Cyberslagfältets realitet

För ett bra tag sedan skrev jag en essä här på bloggen om ”Krigets femte dimension”. Den handlade om de olika dimensioner som krigen förts i under människans krigiska livshistoria. De tre första dimensionerna är de som tillhör människan och som kontrolleras helt och hållet av henne. Den som var starkast och uthålligst vann kriget. Men så upptäckte  man tiden och att krig faktiskt kunde vinnas om man vann tid. Under senare år har en tidlös dimension alltmer börjat göra sig gällande. Det är den som kallas den ”femte dimensionen” eller mer bakant som ”cybervärlden”.

I dagens DN står en lång artikel om hur en eventuell attack från denna tidlösa dimension skulle kunna slå ut praktiskt taget hela samhället. Mycket av det som nämns i skrivelsen har varit känt sedan lång tid tillbaka. Cyberkrig är en billig och effektiv metod för att hota eller orsaka skador på väl utvalda mål. En hel stat kan bringas på fall om kriget förs på rätt sätt. Det kusliga är att i cyberrymden gäller helt andra regler än de som ”skall följas” i den konkreta världen. Till exempel existerar inga nationsgränser i cybervärlden. Man kan aldrig med säkerhet veta vem som är vem, för det går lätt att skapa sig en identitet. En helt annan typ av diplomati förs här mellan de individer, sammanslutningar, ”communities” och organisationer som existerar och kolonialiserar sig i denna gränslösa värld full av möjligheter för den som har viljan.

Det är en väl skriven insändare i DN som bör läsas noga om och om igen. Inte minst dessa rader: ”I cyberrymden finns inga självklara regler för beteenden. En antagonist följer inte några juridiskt tvingande krav utan en attack kan initieras på ena sidan av jordklotet och nå verkan på den andra. Avståndet till målet är ovidkommande. Landgränser ignoreras. Aktörerna kan agera anonymt vilket försvårar såväl identifikation som fastställande av intention. Motiv och uppsåt döljs och spår sopas igen. Vidare är det ett mycket billigt sätt att ”kriga” på. Cyberattacken är asymmetrisk till sin karaktär vilket innebär att en relativt resursfattig antagonist kan attackera en starkare part med små medel men som sannolikt ger stora effekter.
Det finns olika slag av aktörer och antagonister; från huvudsakligen harmlösa script-kiddies till betydligt farligare sammanslutningar som exempelvis samarbetet mellan den organiserade brottsligheten och cyberterrorismen. Samarbetet kallas ibland för den oheliga alliansen. Till aktörerna hör även enskilda stater med god förmåga att bedriva informationskrigföring med olika medel och metoder. Dock är det så att ett av de stora hoten kommer från insiders, det vill säga missnöjda personer som av någon anledning vill åsamka skada för sin arbetsgivare.”

Sverige bör utforma en handlingsplan för en cyberattack hur Sci-Fi eller Star Wars det än låter. I dagsläget saknas en sådan. Cyberkrig är en billig och effektiv metod som vem som helst som kan data och logiken kring nätverk kan använda…..även terrorister och de gör de också.

Kommentarer inaktiverade.