Var är militärerna?

Så är det inte långt kvar…imorgon presenteras höstbudgeten. Finansminister Borg bär hemlighetsfullt omkring på en lunta, han som ställde till raballder i sommras. Var det på gott och ont? Vem vet.

Men jag vet inte om det bara är jag som fått samma uppfattning under hela försvarsdebatten sedan Borg kastade första stenen. Varje dag sedan dess har man med stor förväntan bläddrat och drägglat i morgontidningarna. Men på något sätt har militärerna synts lite i de debatter som förts i pressen. Jag har bara lagt två namn på minnet, Överste Bo Pellnäs och Generallöjtnant Jan Salestrand också sist men inte minst Överbefälhavaren. Annars har det mest varit titlar som statsvetare, politiker och journalister som kommit och gått med sina olika åsikter. Tre militära namn och grader känns lite för lite om man tittar på hur tryckpressarna i princip gått varma vad gäller försvaret. Klart att man inte har kunnat bevaka allt till hundra procent.
Att Statsministern inte fanns närvarande när skriverierna stod som högst, är en sak……

Är det fler som fått samma intryck som jag……or is it just me the blogger?

20 responses to “Var är militärerna?

  1. Absolut, precis så är det. Och det är mycket anmärkningsvärt. Det vore ju på gränsen till extremt intressant att få synpunkter inifrån kasernområdena. Men stammisarna är kanske rädda att dera åsikter ska uppfattas som politiska ställningstaganden och håller sig därför ”sverigeneutralt” på mattan och gör patron ur…?

  2. Det behöver inte nödvändigtvis vara fråga om politiska ställningstaganden. Du förstår vad jag menar, Berndt.

    Det är fler militärer som skrivit på den här bloggen än på DNs och Svds debattsidor tillsammans, sedan Borgs uttalande och längre tillbaka. Det värmer inom mig nu när vi går mot kyligare tider. Men det är ju klart, det är lättare att skriva inlägg på en blogg än en i tidning.

  3. Right you are, Marie. Men det vore ändå välgörande för samhällsdebatten om fler yrkesmilitärer gick ut i större publika media, exv DN eller SvD, och gav debatten ny näring.

  4. Och bara för att jag ställde frågan….så försvann dom härifrån (!)

  5. Marie – re Din blog och så – Du får ursäkta, men vore det inte för Bo Pellnäs och Håkan Syrén hade vi inte någon säkerhetspolitisk debatt i detta land…
    Berndt – hur ofta tror Du att en yrkesmilitär får tillträde till opinionsbildningens allra heligaste (av ngn anledning), dvs DN Debatt?
    Man ska ju inte skjuta på pianisten, men blev Försvarsmaktens profil verkligen tydligare när man anställde en civilist som informationschef i HKV….?

  6. Det är precis som du säger Major. Bo Pellnäs om någon skapar sannerligen debatt. Varje gång han skriver något så i princip kastar sig jag och andra bloggare över hans ord. Även om vi inte alltid håller med honom, så är det mycket tacksamt att han finns och skriver. Jag kommer forfarande ihåg vilken debatt det blev när hans ”Dårarnas Paradis” publiserades.

    Det är skillnad mellan en civil skribent och en militär. Men det finns för få av den senare….

    eller vad säger Majoren?

  7. Jag höll på att säga att det inte ingår i vår befattningsbeskrivning. Men det var ju en lögn eftersom jag är politiker oxå.
    Däremot måste konstateras att det yngre befälet har häcken överfull med att lösa sitt jobb – vi har 40 vakanser på utbildningssidan – och det högre befälet är graft drabbade av ”gumminacke” (på FHS drar man ut ryggraden och ersätter den med gummilist [eller sylt, enligt vissa]. Därav uttrycket gummi- eller syltnacke för en som har god förmåga att nicka (man vill ju inte vara ja-sägare…) i överordnades närvaro. Vi mår inte bra av det system där överordnade sätter betygen på sina underordnade. Det borde vara tvärtom, i alla fall när folk ska befordras.
    Å andra sidan tröttnar man på att sticka ut hakan när makthavarna bara kan kontra med att man talar i egen sak.
    Är Du med?

  8. Jag är med på tåget, Major. Jag är på det klara med att de yngre officerarna har mycket att göra, det har man fått höra förut. Du vet mer än jag vad det militära yrket innebär och kan berätta mer. Men det jag fått berättat för mig och även sett själv med egna ögon, är att man är borta mycket….flera månader i streck ute i fält, på utlandsmissioner eller till sjöss om man är i flottan etc. Klart att det kan vara svårt att följa med i den politiska utvecklingen och skriva då.

    Annat är det med mig som är med i Hemvärnet. Alltså till hälften militär (om ens det).

    Men det du säger, Major, det förekommer på praktiskt taget alla arbetsplatser. Alla som varit ute i artbetslivet känner nog mer eller mindre igen sig. Om det inte ingår i er befattningsbeskrivning så får ni inget extra betalt för det, varför då ödsla tid på pennfäktning? Det är bra att du tar dig tid att skriva Major, vi som läser dina ord är mycket tacksamma.

    Har du något mer att tillägga, eller har jag glömt något?

