The return of the Cold War?

ryskasoldater.jpgPresident Putin har blivit än mer hård i tonen mot Väst. Ja, orden fyras av och träffar hårt sina mål, precis som de missiler som Ryssland testat fram tills nu även om de inte haft några direkta mål. Kommer de att få sådana inom en osäker framtid undrar många? Men testerna har enligt några uppgifter haft ett indirekt mål, att dra världens blickar mot Ryssland och få Väst att taga sig i akt.

Likt en ilsken nyuppvaknad björn, tycks Ryssland häftigt ruska det ena efter det andra ur sin rufsiga päls. Bort med CFE, bort med USAs missiler i Europa, bort med Nato…ja bort med alla gamla och nya löss. Men trots detta är man fortsatt öppen för dialog.
En talesman från Nato ”beskrev det hela som att Ryssland ”tar ett steg i fel riktining”. Men vem är det egentligen som tar ett steg i fel riktning? Fel riktning för vem? Är det hela sanningen vi hör? Putin som alldeles nyligen träffade chefen för Nato och båda två var mycket positivt inställda till fortsatt samarbete.

I det senaste nummret av The Spectator, beklagar sig Fraser Nelson över en ny kapprustning som han beskriver som rent dödlig därför att Ryssland är så bräckligt. Men han nämner ingenting om hur bräckligt USA är. Är det två stora stora kolosser på lerfötter som vi ser bråka med varandra eller vad?
I Nelsons reportage går det att utförligt läsa om hur Putin använder gaspengar till att rusta upp vapenarsenalen. Sex nya interkontinentala missiler, 31 stridsvagnar och sju attackhelikoptrar har köpts in. Men det effektivaste vapnet är och förblir gasen. Angela Merkel har lovordats för att hon är så rak i tonen mot Putin. Ja, men även hon måste vara medveten om att Tyskland förväntas vara 80 % beroende av rysk gas inom en snar framtid.

Vad som är än mer märkligt, var det ryska säkerhetsrådets utlåtande i mars om att terrorism inte längre är det största hotet mot landet, utan allt starkare militärallianser som Nato. Personligen vet jag inte vad jag skall tro om detta. I princip nyligen hemkommen från Moskva efter att ha deltagit i en konferens om just om Nato-ryskt samarbete, låter detta prat mystiskt. Vem talar med kluven tunga? Visst hörde jag också vissa dubbla budskap under min vistelse. En del menade att samarbetet varit positivt, andra menade att det gått dåligt inte minst på den militära sidan. Att det gått mindre bra på den militära är inte så förvånande i sig egentligen. Man anförtror inte sitt svärd i någon annans hand hursomhelst.

Håller gamla misstag på att upprepas? Är det början till ett nytt kallt krig vi ser mellan alla hårda ord och missiltester? Vi får se, de är som jag alltid brukar säga – Ryssland är Ryssland.

6 responses to “The return of the Cold War?

  1. Du samman fattar det hela på ett mycket träffande sätt: ”Ryssland är Ryssland”. Detta är ett land som inte låter sig spås av utomstående, detta har utomstående försökt med så länge som Ryssland funnits, få har fått rätt.

    Vem kunde på allvar kunnat sagt för 20 år sen att Ryssland idag skulle vara en marknadsekonomi och ha ett styre där man kan se ett uns till demokrati.

    Jag instämmer i din tolkning: Ryssland är alltid Rysslan.

    MVH// Klawitter

  2. Blir glad att höra att du håller med mig. Jag fick höra det många gånger om i Moskva, att den ryska mentaliteten skiljer sig från den västerländska. Det höll ju ryssarna själva med om.

  3. Ora pro nobis

    De vill naturligtvis inte slå igen några komunikationskanaler. Ryssarna är ju lite tjuriga i valtider men det betyder inte att vi skall se detta bullrande som ofarligt.

    Det är också fortfarande så att Ryssland inte har mycket att sätta emot USAs ekonomiska muskler om det skulle komma till en ny rustningsspiral. I amerikanska dollar räknat var deras BNP 700 miljarder, midre än dubbla Sveriges. Motsvarande i USA är aderton gånger mer, 13000 miljarder.

    Ett i handlling aggresivare Ryssland skulle också efter hand få demokratierna, framför allt de sju ledande, mer vaksamma och dessa kontrollerar lejonparten av världens produktionsvärde på kanske 50000 miljarder dollar.

    Detta betyder inte att vi skall vara passiva. Vi bör göra vad vi kan för att förhindra att Ryssland lyckas sprida uppfattningen att de har rätt att upprätta något slags ”nära utland” bland de av EUs medlemsstater som de tidigare med ockuperade.

  4. Väl skrivet! Mycket intressant att läsa. Men vad kan nu Sverige göra? Vi som inte är med i NATO. EU räcker nog inte tilli det här fallet.

  5. Ora pro nobis

    Du påpekar kärnpunkten. Eftersom vi inte är med i NATO har våra diplomatiska gester ett symbolvärde som väger mycket lättare än om vi vore en NATO-medlem. Detta kan man naturligtvis lätt åtgärda genom en NATO-anslutning men politiskt skulle detta förutsätta ett framgånsrikt opinionsbildningsarbete.

  6. Precis, när jag nu var i Moskva så hade man inte så mycket att säga till om, eftersom Sverige inte är med i NATO. Under diskussionerna lyssnade varken Ryssland eller USA på en, det spelade ingen roll vad man sade. Gud så svettigt det var. Men det fanns de som var tystare än jag.
    Summan av kardemumman blir det gamla vanliga: den som inte är ”invigd i brödraskapet” har inget att säga till om vad gäller brödraskapet. Punkt slut!
    Nej, man kände sig verkligen utanför som svensk. Det är verkligen dags att gå med i NATO. Så att man kan säga ”I’m one of you!, I wanna be one of you, one for all, all for one!”. Då är det troligare att de lyssnar på en.