Säg din mening! Kryssning i frivilligorganisationernas tecken

cinderella.jpgUnder helgen gick det stora Cinderellaprojektet med huvudrubriken ”Säg din mening!” av stapeln. Syftet med projektet som genomfördes i samarbete med Frivilliga Försvarsvarsorganisationerna (FOS) och Folk och Försvar var att:
– Skapa dialog mellan ideelt engagerade politiker och myndighetsrepresentanter
– Diskutera vad vi vill med frivilligheten
– Öka kunskap om vad frivilligheten för och kan göra i framtiden
– Påverka attityder och uppfattningar om frivillig verksamhet i positiv riktning

Jag blev tillfrågad om jag ville följa med som funktionär på kryssningen och tackade självklart Ja. Det blev många intressanta föreläsningar och debatter, tyvärr kunde jag inte närvara vid alla. Med ombord på Cinderella från söndag till måndag fanns personer från hela landet med anknytning till frivilligorganisationer som FRO, Lottorna, FMCK, Röda Korset m.fl. samt representanter från Försvarsmakten (FM), myndigheter, Regeringen och och Riksdagen.

odenberg.jpgKonferensen inleddes av Försvarsminister Odenberg som höll ett anförande om frivilligheten inom FM. Frivilligheten betyder inte lika mycket i officiella sammanhang som den borde göra. Försvarsministern berättade att han själv bara haft positiva erfarenheter av frivilligorganisationer. Sverige har i dagsläget ett Hemvärn som är effektivt, vältränat och välutrustat och på frivillig basis. Samtidigt står vi inför ett viktigt vägval. Skall vi en gång för alla avskaffa värnplikten och införa en frivillig yrkesarmé eller frotsätta som hittills. Det ordas mycket fram och tillbaka om huruvida Försvarsets folkliga förankring skulle få förlorad om det förra skedde. Men Försvarsministern påpekade att den folkliga aspekten förvisso är viktig, men helt oväsentlig för hur vi väljer ut våra soldater.  Vi vill ha soldater som är motiverade för sin uppgift och har viljan. Han uttryckte därför en förhoppning om att den här konferensen med alla diskussioner och föredrag skall bidra med med något till dessa frågor.

Därmed var söndagen till ända.

På måndagen började dagen med föreläsningar direkt efter frukosten. Jag var hade möjlighet att lyssna till två av dem. Det första handlade om ”Afghanistan: Hur vinner vi freden?” Föreläsare  var Peter Öberg, nyligen  från hemkommen från Aghanistan efter sju månader.

Den pågående konflikten i Afghanistan är komplicerad och har pågått i hundratals om tusentals år tillbaka i tiden. Landet kan sägas ligga i världens mitt och hoten har kommit från alla håll, öst som väst och norr som söder. Till exempel drog Alexander den Stores här fram genom öknen och cinderella-002.jpg även mongolerna. Eftersom situationen alltid varit osäker och tidvis riktigt turbulent, har den egna familjen, släkten och klanen blivit mycket viktig för befolkningen. Den har alltid satts framför myndigheter eller den styrande makten, till skillnad från här i Sverige. Sveriges engagemang i Afghanistan sträcker sig cirka 20 år tillbaka. I dagsläget ansvarar Sverige för fyra provinser i landet som bildar en minst tre gånger större yta än hela Kosovo. Sveriges uppgift är att stödja afghanska myndigheter med tyngdpunkt på säkerhet. Men det är inte lätt eftersom folket hellre litar till familjen och klanen än myndigheter.

Av hela befolkningen har endast 13% tillgång till rent vatten. Klimatet är hårt att leva i. Bara vintern präglas av hårda stormar som slår slönder husen som är byggda av lera. På våren kommer stora översvämmningar när snön smälter etc.
Den etniska kartan är mycket splittrad över hela landet. Paschtunerna är den största gruppen och har också haft ett stort maktinflytande i landet under långa tider. Totalt tillhör 75% av befolkningen de stora etniska grupperna paschtunder, tadsjiker, hazarer och uzbeker. Hazarerna står lägst i rang av dessa. För paschtunerna exiterar inte gränsen mellan Afghanistan och Pakistan eftersom det finns minst lika många av dem på andra sidan gränsen. Som militär vill man vinna folkets förtoende. Detta kallas också för ”det brittiska arvet”. Man vill ha nära samverkan med civilbefolkningen, vi är ingen ockupationsmakt.
Talibanerna är det mest akuta hotet. De gör allt för att sprida konflikten vilket i sin tur ställer krav på militärens ledning, underrättelse och manöverenheter med förmåga att gå till strid. Till de andra utmaningarna hör att få igång en ekonomisk tillväxt och reformera polisen. Korruptionen är ett större problem inom polisen än inom militären. Narkotika är också ett allvarligt problem. 90% av allt heroin framställs i Afghanistan och 80% av ekonomin är svart och kan direkt relateras till knarket. Men i de områden man har lyckats stabilisera har odlingen upphört.
Någonting som Sverige måste göra är att samordna och utveckla sina egna insatser. Just nu saknas en egen nationell strategi.

