The Irish Brigade

irishatgettysburg.jpgÅr 1845 var ett mörkrets år i den smaragdgröna ön – Irlands, historia. Det var året då potatiskörden slog fel och påverkade befolkningen och dess självkänsla till en sådan grad, att ingenting skulle bli sig likt igen. Två tredjedelar av den irländska befolkningen livnärde sig på jordbruket, potatisdöden var en total katastrof. Eländet, svälten och sjukdomarna orsakade därefter, tog inte slut i första taget. Under sex svåra år reducerades populationen i så enorma mängder, att historikerna fortfarande hyser frågetecken. Men mellan 1-1,5 miljon människor dog direkt eller indirekt av svält. Hundratusentals emigrerade till Amerika i hopp om en bättre framtid. Men ingen glömde The Potato Famine och det brittiska vanstyret. Så långt tillbaka de kunde minnas hade de kämpat mot engelmännen. Många Irländare var mer än villiga att tjäna sina förtryckares fiender. Inte minst Frankrike och USA. Krig var någonting som irländarna kunde mycket om.  

Väl framme på amerikansk jord, var det inte ovanligt att de tog värvning i US Army. Armén hade förvisso många soldater med utländsk bakgrund i sina led. Men irländarna kom att utgöra majoriteten. De flesta etablerade amerikaner var yrkesmänniskor av något slag, plantageägare, affärsmänniskor etc. och inte intresserade av att bli soldater. Irländarna var välkommna att ta dessa ”hårdare tjänster”. Det gjorde de också och skötte dem förhållandevis väl. Men under det Mexikanska kriget sattes irländarnas lojalitet på prov. Den mexikanska regeringen försökte med hjälp av propaganda att övertyga dem om att kriget var en protestantisk attack mot den katolska tron i Mexiko. De som bytte sida utlovades en bit land. Faktum är att detta hade effekt, fler än tvåhundra irländare bytte flagga och satte upp en egen brigad – The San Patricio Brigade som slogs tappert. Men många fick sätta livet till och när Mexiko förlorade kriget blev några av de överlevade hängda på stående fot som förrädare. Berättelsen om dessa irländare förevigades i filmen ”One Mans Hero”.

Men detta var bara en parantes. Fler och fler irländare fortsatte att strömma till Nya Världen och ta värvning, även efter att Potatisdöden tagit slut. År 1861 blev de ännu mer efterfrågade när Inbördeskriget bröt ut. The American Civil War (1861-1865) var ett på många sätt mörkt krig. Folk som kanske tidigare stått nära varandra började skjuta på varandra. Vänner, släktingar, kompanjoner, landsmän etc. fann varandra på helt olika sidor….inte minst irländarna. Mer än 150,000 av dem tjänade på Nordsidan. De bildade egna enheter, den största och mest kända är The Irish Brigade of the 1st Division of the II Corps of The Army of the Potomac. De skulle utmärka sig för sitt mod under hela kriget.
Men irländarna hamnade även på den rivaliserande Sydsidan, mer än 50,000 av dem. De tjänade de konfedererades sak väl och en del irländare steg hastigt i graderna. En av dem var Patrick Cleburn som slutade som generalmajor. Hans motto var ”Life has always been a small matter with me when duty points the way”. Det mest  kända irländska regementet på Sydsidan är nog 24th Georgia.

2nd_irish_color.gifNordsidans irländska brigad bestod från början av tre regementen, 69th New York, 63th New York och 88th New York och bestod av 3000 man totalt. Dess ledare var överste Thomas Francis Meagher. Kärnan utgjordes dock av 69th New York. Under hela kriget skulle The Irish Brigade lida svåra förluster eftersom den hela tiden befann sig där striden var som hetast. Styrkan växte på kort tid till fem regementen, The 116th Pennsylvania och 29th Massachusetts (som inte bestod av irländare). Trots detta skulle brigaden alltid ligga på bristningsgränsen. Vid slutet av kriget räknades förlusterna till över 4000 man totalt, vilket var fler än det brigaden någonsin bestod av vid en viss tidpunkt. Vid Antietam den 17 september 1862 förlorade brigaden 60% av sitt manskap. Men sin största förlust uppnådde den i december vid Fredricksburg samma år.

Slaget vid Fredrickburg var ett av dessa slag under Inbördeskriget som var dömt att misslyckas innan det ens hade börjat. Under de dagar som det varade led nordstatarna svåra förluster och värst drabbades irländarna. Gång på gång kastades den ena styrkan efter den andra in mot de konfedererades linjer som kallblodigt mejade ner de blåa leden med infanteri och artillerield.

irish.jpgIroni och tragedi såg ingen ände. Efter att ha rusat genom ett regn av kulor, fann irländarna sig öga mot öga med varandra. På andra sidan i skydd bakom en stenmur stod 24th Georgia lett utav general Thomas Cobb och hans äldre bror Howell. General Lee kände väl till att det både på nord och sydsidan fanns irländare som tillhörde The Fenian Brotherhood. Ett sällskap grundat år 1854 i USA av immigranter och vars syfte bestod i att samla så mycket militär erfarenhet som möjligt inför hemlandets frigörelse. Därför sände han reserver till den utsatta punkten. Men Lee oroade sig helt i onödan. The 24th Georgia utförde sitt blodiga värv till sista blodsdroppen och decimerade sina egna landsmäns led på andra sidan. Det var en frukatsvärd syn.

The Irish Brigade förlorade nästan hela sin styrka, av 1500 man återstod endast 256. The 24the Georgia förlorade endast 36.

Efter blodbadet anhöll general Meagher om att få rekrytera nytt manskap. Hans begäran nedkades och i slaget vid Chancellorsville som ägde rum under sommaren året därpå, blev brigaden nästan förintad. Meagher avgick då det blev på tal om upplösning. Det som räddade brigadens fortsatta existens, var att ett hundratal från Fredricksburg återvände efter att ha slickat sina sår under den kalla vintern. Detta skedde lagom till krigets vändpunkten vid Gettysburg någon månad senare. Med sin knappa styrka på 600 man, kämpade irländarna oerhört väl.

The Charge of the Irish Brigade vid Fredrickburg går att återse i filmen ”Gods and Generals”, som är den andra delen i en triologi om Det Amerikanska Inbördeskriget.  

One response to “The Irish Brigade

  1. Vet inte riktigt vad jag skall säga. Men efter påtryckningar från irländare var jag tvungen att göra om det här videoklippet.
    Titta på det nya som jag lagt in och det äldre här nedan så förstår ni vad det var som saknades.

    These Brave Irishmen….