Den Tyska Orden

ritt.jpgDet är intressant att läsa om de militär-religiösa riddarordnarnas långa historia. Det verkar som att många av dem delade samma öden och eftersträvade samma mål. Tempelriddarnas historia slutade på ett brinnande bål, Malteserriddarnas slutade och började vid den blodiga belägringen av Rhodos (då hette de Riddarna av Rhodos), Riddarna av Calatrava fick ett hårt bakslag i striden vid Alarcos 1195 och återhämtade sig inte i första taget. Många av dessa riddarrordnar blev alltför mäktiga både i land och guld, och råkade i konflikt med härskarna. Det var just detta som ledde till Tempelriddarnas undergång.

Den Tyska Orden har en liknande historia att berätta. På engelska heter den ”The Teutonic Order” och på kyrkospråket latin heter den Ordo domus Sanctæ Mariæ Theutonicorum Ierosolimitanorum. När orden var som störst behärskade den större delen av Baltikum och delar av Polen. Men historien börjar i Mellanöstern år 1189. Två år tidigare hade Jerusalem gått förlorat och några tyska handelsfarare beslöt att grunda ett sjukhus inför belägringen av Akre som skedde 1190. Det var mörka år och läkare var inte lika efterfrågade, men däremot krigare. Inspirerade av Tempelriddarna blev orden år 1198 militariserad.
skold.jpg Under 1200-talet gick flera korståg av stapeln. Dessa hade varierande framgång och så småningom blev dessa allt färre i Mellanöstern. Men de kom att fortsätta i norr. Den Tyska Orden hade alltid hållit en stark nationell identitet vid liv. Bär det inte gick att expandera i Det Heliga Landet prövade man lyckan i Tyskland som då bestod av en mängd smalbork.jpg måstater. Med början år 1221 inleddes en rad blodiga korståg mot de hedniska preuserna. Striderna var våldsamma och tog oftast plats i mörka skogar, vid sjöar, floder och sanddyner. De som blev tillfångatagna av pruserna utsattes för rå tortyr där de kunde stekas över öppen eld iförda i sina rustningar eller bli offer för religiösa riter. Men så småningom drevs fienden tillbaka med hårda medel. Riddarna byggde det ena starka fästet efter det andra och brände alla byar de kunde där de drog fram. Alla som vägrade låta sig döpas till Kristendomen dödades, män kvinnor, barn och gamla. Fler och fler kristnades och när de väl accepterat sin nya religion, blev de automatiskt ordens undersåtar. Det skulle dröja över femtio år tills pruserna helt hade kristnats.

Det ena korståget avlöste det andra. När ”Kungadömet Jerusalem” drog sin sista suck vid Akkos belägring, beslöt sig orden att kristna litauerna. Riddare från både England och Frankrike utan direkt anknytning till orden deltog i det. Deras motiv var varierande, men oftast handlade det om att få syndernas förlåtelse genom att delta i ett heligt korståg eller förbättra sin militära erfarenhet. Även detta korståg blev brutalt. De litauer som togs till fånga behandlades som hundar och användes som slavar. Det var fullt tillåtet att använda icke-kristna på det viset.

mastare.jpg Den Tyska Ordens makt växte sig allt starkare. På 1270-talet bestod den av 2000 bröder. När 1300-talet tog sin början vad korstågseran över. Men de många krigen mot Litauen kom att fortsätta. Ibland kunde så många som åtta fälttåg ske årligen. Att kriga i Litauen var nästan lika besvärligt som i Preussen. Oftast fick den ske till fots eftersom terrängen var för sank eller eländig för hästar. Litauerna vägrade att ge sig.
Ordens allt starkare makt ledde till att den fick många fienden inte minst bland polackerna och ungrarna. Dessa allierade sig men utan större effekt. Det var inte förrän på 1380-talet händelserna som skulle leda till Tyska Ordens undergång tog fart.

teutonic_state_1455.jpgNär Tyska Orden var som störst år 1407 behärskade den Preussen, Pommern, Samogitien, Kurland, Livland, Estland, Gotland, Dagö, Ösel och Neumark. Lyx och bekvämlighet började allt mer smyg in i riddarnas led. Antalet bröder började också minska. År 1400 hade antalet sjunkit till 1600. Man slog vakt om egendomarna och tog ut höga skatter. De årliga korstågen mot Litauen och andra riken i syfte att ”sprida kristendom” fortsatte.

