Försvarsindustrins motsägelser

Skriverierna om Sveriges försvarsindustri tycks ha tagit fart på allvar. Hittills har det mest varit debattinlägg, men idag stod ett längre reportage i DN.
Hur mycket får varje svensk egentligen betala varje år för försvarsindustrin? Det har tidigare konstaterats att varje person betalar 4562 kronor årligen till försvaret. Men hur är det med försvarsindustrin? Ewa Stenberg räknar i sitt välskrivna reportage ”Oberoende försvar eller skyddad verkstad” att varje skattebetalare fått punga ut med tusen kronor bara till utvecklandet av luftvärnsroboten Bamse. Ett projekt som regeringen nu vill lägga ner, eftersom den anser att systemet inte behövs. Det blir billigare att köpa utomlands istället.

En av dem som motsätter sig regeringens politik är Håkan Juholt (s). Han betonar vikten av att ha en oberoende försvarsindustri i händelse av ofredsår. Ordförande för Försvarsindustriföreningen Peter Lundberg, uttrycker en oro för att det långsiktiga tänkande går förlorat. ”Det här är ingen öppen och fri marknad, den styrs av politiska beslut och då måste den svenska staten ta ett ansvar för forskning och utveckling” säger han.

Nu har röster börjat höjas för att det är just denna ”forskning och utveckling” eller rättare sagt experimenterande, som kostat och kostar skattebetalarna mycket pengar. En del menar att alla dessa nyutvecklade försvarsprodukter eller inköp av dessa inte hade behövts. Johan Tunberger vid FOI säger Sverige är beroende av sin försvarsindustri och det leder till onödiga inköp av försvarsmateriel. Vidare ger han en beskrivning av en slags järntriangel mellan politiker, försvarsindustri och höga officerare. Är det därför som socialdemokraterna kritiserar den sittande regeringen och helt plötsligt, trots alla år av nedrustningar av Försvaret, kliver in till försvarsindustrins försvar? Är det inte krig och oroligheter som styr försvarsmarknaden, utan ”politiska beslut” som Peter Lundberg säger? Vem har rätt och vem har fel? Vad behövs och vad behövs inte?

Försvarsindustrins projekt och andra experiment kostar miljardbeloppp årligen. Det räcker med att läsa Ewa Stenbergs långa reportage så får man sig en viss uppfattning. Utvecklandet av jaktroboten Meteor till JAS Gripen har hittills kostat två miljarder kronor, luftvärnsroboten Bamse fyra miljarder och experimentet med det Nätverksbaserade Försvaret (NBF) 2,5 miljarder.

Vi kan jämföra detta med kostnaden för praktiskt taget det enda infanteri vi har i Sverige, nämligen Hemvärnet ca 40,000 man (större delen av Armén är pansar). Den ligger på runt 500 miljoner. Kostnaden för frivilligförsvaret är enligt uppgifter 68 miljoner. Jämför då med Finland som för ca 21 miljarder kronor kan mobilisera 342,000 man och där 80% av alla unga män gör värnplikt mot 10% i Sverige.

Vart tog det folkliga försvaret vägen?

12 responses to “Försvarsindustrins motsägelser

  1. Men snälla rara… detta med att (s) vurmar för försvarsindustrin är ju inte något trendbrott:
    – Olof Palme satsade stora dela av sin politiska prestige och sin goodwill hos den indiska regeringen (kongresspartiet) för att sälja Bofors haubits 77.
    – När den indiska regeringen fick avgå för att det glunkades om mutskandal i den affären, och den nya regeringen bröt kontraktet, fick det svenska försvaret köpa de haubitsar som stod på Bofors och väntade, artilleripjäser som försvaret inte ville ha.
    – JAS delserie tre köptes för att industrifacken vid SAAB i Linköping gick upp och grät ut hos Thage G Pettersson, inte för att FV hade ett behov..

    osv, osv ad nauseam.
    Och nu säger de att de säkerhetspolitiska kraven ska styra… jojo.
    Finns det för övrigt en ”svensk” försvarsindustri idag, när huvuddelen ägs av utländska intressen och resten har långtgående samarbetsavtal? OBS, jag säger inte att detta är fel, tvärtom kan det sänka kostnaderna för FM materielinköp om flera delar på utvecklingskostnaderna och längre serier kan tillverkas.

