Vem vet sanningen om Ryssland?

ryskasodlater.jpgAllteftersom debatterna om materielkostanderna fortsätter, så fortsätter även debatten om Ryssland. Precis som med Försvarsmaktens materielkostnader verkar det inte finnas något riktigt svar här heller. Vad vill Ryssland med sin stora armé egentligen.

Jag ställde den frågan direkt till en av mina bekanta i Moskva. Han är ju ryss och närmare det som oroar oss. Han svarade så här:
”There are a lot of features in the development of Russia that I don’t like and that I cannot rationally explain. But the number of people at the military service is not among them. The size of the army is now gradually decreasing and by 2015 it should be around 1 million people, while the army of China (with which, by the way, Russia has a very long border) is about 2,5 million, India has around 1,3 million and small North Korea (that also borders with Russia) – around 1 million. I don’t know why it became such an acute issue in Sweden as you write (I can only suppose that the discussion on budget that you touched upon is directly related to these arguments). The scenario in which Russian army, whatever big it would be, would be used against European countries or the US, is something that neither I, nor any responsible politician or researcher in Russia can ever imagine.

Just att han använde orden ”kan inte förklaras rationellt” sade mig en del, och han är dessutom väl insatt i politik. För honom är det otänkbart att Ryssland skulle vidta en storskalig invasion över Östersjön eller tvärs över gränserna och in i Europa. Varför det? En miljon soldater är väldigt lite. Hur stor var inte den ryska armén under WW1 och WW2. Det krävs minst 15-20 miljoner soldater för att komma någon vart i ett enormt invasionskrig mot hela EU och kanske mer mot NATO.
Men så är han ju inte Putin….

12 responses to “Vem vet sanningen om Ryssland?

  1. Samtidigt är det ju lite oroväckande (tankeväckande) att Norge senaste året haft fler stridsplan som flyger in över deras vatten än på länge… och situationen i Estland med deras bronsstaty och allt är ju inte heller helt löst.

    Jag vet inte om EU verkligen skulle ställa sig upp och slåss mot Ryssland om dom bestämde sig för att invadera Estland eller ockupera norra Norge/Sverige?!

    Jag tror kanske inte att risken är överhängande men om vi har ett minilitet försvar så tror jag att risken ökar. Trots allt är det mer lockande om det är tokenkelt.

  2. Kravet på 15-20 milj soldater mot EU förutsätter att EU-länderna själva har miljonarméer a la 2. världskriget. Ingen har det längre. Sedan har vi frågan om ett USA som hånats och avskytts av Europa sedan 1968 verkligen vill ställa upp och kratsa kastanjerna ur elden en gång till. Jfr slutscenen ur ”Saving Private Ryan”; panoreringen över kyrkogården i Normandie fullkomligt skrek ut ”har ni gjort er värda av det här?”
    Ett Europa som mer och mer ersätter ett eget försvar med ”gumminackeprincipen” kommer att vara ett lätt offer för en betydligt mindre styrka än en miljon man.
    Dessutom – Ryssland och Kina har idag betydligt större vinst av och möjlighet till samarbete när man inte behöver låtsas vara ideologiska motståndare. Den långa gränsen binder ju även kinesisk trupp, som behövs bättre annanstans: indiska gränsen, Taiwan, inre opposition…

  3. Blir en länk till den här bloggen i min blogg imorrn. Om jag får ihop det😉

  4. ”Gumminackprincipen” det var nått nytt, vad exakt innebär det Major?

    Vad gäller diskussionen om vilka som eventuellt skulle komma att hålla ihop under ett framtida krig, finns det nog inget riktigt svar på den frågan.
    Under 1800-talet hade vi hela den Europeiska Konserten, en slags ohelig allians eller ”tvångströja” för stormakten som någon har kallat den. Den verkade till synes omöjlig att bryta ända till Tyskland enades och rubbade hela balansen.

    Sedan började en kapprustning på nytt, och stormakterna och imperierna sökte nya allierade. Tyskland höll ihop med Österrike-Ungern och det sönderfallande Osmanska Riket och bildade Centralmakterna. På andra sidan stod Frankrike, Brittiska Imperiet, Serbien, Ryssland och Italien och bildade Ententen. När kriget bröt ut famlade alla genast efter allierade.

    Om vi nu skulle uppleva ännu ett världskrig, vilka skulle då sluta sig samman?

    USA vet man aldrig var de står. Under båda världskrigen kom de alltid in sist då alla andra hade förblött. Sedan spelade de hjältar och tog åt sig äran. Man behöver ju bara titta på filmen ”The Lost Batallion”, där amerikanarna målas upp som de som avgjorde hela skyttegravskriget.

