Dagen då kriget tog slut

ww1.jpgVid elvatiden den 11:e november 1918 tog Första Världskriget slut. Inte ett skott avlossades mer och de uttröttade soldaterna klev upp ur de skyttegravar de vistats i under fyra långa fruktansvärda år. Denna dag går under många namn. I Storbritannien, Australien och Kanada kallas den för Remeberance Day, i Frankrike och Nya Zeeland för Armistice Day. Den är inte bara tillägnad den dag då Första Världskriget tog slut, men även till alla de som dött i krig runt om i världen. Dagen går även under det vackra och rörande namnet Poppies Day. Poppy är det engelska namnet på blomman vallmo. Fältläkaren John MacCrae lade märke till att de enda blommor som växte mitt i all förödelse och död var vallmor. Han skrev år 1915 ett poem som sen dess förknippats med den 11:e november. Vallmons röda färg är också en symbol för det blod som flöt uner kriget.

In Flanders Fields

In Flanders fields the poppies blow
Between the crosses, row on row
That mark our place; and in the sky
The larks, still bravely singing, fly
Scarce heard amid the guns below

vallmo.jpg
We are the Dead. Short days ago
We lived, felt dawn, saw sunset glow
Loved, and were loved, and now we lie
In Flanders fields

Take up our quarrel with the foe
To you from failing hands we throw
The torch; be yours to hold it high
If ye break faith with us who die
We shall not sleep, though poppies grow
In Flanders fields.

4 responses to “Dagen då kriget tog slut

  1. ”Ur varje soldathjärta växer en vallmo upp”, fick jag alltid höra när jag var liten.

    Min farmor var engelska – och för hela denna del av släkten var VK 1 det viktiga kriget (VK 2 och allt som senare kom var som ett slags fotnoter till ”Storkriget”)…

    Som pojke var jag runt med släktingar i Nordfrankrike och Belgien för att besöka slagfält nästan varje sommar.

    Den här dikten är skriven av Alan Seeger (stupad 1916):

    I have a rendezvous with Death
    At some disputed barricade,
    When Spring comes back with rustling shade
    And apple-blossoms fill the air—
    I have a rendezvous with Death
    When Spring brings back blue days and fair.

    It may be he shall take my hand
    And lead me into his dark land
    And close my eyes and quench my breath—
    It may be I shall pass him still.
    I have a rendezvous with Death
    On some scarred slope of battered hill,
    When Spring comes round again this year
    And the first meadow-flowers appear.

    God knows ’t were better to be deep
    Pillowed in silk and scented down,
    Where Love throbs out in blissful sleep
    Pulse nigh to pulse, and breath to breath,
    Where hushed awakenings are dear …
    But I’ve a rendezvous with Death
    At midnight in some flaming town,
    When Spring trips north again this year,
    And I to my pledged word am true,
    I shall not fail that rendezvous.

  2. Intressant, har hört talas om Rememberance Day men visste inte att det avsåg slutet på WW1.

  3. ”9th and 10 BNS King´s Own Yorkshire Light Infantry – To the undying memory of the Officers and Men of the above Batallions who fell in the attack on Fricourt (Somme) on July 1, 1916. ‘Gentlemen, when the barrage lifts”.

    Annons, publicerad i Times, 1/6 varje år sedan dess.

  4. Ich hatt einen Kameraden,
    Einen besseren findst du nie.
    Die Trommel schlug zum Streite,
    Er ging an meiner Seite
    Im gleichen Schritt und Tritt.

    Eine Kugel kam geflogen:
    Gilts mir oder gilt sie dir?
    Ihn hat es weggerissen,
    Er liegt mir vor den Füßen
    Als wär’s ein Stück von mir

    Will mir die Hand noch reichen,
    Derweil ich eben lade.
    ”Kann dir die Hand nicht geben,
    Bleib du im ewigen Leben
    Mein guter Kamerad!”

    Uhland skrev denna 1809 under frihetskrigen i Tirol. Från 1871 började den användas vid begravningar och numera Bundeswehrs officiella sång vid hågkomst av sorg.