År 1387 lät Storhertigen av Litauen, Jagiello döpa sig till kristendomen. I samma veva gifte han sig med Drottning Jadwiga av Polen och kröntes till kung. Sålunda enades de båda rikena och blidade en stark motpart till Orden. I och med att Jagiello lät sig döpas, började också hela Litauen kristnas. Men trots detta fortsatte krigen och dispyterna med riddarna och nådde sin höjdpunkt när den stridslystne Ulrich von Jungingen blev Stormästare.

Till slut hade man fått nog och Kung Jagiello lät mobilisera en stor armé om 39,000 man. Denna bestod av polacker, litauer, ryssar, ungrare, tartarer och kossacker. I slaget vid Tannenberg den 15 juli mötte dödades 8000 man av Ordens styrka bland dem Stormästaren själv. Med honom in i döden följde 200 av ordens riddare och högre ledare. Året därpå slöts freden och Tyska Orden fick behålla sina viktigaste ägor. Men dess militära makt och rykte var skadat för all framtid. Slaget vid Tannenberg var inte heller den sista konflikten med Polen.

dvd.jpgI romanen Krzyżacki (Riddarna av Korset)  ev den polske nationalförfattaren Henryk Sienkiewicz (1846-1916), framställs riddarna som förtryckare och Jagiello som en slags befriare. Kanske var boken en produkt av Polens nationella och patriotiska uppvaknande.
År 1960 blev den filmatiserad och är fortfarande en av de mest omtyckta filmerna i Polen.
Här är slutscenen (inte redigerat av mig) med Slaget vid Tannenberg.

8 responses to “Den Tyska Orden

  1. Konstaterar bara att Jagiello inte bara hade numerär överlägsenhet, han gjorde dessutom allting rätt. Lät de tyska ordensriddarna baka i solen, tvingade fram ett förtidigt insättande av den tyska reserven, samt höll sig på en plats där han kunde leda striden, inte som tyske stormästaren kasta sig in i den och därmed slutgiltligt förlora kontrollen över slaget.
    Besök gärna monumentet över slaget, som för övrigt benämns Grunwald i Polen. Runt omkring finns slagfältet Tannenberg från 1914, och strax intill platsen för det nu raserade och bortforslade nazistiska monumentet över detta slag, en jätteanläggning, ännu vulgärare än Völkerschlachtdenkmal i Leipzig.

  2. Tannenberg är ”a masterpiece of strike” eller hur britterna nu säger. Jag har läst romanen av Sienkiewicz, och var helt tagen. Speciellt hur han skildrar slaget.

    Men han är inte helt korrekt i tidslinjerna. En av de tyska ordensriddarna, Kuno von Lichtenstien, har en mycket central roll i berättelsen. Vid Tannenberg slåss han ihjäl av en av romanens hjältar. I själva verket dog Kuno 1391. Hans grav finns bevarad någonstans i Polen vad jag vet.
    Jag borde besöka Tannenberg och även Flandern så småningom.

  3. Ett besök i Verdun rekommenderas. Benhuset, Fort Doaumont, staden, rubbet. Bli förvänad över alla franska skolklasser som väller in hela tiden. Ta en/två/flera på nåt kafé vid floden.
    Bo – och framför allt ät – på någon av värdshusen runt omkring. Lär och njut samtidigt.

  4. Hör liksom till… historiestudier och så…

  5. Ja. Önskas?

  6. Hey, Major….ursäkta att jag dröjt med svaret. Naturligtvis vill jag se bilder från Verdun!