hur det blev. Klaner och familjer krigar mot varandra om vem som är starkast. Men till skillnad från USA, håller inte Ryssland på och viftar med en slags ”global flagga” som självutnämnt representerar demokrati. Man försöker motbevisa USA, men samtidigt inte påtvinga andra nationerna idéer om att det inte ”finns ett slut hos historien” och att varje land är en egen civilisation som skall ta hand om sig självt.

EU:s språk är inriktat på att minska Rysslands korruption, effektivisera dess institutioner etc. Men denna politik syftar inte till någonting annat än att öka EU:s vinster och makt i Ryssland, genom att harmonisera landet med unionen. Inte minst inom energipolitiken försöker man göra detta. Men om Ryssland förlorar kontrollen över sin energi, förlorar det även kontrollen över sin egen politik. Det är fråga om en väldigt stor importmarknad som EU till varje pris vill ha makt över. EU:s expansion (inte minst i Öst) är en fara för Ryssland politiskt och ekonomiskt. Efter föreläsningen blev det dags för oss som hittills varit lyssnare, att komma med idéer och reflektioner.

Från klockan elva till fem satt vi indelade i olika grupper, workshops och diskuterade lösningar till olika problem inom NRC. Var och en hade innan konferensens början fått välja två olika ämnen. Naturligtvis kastade jag mig över de militära, alltså blev det följande två:
Prevention of a new arms race – role for the NATO-Russia Council. Missile defence issues
– Security sector reform – Role of the military in the 21st century

Den första workshopen blev en rent rysk-amerikansk fråga. Vi från de andra länderna hade inte så mycket att säga till om, eller lyckades inte riktigt komma in i diskussionerna eller reflekteringarna. Vi var sex personer i gruppen, men två av deltagarna från Ryssland och USA började genast att fyra av den ena repliken efter den andra mot varandra och kunde inte lyssna till vad andra hade att säga. I det stora hela gick det till ungefär enligt följande:
Amerikanskan: jag kan inte förstå varför Ryssland inte vill samarbeta med USA
Ryssen: era missiler är ett hot mot oss
Amerikanskan: de är till för försvar, varför vill ni inte förstå det!
Ryssen: de kan riktas mot oss!
Dansken: jag tycker det här är en naiv diskussion….
Amerikanskan: varför kan ni inte samarbeta?
Ryssen: varför måste ni ha era missiler i Europa!?
Dansken: kan man inte dela på missilförsvaret? Vad sägs om gemensam kontroll?
Jag: måste man ha missiler överhuvudtaget, det är väl kemisk/biologisk krigföring som är ett ännu större hot och som man borde samarbeta om istället?
Amerikanskan: missilerna är till för försvar varför vill inte Ryssland samarbeta med Nato och USA?
Ryssen: Vi vill inte se era missiler i Europa och vilka garantier har ni?

p6200239.jpgSen blev det dags för lunch, men de internationella motsättningarna tog inte slut bara för det. Vid matbordet började en av de ryska representanterna, Artem Kalugin och Mariia Polner från Ukraina att orda om Ukrainas framtid.
Artem: Ditt land är inte redo för ett självständigt styre. Ni behöver Ryssland!
Mariia: Där ser man, ni ryssar kan inte acceptera att andra länder klarar att ta han om sig själva! Varför kan ni inte acceptera Ukraina?
Artem: Därför att ni helt enkelt inte är redo för att klara er själva. Ni blev självständiga för tidigt.

p6200238.jpgNästa workshop gick mycket bättre och det blev mera diskussion. Där lyssnade man mer till varandra och jag hade mer att säga till om. Sedan blev det dags att presentera alla idéer och förslag. Kommentarerna blev många. För er som önskar se vad vi kom fram till, så finns det att läsa här workshopsresultsrussia2007.doc

p6200255.jpgKonferensen avslutades och vi gjorde oss i ordning för ett besök på Norges ambassad i Moskva. Vi blev mycket varmt välkomnade. Ambassadören själv, Oyvind Nordsletten tog oss i hand och pratade med oss en och en. Det hade dukats fram mat och dryck i riklig mängd och vi vandrade runt i det sagolikt vackra huset som ambassaden är inrymd i. p6200251.jpgEfter ett kort välkomsttal tog vi för oss av läckerheterna och pratade med varandra. Medan jag satt och pratade med Ilker, kom ett besked att ambassadör Nordsletten ville träffa honom. Han var mycket glad över att det fanns en turk bland, eftersom han varit ambassadör i Ankara. p6200266.jpg”Marie, kan jag få låna din kamera, jag vill ha ett foto”, ”Sure!” svarade jag och lämnade över min kamera. Fotot blev mycket bra. Kvar i rummet blev jag, Hau Guo, Anne och Goce Moskovski från Makedonien. Han berättade att direkt efter det här skulle en konferens ske i hans hemland. Hau Guo och några till skulle åka dit. ”Redan?” frågade jag ”Javisst, du får gärna komma” svarade Goce.

Vi lämnade motvilligt ambassaden för att åka tillbaka till hotellet och packa. Men kvällen var inte slut ännu och avslutades på en nattklubb. Själv var jag ganska trött eftersom vi gick hela vägen från ambassaden och tillbaka. Under vistelsen i Moskva gick vi en hel del. Det stämmer verkligen att ryssar älskar att promenera. Mitt under natten knackade det helt plötsligt mycket hårt på dörren. Anne gick och öppnade och därefter följde en lång tystnad. Jag började ana ugglor i mossen. Medan jag kliver upp ur sängen hör jag ett högt rop ”Oooopsss, jag tog fel rum! Andrej! Aaaaaaandreeeej, jag tog fel rum!”. Jag hinner bara se en figur med bar överkropp, utan strumpor på fötterna och bruna jeans, med raketfart springa ut från vårt badrum och försvinna i korridoren. Stanislav! Vad håller han på med så här mitt i natten? På morgonen åt vi vår sista frukost. Jag fick veta att mitt rum inte var det enda som fått besök av Stanislav. Jag tog en promenad runt Lenininskij Prospekt och sen var det dags att åka till flygplatsen. Så avslutades min resa till Moskva, ett oförglömligt minne.

Jag vill ge ett stort och varmt tack till Sergej, Polina, Dmitrij och många fler för en välordnad konferens. Ni fanns alltid där och gjorde verkligen allt för att få oss att trivas. Med mig i baggaget hem till Stockholm hade jag allt det jag önskade mig. Sist men inte minst ett stort tack till rysslandkännaren Göran Johansson för dina goda råd och uppmuntran innan resan. Du var verkligen en ciceron, inte minst när det krisade till sig med ryska ambassaden. Spatsjiba bolsjoj till er alla!

Och nu vill jag ha lite musik på det hela……då passar nog den här låten bra.

Kommentarer inaktiverade.