    Vem kommer Ryssland att alliera sig med? USA eller Kina, båda? Var kommer Azerbajdizjan att stå, eller alla de andra centralasiatiska staterna?

  5. Om man nu ändå haltar i historieskrivningen ska man inte göra det värre genom att dra in Hollywood… Amerikanen i gemen har aldrig varit särskilt på när det gäller Europas krig. I VK föstes man in av en en idealistisk Woodrow Wilson, i det andra genom anfallet på Pearl Harbour (och den påföljande tyska krigsförklaringen). I Korea och Vietnam ingrep man i linje med Trumans ”Policy of containment”.
    Var USA kommer att stå i nästa krig? Det är nog upp till oss i Europa att se till att den transatlantiska länken håller. Idag tycks huvuddelen av Europa – och framför allt fd Östeuropa – förstått det. Ryssland kommer att välja sida efter egna intressen. Precis som man i VK 2 inledning valde att alliera sig med nazismen.
    Om något land har en förvirrad självbild då det gäller VK 2, måste det vara Ryssland…

  6. Nej klart att inte vi Europer och andra icke-amerikaner inte skall göra det värre för oss genom att dra in Hollywood och låta dem skriva historien för oss. Men däremot är det just vad amerikanarna gör hela tiden, anlitar Hollywood och låter dem göra den ena mastodontrullen efter den andra. Det gamla ordspråket lyder ”det är segraren som skriver historien”. Amerikanarna var en av de segrande parterna, men hade mer pengar och resurser när alla de andras hade gått åt. Klart att det blev många Hollywoodrullar för att skriva segern.

    Om det nu är så osäkert med Amerika och vems parti de kommer att ta eller om de överhuvudtaget bryr sig, så tycker jag att man skall strunta i dem och sluta sig samman på egen hand. Åtminstone kan väl de nordiska länder hålla ihop.

  7. Alltså jag repeterar: är det inte på tiden att de nordiska länderna svetsar sig samman riktigt ordentligt och struntar i USA. Kan vi inte för en gångs skull lära av historien?

  8. Hollywood är inte ett homogent stycke, Reflexioner. Allt beror på vem som producerar, och pengarna idag (med få undantag) ligger hos dem som också stöder det Demokratiska partiet. Den historia de skriver är definitivt inte beställd av Pentagon. Re att segrarna skriver historien – Hollywood har visserligen glorifierat krigsmotståndet (typex när Oliver Stone ”glömmer” att berätta att Ron Kovic i ”Born on the Forth of July” blev sårad på sin ANDRA kommendering till Vietnam, som han dessutom anmält sig till och kräft att få göra tidigare än egentligen tillåtet) men ändå.
    Vad historien lär små stater är att de är för svaga att klara sig på egen hand och godtrogna om de litar på stormakters löften. Efter kriget valde därför Danmark, Norge och BeNeLux att ansluta sig till NATO. Idag gör övriga europeiska småstater, särskilt de som varit under den röda stövelklacken, detsamma.
    Att NATO alltid varit ett svensk (läs socialdemokratiskt) trauma kan möjligen kräva omprövning av oss, men varför ska Danmark och Norge göra det?

  9. Socialdemokratiskt trauma….är inte krig traumatiskt (och posttraumatiskt också) nog. Både Danmark och Norge fick känna på den tyska ockupationen och de är med i NATO.

  10. Jo – visst är det märkligt. N och DK var under tysk ockupation under VK 2, och är nu allierade med Tyskland genom NATO. Dvs de har insett att faran inte ligger i nationaliteter utan ideologier.
    (s) har fortfarande inte förlåtit militären för att de hade rätt om nedrustningen 1925.

  11. Fast egentligen, är vi så säkra på att NATO vill att vi ska vara med (som fullvärdiga medlemmar snarare än som idag)? Svenska styrkorna arbetar ju under NATOansvar och är med på missoner. Den största skillnaden borde väl bli att Sverige skulle få något att säga till om (marginellt?!) inom beslutsprocessen, fast rimligtvis borde det innebära någon typ av ekonomisk uppgörelse också…

    Stora frågan är väl om det är säkert att det skulle bli enklare för NATO om Sverige är fullvärdig medlem än som nu, en liten kompis som ställer upp och lyder och hänger med fast utan pengar och beslutsrätt?

  12. ”(s) har fortfarande inte förlåtit militären för att de hade rätt om nedrustningen 1925.”

    Skulle du kunna berätta lite mer om det, Major?