  2. Men kära Major…..jag är ju yngre än dig….”still learning” ok? Känns tryggt att ha dig med på tåget (honnör).

    Ja, jag vet nihil nove sub sole. Inget är som det ser ut att vara. Socialismen som var så pacifistisk en gång i tiden, men det var länge sen.

  3. Det finns inget självändamål med ett ”folkligt försvar” med många mobiliserbara soldater. Det enda relevanta är huruvida försvaret kan lösa sin uppgift. Det är inte konstigt att Finlands försvar kostar lite, om man ser till kvaliteten och kvantiteten hos deras vapensystem. Finland har ingen ubåt, inga kustkorveter (Sverige har snart fem stealthkorvetter i yppersta världsklass) och färre moderna stridsflygplan och stridsvagnar, är det då konstigt att deras försvarsbudget är mindre än Sveriges? Vad är det som säger att finland får ut mer av sin försvarsbudget? DN:s artikelförfattare verkar ju inte särskilt insatt i försvarsfrågor om man tror att man mäter försvars förmåga genom att enbart räkna antalet soldater!

    Visst kan man diskutera hur många miljarder vi skall lägga på försvaret och om vi behöver 40 eller 200 JAS-plan, men det är ju inte så att vi kastar pengar i sjön, den moderna material vi använder ökar ju faktiskt landets försvarsförmåga. De flesta svenska försvarsindustriprojekt resulterar faktiskt i väldigt bra och billiga vapensystem, tex JAS, stridsfordon 90, pansarskott 86, Granatgeväret, Ercissons radarsystem, Hägglunds bandvagnar etc…

    Att sedan prata om ett ”behov” när det gäller försvaret när det inte finns något hot mot landet är ju bara löjligt. Vi har ju faktiskt inte något behov som helst av vare sig vapen eller soldater, så varför inte bara lägga ned hela skiten???

  4. Om det vore så att Försvarsmaktens uppgifter endast är att försvara Sveriges gränser, så ja, då det är möjligt att det säkerhetspolitiska läget just nu inte kräver en stark Försvarsmakt. Däremot känns det som ett hån mot oss som tjänstgjort ett antal varv i utlandsstyrkan att påstå att svenska soldater inte behövs. Och tro det eller ej, utlandsstyrkan behöver också materiel. Bra sådan.

    En retorisk fråga, vad är skillnaden på en skyttesoldat i en Patria och en infanterist?

  5. Han i Patrian överlever när det smäller.

  6. Andreas – problemet är att vi inte kan köpa soldater och officerare ”off the shelf” som materielen. Väpnad strid är en kompetens som måste upprätthållas. Därav ett försvar som måste behållas även ”då det inte finns något hot”, hur vi nu ska kunna veta det. Problemet är att det svenska försvaret trott sig kunna utrusta hela förbandsvolymen med ”nytt” och kastat det gamla. Något finnarna aldrig gjorde. Därför kunde man t ex utbilda artillerister nästan gratis genom att nyttja materiel som inte fanns i linjeförbanden, men där det basala handhavandet var rätt lika. Ballistik är dessutom tillämpad fysik och ändrar sig inte med modellnummer…

  7. Andreas: Det är bara naivt att tro, att den omedelbara hotbilden mot Sverige är borta för evigt. The times they are a’ changin’. Och det finns inget egenvärde i ett starkt försvar, men en vacker dag är hotbilden åter en realitet. Då måste vi ha et starkt tränat försvar som kan slå vakt om grundfundamentet för vårt samhälle, demokratin. I värsta fall måste den också försvaras med vapenmakt. Det är inget man rafsar ihop på en pisskvart utan kräver kontituitet över tiden. Lediga!

  8. Själv har jag svårt att köpa att större delen av armén består av pansar, några jägarförband och det enda infanteri vi har är Hemvärnet. Av flyget och marinen återstår endast spillror.

    Det skriv dessutom för lite om utlandsstyrkan tycker jag. Borde skrivas mer eftersom den är viktig och kommer att bli ännu viktigare inom en snar framtid. Otroligt att Danmark har slopat hela sitt terriroriella försvar till internationella uppdrag.

