Är uppgörelsen nära?

forsvarsministern.jpgIgår lördag gav försvarsminsiter Sten Tolgfors Försvarsberedningen ett nytt uppdrag. Att undersöka och analysera vilka konsekvenser utvecklingen i vår omvärld kan få för det svenska insatsförsvaret. Har inte sådana undersökningar gjorts tidigare, eller har de varit för ytliga? Arbetet i beredningen har inte gått helt friktionsfritt. Bland annat har socialdemokraterna tidigare hotat med att avgå.

Vilka slutsatser beredningen drar återstår att se, men försvarsministern tror att det kommer att visa sig att satsningen på insatsförsvars har varit den rätta. Det finns inte heller något direkt militärt hot mot Sverige. Ryssland rustar förvisso upp, men det sker inte inom sjö- och luftlandsättningsstyrkor utan inom t.ex. kärnvapenstyrkor. Men hur blir det om Ryssland allierar sig med andra nationer som t.ex. Kina. Ensam är inte stark idag.

Hård kritik har också riktats mot vår försvarsindustri, bland annat att den inte varit produktionsinriktad mot insatsförsvar. Sverige hr inte tillräckligt med transporthelikoptrar och transportplan som behövs expeditioner och utlandsmissioner. Ett tänkbart scenario skulle vara om Sverige behöver göra en blixtinsats i vårt närområde Baltikum.

Enligt försvarsminsitern är satsningen på internationella missioner och EU-uppdrag som NBG helt korrekt. Under insatserna drar vi lärdomar och erhåller erfarenheter som kan komma vårt försvar till stor nytta. Kanske inte minst inför nästa Battlegroup år 2011. Enligt de uppgifter jag har kommit över, skall denna bli en helt svensk historia – Swedish Battlegroup.

4 responses to “Är uppgörelsen nära?

  1. I princip måste jag hålla med Carl Björeman när han säger att ingen riktig strategisk analys av Sveriges läge gjorts sedan 1947. De ”analyser” som FB gjort kan närmast betraktas som politiska önskelistor, wishful thinking om läget kring oss. FB har inte kompetensen att göra jobbet, och lyssnar inte på dem som har den. Vi kan se fram mot ytterligare en omgång färdigtuggat snömos där alla är SÅÅÅ överens.
    Yuck!

  2. Men hur är det med en strategi för hela vårt försvar? Finns en sådan och hur kan man få tag i den på pränt? Har sett några exempel i den gula tidsskriften, men frågetecken finns fortfarande. Skall jag vara på rätt köl i mitt skrivande, så måste jag ha allt tillgängligt. Sen om jag har begripit det jag läst, eller läget….det är en annan femma.

  3. Vår försvarsindustri tilverkar varken helikoptrar eller transportflyg. Vi brukar importera detta från företag med lång erfarenhet av sådana produkter.

    Naturligtvis håller jag med om att vi behöver större kapacitet i fråga om dessa områden. När det gäller transportflyg gäller detta även Europa som helhet. Sverige drar en oproportionerligt stor börda med bara tio C-130. Piloter och plan går på knäna.

    När det gäller transporthelikoptrar så förfogar Europas länder tillsammans över cirkus 1500 stycken men verkar finna det ansträngande att hålla dagens 53 stycken i arbete på utomeuropeiska insatsområden.

  4. Man frestas säga ”vad var det..?”, när nu rapporten kommer. För att strax konstatera att Rapports ”analys” var ännu värre. Vad har en påstådd global uppvärmning med säkerhetspolitik att göra, särskilt som rapporten inte (kunde väl inte komma överens, kantänka…) drar slutsatserna av vad sagda uppvärmning skulle kunna åstadkomma, i form av reella hot. Som FM:s representant påpekade i Studio ett, hoten finns där, men slutsatserna av rapportens faktaframställning saknas.
    Och är det verkligen så att det största hotet mot Sverige är en uppvärmning med tre grader C? Våra kuster kommer att påverkas marginellt, vårt klimat kommer snarare att bli mer människovänligt – färre kommer att frysa ihjäl – och avkastningen i jord- och skogsbruket kommer att bli högre.
    Hoten ligger då snarare i de indirekta effekterna av uppvärmningen – politisk och marknadsinstabilitet, migrationer och småkrig. Någon annanstans, men där svensk trupp på FN:s eller ngn annans uppdrag kan dras in.
    Dvs ungefär som idag.
    Var det ngn som sa prov utan värde?