  9. Jag kommer att skriva så länge något gitter läsa. Tyvärr har militäryrket reducerats till ett normalt nio-till-fem-kneg (de flesta är på plats 0700 dock…) varför ÖB:s etik-satsning, hur PK den än är, är väsentlig.
    Historielöshet och expert-förakt har gjort att vi nu nått den punkt där Mona Sahlin kan stå och mästra med att ”man ska börja med den säkerhetspolitiska analysen…” och dessutom komma undan med det. Verkligheten är att ingen har gjort en säkerhetspolitisk analys värd namnet sedan salig Helge Jung, 1947. Och den är fortfarande giltig. Att USSR idag råkar kalla sig Ryssland ändrar inte många fakta, vi kommer fortfarande att vara tvugna att förlita oss på yttre hjälp och stöd.
    Men var hittar Du en militär som skulle förorda ett NATO-medlemsskap?

  10. ”Men var hittar Du en militär som skulle förorda ett NATO-medlemsskap?”

    Har Du, Major hittat den militären? Om inte, så lär väl inte jag hitta en heller. Men kanske är det annat som det borde letas efter. Att inte se skogen för träden är en sak, men kantarellerna gömmer sig med flit under mossan därför att de är de bästa svamparna. De är rädda för att någon hungrig själ skall komma och rycka upp dem med rötterna, innan de vuxit färdigt.

    Och vad menar jag nu med detta Major? Tja, det får du grunna på….

  11. Jag uttryckte mig tydligen oklart. Så här ska det vara: ”Var hittar Du en militär som offentligt skulle förorda ett NATO-medlemsskap?”
    Viss skillnad. Sorry.

  12. Det är skillnad. Jag känner ingen aom akulle göra det.

    Men Du själv skriver tydligen en hel del, Major. Det verkar helt klart vara lättare för en miliär att få in en skrivelse i krigsvetenskapliga- och militärhistoriska tidsskrifter än i allmäna tidningar som Svd och DN. Har du försökt få in en artikeln eller debattinlägg i någon av dem major?

  13. Fick min D-uppsats publicerad i Militärhistorisk tidskrift… och en och annan bokrecension i Gula Tidskriften. Nån debattartikel i Försvarets Forum har det blivit, oxå… blir kanske någon till.
    Men att debattera mot någon i vederbörandes eget husorgan är ett sisyfosarbete av värsta sort.

  14. ”Debattera mot någon i vederbörandes eget husorgan”….men är det inte det som en politiker måste göra hela tiden?
    Du är ju politiker major, så du har väl gjort det flera gånger antar jag?
    Försvarets Forum känner jag till. Men vad är skillnaderna mellan debatterna i den tidningen mot de som återfinns i dagspressen?

  15. Om jag skriver något i Forum för Fårskallar som redaktören (eller HKV/Info) tar anstöt av, får jag ett uttömmande och oftast elakt svar i samma tidning. Därefter upphör ”debatten”. Som politiker, i en dagstidning, debatterar jag sällan med chefredaktören utan oftast med någon utanför tidningen. Debatten kan pågå i flera veckor, med argument som bryts, och med fler som lägger sig i. Däri skillnaden.

  16. Fördelen med en blogg eller ett forum på Internet är att olika personer kan hålla på och munhuggas hela dagen. Jag har aldrig debatterat i tidningar, tycker att det går för långsamt.

    Men sen tror jag att det kan gå hetare till på forum. Till exempel så var jag med i ett stort sällskap som spelade strategiska dataspel online. Vi var medlemmar från hela världen, så det är klart att vi var olika. Vi hade ett gigantiskt forum och en sluten avdelning för rådet där bl.a. jag ingick. Om vi var oense i en fråga så gjorde vi upp på slagfältet med dunder och brak, kanoner, kavalleri och infanteri. (Fanns det någon annan utväg). Men ibland hjälpte inte ens det, kommer ihåg hur jag blev utsparkad från rådet av vår ledare som var amerikan när vi tjafsade. Men nästa dag tog han tillbaka mig. Så höll vi alla på hela tiden……
    Roligt var det samtidigt, himla aktion.

  17. Satt och funderade på det du skrev om ”Tyvärr har militäryrket reducerats till ett normalt nio-till-fem-kneg (de flesta är på plats 0700 dock…) varför ÖB:s etik-satsning, hur PK den än är, är väsentlig.”

    Hur har det kommit sig att det blivit så och vad borde det vara enligt din mening?

    Berätta på Major, jag är hungrigt nyfiken.

  18. 1. Vi har inte lyckats sälja till folket att vi behövs, och har inte heller fått våra uppdragsgivares stöd i den processen

    2. Ett yrke som sysslar med utövandet av dödligt våld borde vara litet speciellt. Jag kan inte uttrycka det mindre luddigt utan att bli litet löjligt högtravande. Det har inte med pengar att göra. Men det får heller inte reduceras till den nivå där lokala skattemyndigheten i Stockholm placerade folk ur Bosnienbataljonen, med skattepålagor för ”fri mat och logi” – liggunderlag på ett fabriksgolv och tre guldburkar om dagen….

  19. Alltså……
    1. Vi har inte lyckats sälja till folket att vi behövs, och har inte heller fått våra uppdragsgivares stöd i den processen
    Svar: nej, det har ni verkligen inte.

    2. Ett yrke som sysslar med utövandet av dödligt våld borde vara litet speciellt.
    Svar: det finns många speciella yrken Major.

  20. Förstår du vad jag vill säga med det sista Major? Jag kanske fattade mig lite kort?