S till strid om säkerhetspolitiken

monanato.jpgÄr det en allmän mobilisering inom Socialdemokraternas led man kan ana. Igår lät det på Håkan Juholt som en slags krigförklaring mot Regeringen när han tillsammans med några andra politiker i försvarsberedningen hotade med omedelbar avgång.
Nu har Mona Sahlin klivit in i den allvarsamma leken. För det verkar som att det är precis det som försvarspolitiken blivit. Mona Sahlin är av samma mening: ”Jag är djupt oroad över att försvars- och säkerhetspolitiken inom den moderatstyrda regeringen uppenbarligen har reducerats till vilken budgetpost som helst, i stället för att grundas i en säkerhetspolitisk analys och vilket läge som regeringen bedömer försvaret bör vara i”.

Videre fortsätter Sahlin:
”Vårt lands försvarsutgifter skall givetvis prövas noga av finansdepartementet som alla andra samhällsutgifter. Det är troligt att det finns utrymme för effektiviseringar och besparingar inom försvaret, det har vi socialdemokrater hävdat under lång tid.”
Så man har vetat om det under en lång tid. Varför har då inte Socialdemokraterna gjort någonting åt det, eller skött saken bättre. De har ju haft flera decennier på sig men tiden tycks ha stått stilla. Försvaret har reducerats och reducerats och ändå kostar det mycket pengar.

Nu i dessa turbulenta dagar av försvarspolitik har det på något sätt blivit klart att både Sossar och Moderater sitter i samma läckande båt vad gäller försvars- och säkerhetspolitik. Sahlin uttrycker oro över Reinfeldts agerande. Men det är inte bara hon som känner oro. Var höll han hus när hela den här debatten som lett till Odenbergs plötsliga avgång startade? Varför detta ointresse för Rikets säkerhet? Det verkar som att Anders Borg är försvarsminister när han inte skall vara det. Han är förvisso inte i samma prekära situation situation som Jean-Baptiste Colbert var på sin tid. Men någon måtta får det lov att vara. Försvaret är ingen lekboll för politiker, varken Sossar eller Moderater.

I sin debattartikel passar Sahlin på att klargöra S försvarspolitik och göra utfall mot NATO: Sverige skall vara en givare av säkerhet, baserat på vår militära alliansfrihet och en aktiv utrikes- och säkerhetspolitik. Vår politik skall präglas av solidaritet och insikt om globaliseringens nya krav. 

Hela den här meningen är fylld av ålderdomlighet och motsägelser. Hur skall Sverige vara en givare av säkerhet och solidaritet om den vägrar gå med i andra organisationer som är intresserade av precis samma sak. Globaliseringen ställer nya krav, javisst, och den ställer hårda krav på förändring. I långa loppet går det inte att stå utanför och säga ”jag är netural”. Vinner det andras gehör? Vems sida står du på?

”Sverige ska däremot inte ansöka om medlemskap i NATO, då ett NATO-medlemskap inte skulle öka vår säkerhet. Sverige skall vara militärt alliansfritt men fortsätta det nära samarbete, i alla frågor utom bindande försvarsförpliktelser som sedan flera år utvecklats”. Hur skulle ett NATO-medlemskap inverka negativt på vår säkerhet? Vi samarbetare ju redan indirekt med NATO genom Partnerskap för Fred, ett globalt militärt samarbete. Men att vara sambo är inte samma sak som att vara gift med guldring på fingret och allt. Svensk trupp är dessutom högt efterfrågad av EU, FN och NATO. Globaliseringen ställer krav på att man håller ihop gör utbyten. Skall då Sverige vägra att binda sig och stå utanför utvecklingen istället för att hoppa på tåget och åka med mot nya framtida domäner inom militära samerbeten?

”Om säkerhetspolitken får det inte råda några oklarheter” säger Sahlin. Och visst är hon klargörande och tydlig i var Socialdemokraterna står. Men är det bra för Sveriges utveckling och säkerhet? 
 

3 responses to “S till strid om säkerhetspolitiken

  1. Mona Sahlin (s) i Ekots lördagsintervju: [http://www.sr.se/webbradio/?type=broadcast&Id=772216&BroadcastDate=&IsBlock=1] ”Vilken säkerhetspolitik behöver Sverige? Vad vill regeringen? Behöver vi Kustflottan, behöver vi Marinen, vad behöver vi när det gäller flyget? Det måste ju börja, i en säkerhetspolitisk bedömning. Och vi är inte tveksamma till att spara på försvaret, absolut inte, men det ska ju va utifrån att försvaret får en uppgift att fylla, och sen en summa pengar för att klara detta. Det jag är orolig för är att regeringen vänder på allt detta nu.”

    De ombytta rollerna i svensk försvarspolitik skrivs bl.a. om i Tempus [http://www.tempus.se/index.php?id=31&tx_ttnews[tt_news]=349&tx_ttnews[backPid]=1&cHash=b028517498]

    Att dåvarande s-regering med stöd av v och mp utgick från en säkerhetspolitisk bedömning vid exempelvis FB04 framgick inte vad jag kan dra mig till minnes från debatten. Det är bra om säkerhetspolitik kommer upp som en fråga diskuterad av samtliga riksdagspartier.

    Men från ovanstående Mona Sahlin-citat ställer jag mig frågan vilka uppgifter s tänker sig för Försvarsmakten. Ska vi sätta upp Kustflottan snart ett decenium efter att den lagts ner? Ska i så fall även Kustartilleriet återskapas? Är det månne ett invasionsförsvar som s vill ha tillbaka, kanske för att flörta med verklighetsfrånvända v?

  2. ”Sverige ska däremot inte ansöka om medlemskap i NATO, då ett NATO-medlemskap inte skulle öka vår säkerhet. Sverige ”.

    Sahlins uttalande är ovanligt korkat och nattsvart. Det är pinsamt att hon inte hänger med i utvecklingen. Sverige står ju helt utanför resten av världen i någon slags allians med alla andra som vågar. Fegheten verkar vara riktmärket.

    P.S. Bra blogg.

  3. Tack så myckt Peter!

    Men vad som Sahlin kan vinna på är just att hon är tydlig. Fortfarande finns för många frågetecken kring de Nya Moderaterna.