Hektisk vecka i försvarspolitiken

Det är bara onsdag, men veckan har varit och kommer att fortsätta vara intensiv vad gäller försvarspolitiken. I måndags hölls debatt i Riksdagen och i efterhand kan den som inte var med, läsa att orden var hårda. Det är mycket som måste avgöras för att det framtida arbetet skall kunna fortsätta. Värnplikten, försvarsindustrins roll, materielinköpen, utlandsstyrkorna, frivilligorganisationerna….frågorna står på led och väntar på order, om man nu kan beskriva det så. De kan inte vänta, de har redan krävt en försvarsministers avgång och andra har hotat med att avgå. Blodet isas i ådrorna när man tänker tillbaka på det som varit, men tinar åter upp när tankarna kommer in på framtiden.

Tydligen var detta den hårdaste försvarsdebatten på flera år och sidorna drabbade samman. Försvarsutskottets ordförande Anders Karlsson (s) inledde den med att kritisera 2008 års budget, ”det är en slarvig, oseriös och ryckig försvarspolitik” sade han. Försvarsminister Sten Tolgfors slog fast att socialdemokraterna inte har någon försvarspolitik. Han menade också att S krävde besparingar på 7,5 miljarder kronor samtidigt som de åkte landoch rike runt och lovade att rädda försvarsindustrin. Han slog även fast att S velat spara på miljarder som inte finns.

Den genomgående tonen i debatten var tydligen så hård att centerns Staffan Danielsson fick vädja om samsyn. Gång på gång gjorde Odenbergs skugga sig påmind bland de församlade, inte minst för Tolgfors.

Igår presenterades försvarsberedningens rapport. Sverige är inte utsatt för några militära hot. ”Försvaret har förlorat sitt partipolitiska försvar. De ”nya moderaterna” anser sig nu inte tjäna på att söka konflikt kring den svenska försvars- och säkerhetspolitiken” så inledds en artikel i Svd på ett sätt som för mig ter sig patetiskt. Tror inte att jag behöver skriva mer. Det må ha stridits och korsats ordsklingor i Riksdagen om den bit som finns kvar av den försvarspolitiska domänen. Men bataljen är inte över. I juni skall ytterligare en rapport om ett tillgängligt insatsförsvar i samarbete med andra länder läggas fram av beredningen. Samarbete med omvärlden är inte bara en nödvändighet utan ett måste. Vill vi har ett försvar och en försvarsindustri som heter duga, måste vi samarbeta med andra inte minst med våra nordiska grannländer. Försvarspolitiken är fortfarande värd att kämpa för, det är den alltid. Så när vi trätit klart inbördes, kan vi fortsätta vår marsch in i framtiden i samlad tropp. Eller vad?

3 responses to “Hektisk vecka i försvarspolitiken

  1. Med vad ska vi försvara våra grannländer? 6 st mekbataljoner som tar 3 år att få stridsdugliga?
    understödda av 3 st haubitsbataljoner
    Hela uttalandet får ses i sken av att försvarsberedningen antingen 1. Går på tung medicinering, 2. Tar hallucigena droger. 3. är mindre vetande och saknar förstånd att läsa text och begripa komplexa sammanhang 4. Är en samling ryggradslösa politiska karriärister som kommer lägger fram beställningsjobb från sina egna partiledningar.
    Vem i hela friden tror att samma politiker som som i princip avlövat och lagt ner 95 % av försvaret ska kovända o säga, oj Ryssland kanske kan bli ett hot om tio år? vi la nog ner lite för mycket? Nej det kommer man aldrig göra…dags att rösta in nytt blod i riksdagen.
    VAKNA SVERIGE!

  2. Men det är ju lite som samma struntsnack hela tiden. Alla verkar undvika den stora frågan (imho); VAD vill vi med försvaret? Var ska vi vara om säg 10 år? Bara lita till att EU räddar oss medan vi sitter här uppe och har nedmonterat allt medan två sidor står och säger ”ni har ingen plan heller”… eller ska vi ta en rak och ärlig debatt om det här med NATO eller Nordiska grannar?!

    Det känns mer och mer som om man behöver ta en vanligt grundläggande diskussion från botten, även om Försvaraberedningen försökte lite valhant hävda att eftersom vi inte har några yttre hot behöver vi bara insatsstyrkor…. eller hur det nu var. (Föga förvånande anser jag att den analysen känns lite väl naiv men men…)

    Själv kan jag komma på ett par frågor som jag tror skulle hjälpa upp diskussionen och ge riktlinjer och logiska svar på dom frågor som ingen verkar ställa eftersom ”de nya moderaterna” inte har någon försvarspolitiks riktning i sitt partprogram.

    1. Hur är det tänkt att vi ska modilisera vårt försvar? Värnplikt? Yrkesarme? Eller ska vi ha allmän värnplikt så att vi kan kräva att alla ska mobilisera och ta sitt ansvar? (Kostnadsfråga kontra tillgång på folk.)

    2. Om vi nu ska ut i krig för att hjälpa våra ”grannar” i EUländer, innebär detta även nya medlemmar som kanske kommer stå mot gamla eller tex. mot Ryssland? Hur ska vi resonera vem vi ska ställa oss med eller mot? (Är det troligt att dessa länder verkligen skulle göra samma sak för oss? Och kan vi verkligen hjälpa till med vårt tafatta mycket nedmonterade försvar?!)

    3. Hur ska vi ha det med vår försvarsindustri? Är det något vi ska fortsätta stödja eller är det så att vi ska förlita oss på att vi får köpa materiel av andra ”EUländer” och därmed få lite mer beroendeställning?

    4. Är det verkligen rimligt att Sveriges försvar i dig behöver 300 dagar (eller hur många dagar det nu var i rapporten från förra året) för att mobiliseras och då har vi ändå lämnat hela norra delen oförsvarat och kan inte riktigt hävda att vi har en flotta ute i Östersjön?

    Ja, jag vet ju inte men inte skulle jag gå till väga på det här sättet för att hitta en lösning som verkar genomtänkt och ger oss ett bra försvar. Det måste väl finnas några personer i Riksdagen som är intresserade av en riktig debatt och genomförande plan?!?!

  3. http://klauk2.blogspot.com/2007_12_01_archive.html#5136426123111973201

    Här en tanke på hur ett Försvarsberedningens nästa rapport borde se ut.