wiktorin.jpgNästa föreläsning handlade om ”Nordic Battlegroup – Förmågor och beredskap”. Föreläsare var Överstelöjtnant Johan Wiktorin. Den 1 januari skall styrkan vara klar och redo att lösa i princip vilken uppgift som helst. Kanske inte de av de tyngre politiska slaget som kräver FN:s eller NATO:s medverkan. Rekryteringen har gott mycket bra och man är nöjd med den personal man valt ut.

Under föreläsningens gång kom Tchad på tal som ett land dit NBG skulle kunna sändas. Det har stått om det tidigare i tiningarna. Men Wiktorin uppger att det inte finns några som helst direktiv som styrker detta. Men om det nu skulle bli Tchad så blir det sannolikt en mycket tuff expedition, eftersom det enda riktiga sättet man kan ta sig dit är via en lång marsch genom het öken. Flyg är ett mindre bra alternativ eftersom infrastrukturen för detta är dålig i landet.

Är då svenskarna redo att ta konsekvenserna av att en styrka av detta slag skickas ut vart som helst i världen? Det kan innebära att inte alla kommer tillbaka. Nej, svenskarna är sannolikt inte redo för detta. Både FM och politikerna har ett ansvar gentemot medborgarna i de beslut som de fattar kring detta. Vad kan frivilligorganisationerna bidra med i den här frågan? Det är svårt att säga. Wiktorin menar att FM har dålig kunskap om Frivilligorganisationerna och deras verksamhet.

Så följde fyra stora gruppdiskussioner kring olika aspekter av frivilligheten. Jag närvarade vid den som berörde ”Militärt Försvar” och synen på Frivilligorganisationerna i FM. Deltagare i diskussionen var följande personer: Björn Andersson (utredare), Roland Ekenberg (Försvarsmakten), Karin Enström (M), Håkan Juholt (S), Björn Körlof (Pliktverket), Roland Sterner (FVRF) och Leif Tyrén (Försvarsutbildarna).

Först ut var Björn Andersson som berättade om sin stora utredning om ”Frivilliga försvarsverksamhetens utveckling”. I slutet av diskussionen fick alla som ville ett exemplar av denna. Den är 72 sidor lång, jag har naturligtvis inte hunnit läsa igenom den, men den verkar cinderella-007.jpgutan tvekan mycket intressant. Det Björn Andersson kommit fram till i utredningen är att kunskapen i FM om frivilligorganisationerna är sämre än den var tidigare. Man vill gärna ha ett brett och folkligt försvar och helst efterfrågestyrt. Men kunskapen om frivilligheten är dålig. Inom själv frivilligorganisationerna känner man sympatin, men vad kommer efter de varma orden? Vad vill man egentligen med frivilligheten?

Behovet av frivilliga finns men uppfylls inte alltid. Förändringarna och anpassningarna till de nya tiderna går långsamt. Karin Enström menar att frivilligorganisationerna har en viktig uppgift att fylla inom FM även i framtiden. Två av dessa är att hjälpa till med personalförsörjningen och att få ungdomar intresserade av Försvaret och att eventuelt göra värnplikt. Ungdomarna måste komma mer i kontakt med FM än de gjort tidigare.

Om man tittar rent generellt på FM så kan man konstatera att frivilligheten faktiskt är stor. Den största enheten inom armén är Hemvärnet som är helt baserat på frivillighet. Frivilligorganisationerna skulle kunna utgöra ett gott alternativ för de som inte får göra värnplikt. Efter att ha utbildat sig inom någon/några av dessa, så kan personen eventuellt arbeta för FM där det finns ebhov. Till exempel är det brist på språkkunniga. Därför måste FM i större utsträckning rekrytera civila kompetenser än det gjort tidigare.
Ungdomssidan kommer utan tvekan att få allt större betydelse. Men måste samtidigt förbättras. Deltagande i den sommaraktiviteter som FM anordnar ha sjunkit.

