Debatten borta med vinden

Den 11 maj hölls Bryggmötet i Karlskrona med temat ”Vart tog den svenska försvarsdebatten vägen”. I tidningen Vårt Försvar går det att läsa om vad de inbjudna föreläsarna kom fram till. En av de inbjudna var Mikael Holmström (Svd), som ansåg att de anställda inom Försvarsmakten drar för mycket åt ett och samma håll och inte vågar engagera sig i debatten. Generalmajor Michael Moore berättade att han saknade en djup debatt om försvarets roll. Annika Norgren-Christensen (mp) finner inte ”återväxten av försvarspolitiker särskilt tillfredsställande”. Annika Engblom (m) frågade om debattklimatet kunde förbättras móm man gjorde mindre regionalpolitik av försvarspolitiken.

Överlag var alla föreläsarna under Bryggmötet överens om att media tappar intresset för försvarspolitiken och att det finns ytterst få duktiga försvarsskribenter. De var även överens om att försvarsdebatten så gott som försvunnit i Sverige. Bara inom begränsade kretsar finns ett intresse av att diskutera säkerhets- och försvarspolitik.

Det här mötet hölls alltså i maj. Vi vet nu så här med facit i hand vad som hände efter att föreläsarna och åhörarna rest hem till sitt. Finansminister Anders Borgs uttalande mitt under högsommaren, skriverierna om Försvarsmaktens materielkostnader och Försvarsminister Odenbergs plötsliga avmarsch från den politiska arenan. Trots de väldiga debatterna som syntes i princip varje dag när debatten rasade som mest, så förblev den vag och saknade kärna. Alliansens högsta ledare (förutom finansministern) lyste med sin frånvaro och även så militärerna (men vissa undantag). När några moderata politiker ur försvarsutskottet ville göra ett inlägg, fick de order att ändra den innan publisering.Var fanns de pålästa försvarsskribenterna som på något sätt hade kunnat ge besked mitt i den osäkerhet som rådde? På den här bloggen har frågan ställts tidigare och blivit diskuterad. Låt mig citera ur en kommentar av vår eminente Ora Pro Nobis ”Tyvärr är det så att när en av journalistkårens etablerade medlemmar spekulerar så blir det på någor sätt adlat och upphöjt av den ledande tidningens genomslagskraft. Det vore bra för svensk demokratisk debatt om i Sverige etablerade sig skribenter med samma kunnighet, nogrannhet och bildning som vi så ofta får se i den amerikanska debatten, till exempel i Opinion Journal eller American Enterprise Institute”.

Mikael Holmström påpekade i samband med mötet att det är inte alltid bra för den egna karriären att ha avvikande åsikter. Javisst, det där känner vi alla så väl igen. Man underordnar sig de överenskommna meningarna hur de än må vara, med förhoppning om att ro i jämnt takt mot ett givet mål. Men i försvarsdebattens fall tycks detta vara just en av orsakerna till att den blivit så tandlös och inte har den effekt den så rätterligen borde ha. Om nu försvarsindustrin och försvaret är så viktiga för Sverige som vissa menar och att vårt land framställer världsledande vapen, så varför vårdas då inte debatten bättre?
Det talas vackert om ett folkförankrat försvar på sina håll, men ändå är intresset stort inom begränsade kretsar.

Man får det intrycket att det inte rors alls, utan enbart plaskas på vattenytan. Den djuplodande debatten som Michael Moore saknar blir inte av. Men storm ute på havet blev det, för så säger det gamla ordspråket ”den som sår för vinden, får skörda i storm”. Säger det er någonting? Försvarsdebatten blev borta med vinden……

2 responses to “Debatten borta med vinden

  1. Ja varför ingen debatt? Med ett antal vänsterpartier som har som öppen målsättning att lägga ned försvaret så är det inte så konstigt att intresset för försvaret är noll. Den grundläggande orsaken är det faktum att Sverige inte har dragits in i något krig de senaste 200 åren. Det finns ingen känsla för värdet av det egna territoriet. Vi har inte de dyra erfarenheter som våra grannländer har med de insikter som följer av dessa.

    Detta har medfört en smygande förslappning, en moralisk degeneration som har gått så långt att
    man tom öppet säger att får vi problem så får vi hoppas att någon annan hjälper oss!! Kan man sjunka lägre?

    Det finns vissa saker som man inte kompromissar med: Det yttre och det inre försvaret. Det krävs inte mycket för att förstå
    det. Det kanske är nödvändigt att inte ha genomgått handelshögskolan. Det är politikernas roll att inte kompromissa när det gäller försvarsfrågor. Har vi röstat fram principlösa politiker i den lägre kvalitetsklassen så går det som i Sverige.

    Försvarets roll, är det svårt? Knappast, det finns inte så mycket att prata om. Försvarets första uppgift är att försvara det egna territoriet. Andrauppgiften är att delta i vissa internationella operationer som FN initierat. INTE av USA eller NATO.

    Personligen tycker jag att om man bygger upp ett generöst tilltaget försvar så bör man utnyttja dess resurser mer systematiskt i det civila samhället. Inte bara vid akutsituationer. På så sätt så får man ett bättre resursutnyttjande och kan lättare motivera finansieringen.

  2. Nej det existerar ingen riktigt givande försvarsdebatt i Sverige. Det är tidvis riktigt svårt även för mig att få grepp om den, och jag skriver ju i princip varje dag någonting. Det känns som att det gås i cirklar. Vad vill vi egentligen? Men det finns faktiskt mer att säga i den här frågan än man tror. En av dem är att försvaret är en principfråga. Andra länder har sannerligen fått lära sig att försvars sina terriorier och gjort det till en fast princip. Men inte Sverige.

    Underskattas och nedvärderas Sverige så mycket att det inte ses värt att försvara? I USA har åtminstone medborgarna rätt att bära vapen så att de kan försvara sig själva om så behövs. I Sverige ges inte ens den rättigheten. När jag gick i skolan fick jag ständigt höra hur absurd den amerikanska konstitutionen är, men nu börjar man ju undra. Det talas om folkförankrat försvar i det här landet, men det är bara en dröm av bästa slag.