Från krigsbarn till Nobelpristagare

capecchi.jpgImorgon är det Nobelfest. I år delas priset i medicin av tre herrar: Mario R. Capecchi, Martin J. Evans och Oliver Smithies. Det här inlägget skall handla om den förstnämda av dem.

Mario Capecchi föddes den 6 oktober 1937 i Verona. Hans släkt bestod av högt begåvade akademiker och artister, med andra ord fanns alla förutsättningar där för en framtida Nobelpristagare. Marios morfader var en framsåtende tysk arkeolog och mormodern en amerikansk konstnär, de hade i isn ungdom träffats i Italien. Ett av deras barn var Lucy Ramberg som talade ett halvt dussin språk flytande. Hon studerade vid Sorbonneuniveristet och undervisade sedan i språk och litteratur där. Samtidigt var hon ansluten till ett poetiskt sällskap som kallades ”Bohemerna” vilka var motståndare till fascism och nazism. Under en kort tid hade Lucy en kärlekshistoria med en italiensk flygofficer med vilken hon fick Mario. Hon valde dock inte att gifta sig med honom vilket Mario senare beskrivit som ”ett klokt val”. Fadern skulle senare förklaras som ”saknad i strid” under kriget i Libyen.

Lucy bosatte sig i en stuga i alperna med sin lille son. Hon fortsatte sin antifascistiska verksamhet men var hela tiden medveten om att hon kunde gripas när som helst. Därför sålde hon större delen av tillgångarna och betalade en bondefamilj nära Bolzano för att ta hand om Mario. Hennes farhågor blev besannade. År 1941 då Mario var tre och ett halv år gammal greps hans mor och fördes bort. Detta är ett av hans tidigaste minnen har han berättat. Han fick stanna hos bondefamiljen i ett år. De levde ett enkelt liv och Mario fick hjälpa till med de vardagliga sysslorna. Det odlades vete och skördades druvor för att pressas till vin. Men när året var till ända hade pengarna plötsligt tagit slut och Mario fick dra söderut. Han var blott fyra och ett halv år gammal. ”Jag levde ibland på gatorna, ibland i gäng med andra hemlösa gatubarn, ibland på barnhem. Oftast var jag hungrig. Mina minnen av dessa fyra år är tydliga med inte sammanhängande, mer som en serie stillbilder. Några av dem är brutala bortom all beskrivning, andra är mer lättsmälta”. Under fyra långa år levde Mario på det här viset. I slutet av kriget var han nära att dö av undernäring och hamnade på ett barnsjukhus i Reggio Emilia. Men inte heller sjukhuset hade mycket att erbjuda. Det rådde krig och svält överallt. Den dagliga dieten bestod av en skål cikoriakaffe och några bitar gammalt bröd att tugga på. Mario var på sjukhuset i ett år. Sängarna stod tätt och saknade lakan och filtar. Barnen låg nakna på de bara britsarna.

Men så kom räddningen. Modern hade blivit frigiven från och hittade Mario på sjukhuset. Hon förde honom till Rom där han fick sitt första riktiga bad på sex år. Moderns yngste bror, Edward Ramberg som bodde i USA hade sänt pengar till biljetter över Atlanten. Edward var en framgångrik fysiker och troende kväkare. När de väl anlände till landet hade de ett tufft jobb att göra en civiliserad människa av den förvildade Mario. Modern hade fruktansvärda minnen av upplevelserna från kriget.

Men Mario fick börja i skolan på en gång. Från början var han ingen lysande elev men blev med tiden mer och mer intresserad av sina studier. Han kom i kontakt med molekylärbiologin och fastande för den.

Imorgon tar Mario Capecchi Nobelpriset i medicin.

Kommentarer inaktiverade.