Enligt Leif Tyrén finns ingen enig uppfattning inom FM, utan alla har sin egen. Folklig förankring är en självklarthet, men det finns inga uppdrag som rör detta. Frivilligorganisationerna behöver tydligare ledning inte bara från FM utan även från politiken. Roland Ekenberg uttyckte farhågor om att FM riskerar att bli betraktad som ett slags ordenssällskap med staket runt. Tyrén berättar att Försvarsutbildarna (f.d.) FBU har en lång erfarenhet av ungdomsverksamhet och med stor säkerhet bidragit till att många gjort värnplikt. Men hur skall man kunna fortsätta med detta när man fått 25% mindre i penningstöd från regeringen?
Björn Körlof berättar att det anländer många motiverade ungdomar till Pliktverket, men inte alla är fysiskt lämpliga. Man vill inte sända iväg dem för deras egen och andras skull, hur motiverade de än är. Björn Andersson menar att det finns en misstro mot Frivilligorganisationerna bland myndigheterna. De senare menar att de förra lever i det förgångna. Många av dessa bildades på 30-talet och fick sin nuvarande form under Kalla Kriget. De är inte anpassade för de moderna tiderna.
Leif Tyrén berättar att det finns vissa skeva förhållanden mellan de ungre och de äldre. De yngre vill helst delta så mycket som möjligt i övningar och utbildningar, men är helt ointresserade av organisation. Men när man kommer till de som ha varit med i cirka 25 år så styrs mycket av ren tradition.

Den slutliga paneldebatten började med att samtalsledarna för de olika diskussionsgrupperna fick summera det man kommit fram till. Rent generellt kan man säg att det fortfarande finns både ett civilt och militärt behov av frivilligorganisationerna men att dessa måste samordnas och samverka bättre än förut. Frivilligorganisationerna bildades utifrån de brister som fanns i samhället och brister finns det fortfarande. Staten kan inte ha hand om alla uppgifter, utan vissa måste skötas av medborgarna själva. Men politikerna måste tala om vad de vill ha ut av frivilligheten. Frivilligorganisationerna är mycket kostnadseffektiva. Av hela försvarsbudgeten går 82,6 miljoner till dessa. Man får mycket gjort för pengarna.

Därefter följde den slutliga debatten mellan fyra representanter från politiken och frivilligorganisationer. Politikerna fick inleda med att redogöra för sina generella intryck under dagen. Håkan Juholt menar att framtiden ligger i att verksamheten är meningsfull och efterfrågad. Välutbildade medborgare skall stå till samhällets förfogande men och bidra med personal åt FM där det finns brister. En frivilligorganisation måste kalla av båda dessa delar. Karin Enström menar att det måste finnas en vilja till förändirng. Denna vilja måste i första hand komma i från organisationerna själv. Engagemanget är för övrigt stort.

Enligt Leif Tyén handlar det om en katalysator som inte finns. Vissa Frivilligorganisationer har tappat medlemmar och forsätter att göra så. Men det betyder inte att det saknas resurser, utan att bättre kunna ta tillvara på de som redan finns och att kunna skapa långsiktiga uppdrag.
Det är inte heller bara fråga om att Frivilligorganisationerna måste samordna sig bättre, detta gäller även myndigheterna. De förra är dessutom en tvärpolitisk fråga som inte borde skötas av ett enda utskott, nämligen Försvarsutskottet. Finns modet hos politikerna att verkligen ta in de frivilliga på arenan och ge dem ett konkret uppdrag blev den slutliga frågan.

Vad blev då mina övergripande intryck av konferensen som funktionär? Jag hörde det ofta nämnas om hur viktigt det är med ungdomar och att mer måste göras för dem. Vi var över 800 passagerare på kryssningen, men jag såg på min höjd fem eller sex som jag med säkerhet kunde klassa som ungdomar under min egen ålder.
För övrigt var det en mycket lyckad och givande konferens. Jag fick veta mycket som jag inte visste sedan tidigare och träffa många trevilga och pratsamma personer. Många och intressanta var de åsikter som hela tiden hördes.

Kommentarer inaktiverade.