Den Nordeuropeiska försvarsalliansen

”Sveriges försvar står inför en revolution. Regeringen hoppas på ett nära försvarssamarbete med Finland, Norge och Danmark” så inleds en artikel i dagens utgåva av Sydsvenskan. Försvarsberedningen blev i veckan ense om att Sverige skola förbliva alliansfritt, men samarbetet med våra nordiska grannländer skall öka. Det bedrivs förvisso redan olika former av nordiska försvarssamarbeten. Ett av dem är NORDCAPS och ett annat är Nordic Armaments Co-operation (NORDAC). Den senare av dem är en nordisk samarbetsorganisation rörande försvarsmaterielfrågor. Sen får viinte glömma Nordic Battlegroup.”Flera spärrar har eliminerats i den säkerhetspolitiska diskussionen. Det som var tabubelagt för några år sedan talas det nu högt om” säger John Kristen Skogan, seniorforskare på Norges Utenrikspolitiske Institutt i Oslo. HG Wessberg har uttryckt liknande åsikter. Samarbetet kan bli mer omfattande än det som hittills åstadkommit. Försvarsminister Sten Tolgfors vill gärna se att den materiel vårt försvar köper ska likna vad som finns i Norge, Danmark och andra Natoländer för övrigt. Militära utbildningar kan genomföras i gemensam regi. Sverige och Finland kan dela på ett IT-försvar mot eventuella cyberattacker. Håkan Juholt (S) har en idé om ett gemensamt nordiskt luftförsvar ”Det skulle skapa större interoperabilitet. Det skulle bli lättare för länderna i Skandinavien att låna flygfält, piloter och underhållspersonal av varandra” säger han.

De nordiska länderna kommer förhoppningsvis att länkas samman mer än någonsin i framtiden…..

10 responses to “Den Nordeuropeiska försvarsalliansen

  1. Vi kan bara be och jobba för ett närmare samarbete med våra nordiska grannar, underbara nyheter, det är det enda rätta.

  2. Märk upp galoscherna med ”Nordisk” och – se – de passar även en alliansfri prinsessa på ärten som Juholt. Men ge dem deras rätta namn – NATO – och vi får en reaktion som när greve Dracula ser det blottade korset. Vad ger detta för trovärdighet?

  3. Alliansfri? Man talar ju i klartext nu om att EU-länderna skall och är skyldiga att ställa upp för varandra vid eventuellt angrepp.

    Dvs en militärpakt är i praktiken ett faktum. Det har jag argumenterat för i åratal men ingen tycks ha begripit poängen. Vi skall självfallet inte ingå i NATO så länge USA styr denna organisation.

    Efter den överenskommelse inom EU som nu tycks vara officiell och accepterad så kan NATO avföras från listan som allianspartner. Av det enkla skälet att de behövs inte.

  4. Skyldighet är relativt. En nordisk försvarsallians inom ramen för EU kanske är att föredra framför NATO. Men till och börja med måste vi svetsa ihop oss mer. Vad vi sedan väljer att tillhöra är en framtida fråga.

  5. Det som diskuteras visavi Norge är ett militärt samarbete, dvs gemensam upphandling/RoD, gemensamma befälskurser, fördelat funktinsansvar (dvs vad avser lv, terrängpåverkan, indirekt bek osv) och kanske gemensamt deltagande i av FN eller andra organ sanktionerade och organiserade missioner. Ingen militärpakt per se, således.
    Vad avser EU kommer EU inte bli en militärpakt utan omfattande omskrivning av fördragstexten, vilket idag inte är ett gångbart alternativ. WEU som militärpakt är död. Punkt.
    NATO är det återstående alternativet, och ser man på dagens EU är det ju bara Sverige och Frankrike som rynkar på näsan. Och med Sarkozy vid rodret i Frankrike, snart bara Sverige.
    NATO borde vara ett mycket smakligt alternativ för Sverige, mht dess klart defensiva stadga – medlemsländerna ålägges endast komma till den medlems hjälp som är anfallen, inte till den som anfaller. Att sedan NATO till stor del bygger på amerikansk vapenmakt torde mer bero på europeisk snålhet än amerikansk maktfullkomlighet…

  6. Man gör sig lustiga över det där i Berlingske och Jyllandsposten.

    Som ni säkert vet var det ju en diskussion om ett nordiskt försvarsförbund efter VK2.

    Först Norge och därefter Danmark drog sig ur. Skälet var nyktert militärt. Hade ett nordiskt försvarsförbund kunnat skydda de nordiska ländarna mot ett tyskt angrepp 1940; och hur skulle ett sådant förbund kunnat försvara sig mot kommunist-Ryssland under kalla kriget vis-à-vis en allians där USA och Storbritannien vore med.

    Det är samma sak nu. Om man tänker rationellt på säkerhetsfrågorna (militärt, ekonomiskt, politiskt) är en allians där den rikaste och militärt starkaste makten är den egna maktens allierade den absolut rimligaste.

    Den nordiska alliansen handlar om att låta Danmark och Norge offra en reell säkerhet på ett ideologiskt luftslotts altare…

  7. Krigsblogg är klarsynt, som vanligt.
    Det enda nordiska försvarssamarbete som är relevant var det vi skämtade om på det glada 80-talet: svenska befäl, finska soldater, norsk materiel och danskén som motståndare…

    Den allvarliga sidan är givetvis att fyra randstater (geografiskt, ekonomiskt och politiskt) inte har resurser att bestämma sitt öde som världen ser ut idag. 1946 skulle ju dessutom ett nordiskt försvarsförbund bygga på ett icke-ställningstagande i den uppseglande konflikten mellan öst och väst, syftande till neutralitet i krig.
    I dag måste vi välja sida, nu när vi ännu har ett val.

  8. Hvis man faar lov at vaere lidt kynisk, saa har Danmark de ca. sidste 1100 aar vaeret Sveriges ”buffer” mod foerst Frankere, Saksere, Vendere og senest Tyskere. Dengang var der ikke alt for meget Nordisk stoette at hente (som paa sin vis heller ikke var fortjent – selvklart). Nu er situationen saa pludselig at Rusland er blevet en kende for aggressiv. Det er stort problem for Sverige og Finland, i foerste omgang, men ikke for Danmark, takket vaere sin placering – og ikke mindst USA.
    So guess what …

    Bortset fra det, saa er et nordisk forsvar forbund en fremragende ide.

  9. Om man inte är cynisk utan realist, kan man konstatera att Danmark från 1400-talet och till slutet på 1700-talet hade begärelse efter södra Sverige,
    Bort det. 1848 skickade Sverige en expeditionskår till Danmark för att skydda det mot preussarna. Tyvärr var strävan efter nordisk enighet inte lika stor 1864, även om flera svenskar och norrmän stupade på dansk sida i kriget mot tyskarna då. Om reella resurser saknas är det ideella sällan med på båten, tyvärr.