  9. OK, alla missförstod visst min ironi…
    Vad jag menar är att när det gäller försvaret skall man inte prata om ett ”behov” eftersom det är så svårt att objektivt bedöma behovet i fredstid, tycker inte att begreppet är relevant. Vi vet inte när och mot vad vårt försvar skall användas och politiker har en förmåga att omdefiniera ”behovet” beroende på det ekonomiska läget och den allmäna opinionen.

    Om politikerna anser sig ha råd med BAMSE så kommer man säga att det finns ett behov, annars så säger man att behovet inte finns.

    Majoren sa:
    ”Problemet är att det svenska försvaret trott sig kunna utrusta hela förbandsvolymen med “nytt” och kastat det gamla”

    Det är nog inte helt sant eftersom man efter kalla krigets slut ganska snabbt minskade tex antalet armébrigader samtidigt som man inledde en stark mekanisering av de kvarvarande. Ingen trodde att var rimligt med 32 brigader Leopard 2 / Stridsfordon 90. Dessutom var materielläget ganska kass i det svenska försvaret under kalla kriget, många förband hade samma mobförråd, hade blivit slagsmål om kalsongerna vid ev. mobilisering…

    Majoren sa:
    ”Ballistik är dessutom tillämpad fysik och ändrar sig inte med modellnummer…”

    Det är nog inte helt sant. Om vi tar tex artilleripjäser så är det inte samma handhavande med en dumpermonterad automatladdad haubits och en lastbilsdragen rysk dito från 70-talet. Även ett förbandtyps uppträdande och taktik kan ändras radikalt om man uppgraderar vapensystemen, det är inte bara att ge soldaterna nya grejer. Dessutom så går det inte komma ifrån att den tekniska utvecklingen leder till vapensystem såpass kapabla att de inte behövs i samma antal som äldre varianter, sedan är det ju en fråga om hur den optimala avvägningen mellan kvalitét och kvantitet skall göras men den dagen Finland moderniserar sitt artilleri kommer de nog inte ersätta 1000 gamla pjäser med 1000 nya, snarare 100.

  10. Andreas – inga förband hade samma mobförråd, men alltför många förråd, framför allt ammunitionsförråd (och framför allt för FV), var tomma. Min poäng är att vi än idag inte accepterar att sätta upp förband med vad som finns på hyllan. Istället för att acceptera att det bara finns en Ra 145 (om den nu inte skeppats till Baltikum eftersom vi ”inte har behov av den”) utan skriver ”Ra Ny” – nytt ännu inte utvecklat taktiskt radiosystem – och bristsätter.

    Självklart hade det inte varit rimligt med 32 moderna pansarbrigader – såvida inte avsikten varit att återerövra Moskva ;-)…

    Jodå, finnarna utbildade på sin moderna materiel men sköt med det som fanns i ladan och var ”gratis”. Sedan bytte de ut efterhand, system för system, planmässigt och i balans mellan försvarsgrenarna. Vi vet idag inte vilken materiel vi verkligen har och var den finns, eftersom vi lägger ner all tid på omorganisations- och värdegrundsarbete. Materielplanen för NBG och övriga insatsförband ligger 12-20 månader efter.

  11. Har haft befäl under min värnplikt som packat materiel i mobförråd som fått höra att ”Det här är eran materiel som ligger här tills dess just erat kompani mobiliserar”. Snacka om att han blev paff när han med ett annat förband får materiel från just det förrådet! Han kände igen sin egen handstil på listor och andra märkningar de gjort.

    Det är ju ingen hemlighet att vi aldrig hade grejer till alla våra brigader under kalla kriget.

  12. Andreas – Du har rätt när Du konstaterar att inte alla brigader fanns materielmässigt. Även på pansarbrigaderna i Mälardalen gick vissa med lastbilar som substitut för pbv:er i pansarskytteförbanden.
    Jag har dock aldrig upplevt att vi saknade organisations- och effektbestämmande materiel hos oss. Däremot ”lånade” bataljonerna officerare från varandra vid KFÖ och GKÖ:er. Mest beroende på att reservofficerare fått anstånd eller personal var på utbildning, men ibland pga rena vakanser.
    Vad som däremot riktigt kändes var när regementet organiserade sin första Bosnienstyrka – då rensades hyllorna i förråden, eftersom Bosnienbataljonen skulle ha allt. Gärna i två ex.