Hur skall vi ha det?

pansar.jpgInvasionsförsvar, insatsförsvar, nätverksbaserat försvar, internationellt försvar, nationellt försvar….den nuvarande heta debatten om vår militära framtid kan lätt ge en huvudvärk. Men det verkar som många skribenter, i alla fall de som jag har läst är överens om att det är nu eller aldrig. Vi har ett gyllene tillfälle att reda ut alla frågetecken.

DN Debatt finns ytterligare ett inlägg om Försvarets ekonomi. Hur står det egentligen till med den? Peter Eriksson och Peter Rådberg anser att det är på tiden att vi inför yrkesarmé om 6000 soldater här i Sverige. Antalet officerare kan minska från 11 000 till 3 000. De internationella insatserna skall fortsätta. Vi kan inte bränna ljuset vid båda ändarna genom att ha nationellt och internationellt. Eller skall vi göra som US Army, börja anlita privata militära företag när inte de egna resurserna räcker till?

De menar också att man kan skära ner försvarsbudgeten ännu mer än de 3-4 miljarder som finansministern föreslagit. Andra menar att det inte går att minska mera. Buden är många? För en utomstående betraktare som mig, är det svårt att få en klar bild.

Hur skall vi ha det? Skall vi införa en effektiv yrkesarmé och gå med i NATO och andra internationella samarbeten en gång för alla?

4 responses to “Hur skall vi ha det?

  1. Med tanke på Peter Erikssons track record hittills tror jag inte att han ska leda försvarets utveckling… då blir det endast avveckling. Däremot bör FM underställas samma förändringstryck som övrig statsförvaltning, gärna med start uppifrån. Vi på golvet är INTE imponerade av att ett försvar med 8 bat och litet till kräver ett större HK än när vi hade 33 brigader… Inte begriper vi heller att effekten av att ha fler generaler än artilleripjäser. Industrikompetens ska bekostas med företagsmedel, inte försvarshuvudtiteln. Även om facket kommer upp till försvarsministern och gråter.

  2. Patrik "BP" Andersson

    Att skrota ubåtsvapnet och lägga ner våra vinterförband är ren idioti. Vad det kostar att bygga upp en verksamhet från grunden märket vi kanske tydligast vid 80-talets ubåtskränkningar, när enorma belopp lades ned på att förbättre ubåtsjakten. Trots det tog det nästan ett decennium innan uppbyggnaden var färdig.

    Försvarets största problem idag är att de inte får sköta sitt jobb själva, utan politiker som pillar runt. Ett par punkter:

    * Personalförsörjning.
    Officerarna har under närmare trettio års tid påtalat att den nuvarande modellen för allmän värnplikt inte kommer att fungera i ett ”smalare men vassare” försvar.

    * Utbildningsorganisation.
    Det är dessvärre inte officerarna som bestämmer hur organisationen ska se ut, utan politikerna som oftast ser mer till regional arbetsmarknadspolitik än försvarsfrågan när beslut fattas om var regementena ska ligga.
    Detta har mer än något annat lett till en makalös kapitalförstöring.

    Första försvarsbeslutet säger att militärens föredragna regemente/flottilj ska läggas ned.
    Försvarsmakten gör som alltid det bästa av situationen, gillar läget och bygger ut det tidigare näst bästa för 100 miljoner,
    Adra försvarsbeslutet säger att denna nybyggda anläggning ska läggas ned, eftersom sistahandsvalet (från Försvarets synvinkel) behöver arbetstillfällena…

    * Budgetfrid.
    Varenda svarta hål i budgeten sedan slutet på 80-talet beror på att politikerna plockar ut ännu inte insparade pengar ur budgeten, d.v.s. ÖB får order om att om fyra år ha minskat kostymen med ett antal miljarder, men får redan det andra året veta att anslaget minskat med hela besparingsbeloppet. Följden blir naturligtvis panikåtgärder som stör verksamheten flera år framöver när förlorad övningstid ska tas igen, brutna kontrakt leder till skadestånd etc.

    * Klara besked.
    Trots att ÖB gång på gång har begärt att få tydligtgjort vilka uppgifter försvarsmakten ska prioritera (terrioriellt försvar? internationella insatser? gränsbevakning? snabbinsatser mot terroistverksamhet?) har fortfarande inga sådana direktiv getts, vilket tvingar försvaret (såsom statlig myndighet) att försöka göra allt.

    * Totalbudgetkontroll
    Som det är idag har FM inte rätt att själva besluta om hur stor del av anslagen som ska användas till inköp, utbildning etc, utan den rätten ligger hos försvarsdepartementet.
    Att sedan försvaret kan beordras att överlämna nyckelutrustning (t.ex. blev Sveriges modernaste fältsjukhus, inköpta till mångmiljonbelopp kvarlämnade i Somalia) som måste ersättas gör knappast saken bättre.

    Kort sagt:
    Politikerna ska tala om vad, var och när samt till vilken kostnad militären ska utföra ett uppdrag (vare sig det rör sig om att skydda kärnkraftverk i Sverige eller skicka en FN-bataljon till Libanon) och sedan låta Försvarsmakten sköta verksamheten.

  3. Hear, hear…