Dolda agendor i försvarspolitiken

Hur skall jag börja det här inlägget…. Nå, jag kan väl börja det med att rent spontant säga – värst vad det har börjat talas om dolda agendor i försvarspolitiken.
Igår använde Mona Sahlin det ordet i sin omskrivna debattartikel i DN. ”Det som också oroar är den dolda agenda som kan anas bakom statsministerns agerande”. Så uttyckte sig Sahlin.
Idag suckar ledarskribenten på Svd över att försvarsutskottets ordförande Anders Karlsson verkar tro samma sak.

Besparingarna inom försvaret, den riviga debatten, Odenbergs avgång och allt annat runt omkring detta tenderar att sätta myror i huvudet. Även jag funderar, det gör jag hela tiden. Litar ingen på någon i den här frågan? Vem har rätt? Men om inte man litar på varandra inom försvarsfrågan, hur skall man då kunna hålla starkt ihop och gå med i NATO. Det får inte råda frågetecken inom säkerhetsfrågor.

Henrik Brors menar att det var fel av Reinfeldt att göra en fd moderat reservofficer till försvarsminister, om tanken var att realisera en ny moderat försvarspolitik. De senaste händelserna visar att man är på god väg att ta kontroll över Försvaret. Boven i dramat är vapenindustrin. Vapenindustrin är till för Försvaret och inte Försvaret för vapenindustrin.
”Ett värderingsskifte har skett i det tysta – en varningssignal till försvarsindustrin om att sötebrödsdagarna kan vara över” skriver Brors. Det svenska Försvaret kan visst sänka sina materialkostnader genom att göra precis som alla andra länder – inte hela tiden köpa in den toppmoderna utrustningen och skrota den gamla. Artilleripjäser från 70-talet funkar lika bra. Det är soldaternas skicklighet som avgör effektiviteten och inte kanonens modernitet.

2 responses to “Dolda agendor i försvarspolitiken

  1. Mona Sahlin följer visst den Palmeska principen om destruktiv och populistisk oppositionspolitik. Det fungerar så länge den inte utsätts för en adekvat granskning. Det är naturligtvis oppositionens demokratiska funktion att just opponera och vore eftervalsalliansen lite mindre autistisk skulle detta bara vara nyttigt. Den lite minnesgodare kan jämföra de populistiska försvarsavveklingsplaner som miljöpartiet drev för att stödja regeringen och som fick centerpartiet att börja sin långa vandring tillbaka till en ickesocialistisk identitet. En sådan jämförelse är inte smickrande för regeringen.

    Jag skulle inte vilja påstå, som Brors verkar göra, att krigsindustrin saknar strategiskt värde för Sverige. Snarare är det en av ett antal tillgångar som har ett värde i sig. Det finns många länder som har de kommersiellt internationella aktörerna som sin enda försörjningsväg när det gäller krigsmateriel men alla industriellt kapabla nationer ägnar politisk omsorg åt sin krigsindustriella bas. Det är tråktigt att Brors försöker blanda bort korten när han tar ett felaktigt beslut om sveriges artilleri till intäkt för ett lika felaktigt beslut om ytterligare försvagningar.

    Brors skriver om att invationsförsvarets beställningar ligger kvar men inte att det är invasionsförsvarets resurser som är basen för det CNN-försvaret.

    När man läser sådana artiklar kan det vara på sin plats att komma ihåg att de som skriver artiklar av denna typ varken är kunnigare eller bättre informerade än vad vi är. Det finns helt enkelt ingenting att vinna på att vinnlägga sig om en korrekt och djuplodande analys. Den som kan fylla sin spalt har gjort chefen nöjd. Svenska journalister granskar inte varandra och söker erkännande endast inom kåren. Läsarna får sällan se någon allternativ uppgift.

    Vill man se andra tendenser kan man notera att Brors har en bakgrnd på mörkröda Dalademokraten, A-pressen och extremvänstertidningen ETC. Tyvärr är det så att när en av journalistkårens etablerade medlemmar spekulerar så blir det på någor sätt adlat och upphöjt av den ledande tidningens genomslagskraft. Det vore bra för svensk demokratisk debatt om i Sverige etablerade sig skribenter med samma kunnighet, nogrannhet och bildning som vi så ofta får se i den amerikanska debatten, till exempel i Opinion Journal eller American Enterprise Institute.

    Regeringen förtjänar hårt kritik för den senaste tidens hantering men pratet om en dold agenda, som väl bara är dold på den vänstra planhalvan, är ett exempel på att Sahlin är beredd att låta populistisk oppositionspolitik läcka in även i försvarspolitiken vilket är en orsak till att bara är socialdemokraterna som kan föra in Sverige i NATO. Jag tror att de kommer att göra det.

    Själv anser jag att man i tider av pålitlig avspänning skall satsa på sin strategiska kompetensbas, avancerade vapensystem, på kapitalintensiva insatsvapen, som till exempel Gripen, som kan avvärja påtryckningar och framför allt på att gemensamt med andra bygga upp det diplomatiska inflytande som kan användas för att se till att det säkerhetspolitiska ramverk på vilket avspänningen vilar inte börjar vittra.

    Samtidigt får man inte förlora förmågan att bygga upp bredden när tiderna blir sämre.

  2. Har läst igenom dina ord ett antal gånger….du har rätt. Det verkar som att de övriga läsarna tycker detsamma, för hittills är det ingen som protesterat. Att tiga det är att samtycka.

    Försvarsdebatten har varit tuff med både avgångar och hot, men kunde gott vara ännu tuffare. Varenda sten skall vändas. Fortfarande finns för många frågetecken och samma meningar upprepas gång på gång. Vi går i cirklar.
    Vems ord kan man lita på just nu? Men så är det ju fråga om politik….