Intervju med Frankrikes försvarsattaché

attache1.jpgPierre-Hugues Beaussant är Frankrikes försvarsattaché i Sverige. Han är Capitaine de Frégate (sv.motsv. kommendörkapten) till sin grad och har innehaft sitt uppdrag under drygt ett år i vårt land. Capitaine Beaussant är född i Neuilly nära Paris, hans föräldrar var lärare och psykolog. Uppväxten skedde i stadens förorter och därefter följde han med föräldrarna till Schweiz och Australien. Det blev mycket resande under ungdomsåren.

Efter studier i Versailles sök sökte han till flottans akademi i Brest 1975. Hur kom det sig att han valde det militära? ”Mina föräldrar hade vänner och släktingar inom det militära, det gav mig en viss uppfattning. Men i Frankrike har alla ingenjörsskolor och militärakademier samma höga förberedelsenivå. Jag kommer fortfarande klart och tydligt ihåg hur jag sade till mina föräldrar ”kanske ser jag er inom en vecka”. Men så snart jag klivit in på akademin blev jag övertygad om att detta var min väg”.

Efter fyra studieår vid akademin och övningstur på hangarfartyget ”Jeanne d’Arc”, valde Capitaine Beaussant att bli pilot vid flottans flygvapen. Sedan tjänstgjorde han vid den maritima övervakningen vars främsta uppgift är att spana efter ubåtar, men även livräddning. Efter att ha studerat nukleär säkerhet arbetade han tre år inom det området och innehade kommandot över en skvadron. När han ansåg sig ha gjort det mest intressanta inom flyget och det nukleära, sökte han till de internationella grenarna och innehade olika tjänster vid högkvarteret. Därefter blev han marin försvarsattaché i Polen under tre år. Det internationella arbetet ledde naturligtvis till mycket resande. Capitaine Beaussant berättar att han varit i runt 48 länder inte minst i Afrika, Senegal, Tchad, Djibouti för att nämna några. ”Jag tyckte mycket om att resa, så den här tjänstegrenen var helt logisk för mig.” Nu är han här i Sverige tillsammans med sin fru som är svenska. De har som han beskriver det ”en fantastik tid tillsammans” just nu.

Som försvarsattaché är hans främsta uppgift att få de franska och svenska försvarsmakterna att samverka så bra som möjligt ihop. Inte minst vad gäller övningar, nya aktiviteter, organisera seminarier m.m. och Sverige kommer att vara ordförandeland i EU hösten 2008 respektive hösten 2009, vilket kommer att leda till många gemensamma projekt som undervisning, ledning, kontroll, anskaffning och logistik. Allt detta syftar ytterst till att förbättra stabiliteten i världen och därmed säkerheten i EU. Hur ser en vanlig dag ut för en försvarsattaché? ”Ingen dag är den andra lik” berättar Capitaine Beaussant ”En dag besöker jag ett seminarium, förra veckan hade alla attachéer hela tre dagar fulla av aktiviteter enligt svenskt protokoll. Nästa vecka kommer det att bli rapporter och förbereda budgetar. Efter förberedande seminarier är attachéerna extremt upptagna, vi kan arbeta 10 till 12 timmar varje dag. Det är mycket att läsa samt hålla sig informerad om och med den franska positionen inom det.”

De franska och svenska försvarsmakterna har vissa saker gemensamt. Båda är högt professionella, sofistikerade, väl organiserade och utrustade. Vi har också samma respekt för lagar och regler, de mänskliga rättigheterna och de konsekvenser de får efter hur vi kämpar. Vi bryr oss också i större utsträckning än andra länder om civila offer. För några år sedan var skillnaderna större. Frankrike boussant1.jpghade ett försvar med stor kapacitet att sändas på internationella uppdrag, medan Sveriges fortfarande till större delen var territoriellt. Sedan år 2004 har den svenska försvarsmakten lagt ner enormt mycket tid och resurser på att förbereda Nordic Battle Group. Idag har vi samma uppfattning: för att kunna leva i en säker värld, måste kapacitet att kunna hjälpa folk att stabilisera deras länder i en stabil och trygg miljö finnas. För att kunna göra detta måste ibland militära medel tas till. Från den 1 januari nästa år skall Nordic Battle Group stå redo för att eventuellt kunna sändas ut på uppdrag. Själva idén om battlegroups har funnits i några år. Sveriges engagemang inom detta kan sägas ha börjat med Operation Artemis år 2003. Den totala styrkan som åkte till Kongo bestod av runt 1800 personer. Av dem var 80 svenska elitsoldater. Operationen leddes av Frankrike vars regering tidigt visade intresse för den. Kongo var en typisk situation där det ses som positivt att EU ingriper. Befolkningens levnadsförhållanden hotas i grund och om inget ingripande sker, leder det till att människorna inte länge kan leva i sin traditionella miljö utan slutar som olyckliga immigranter i EU. Att agera för att förhindra en mänsklig katastrof är en moralisk fråga som vi måste ta ställning till om vi vill kunna känna oss civiliserade.

Efter Artemis har Frankrike tillsammans med Storbritannien varit ledande för battlegroup-konceptet. En av de två första battlegroupsen som stod redo jan-juni år 2007 var fransk-ledd. Ingen av dem användes vilket enligt Capitaine Beaussant sannolikt kommer att bli realitet för många battlegroups. Frankrike har sedan en längre tid tillbaka använt sig av styrkor på högsta beredskapsnivå, skillnaden är nu att det rör sig om EU-ledda sådana. Det finns två idéer med battlegroups. Den första är att hålla väldigt hög beredskap för att på kort tid kunna sätta in en militärkapacitet inom ett visst område. Den andra är att kunna föreslå ett mål åt annars territoriella försvar till att bli mer flexibla och förflyttningsbara. Inom båda områdena har Sverige demonstrerat extremt hög förmåga. Frankrike och Sverige tränar gemensamt inom battlegroup-området. Men själva styrkan kommer inte att ledas från Frankrike, utan från Northwood i Storbritannien.

Den franska försvarsmakten har själv genomgått stora förändringar under senare år, precis som många andra länders. Antalet kärnvapen har reducerats, men förblir fortfarande en ”livförsäkring” att i värsta fall sätta in. Den allmänna värnplikten har avskaffats vilket i sin tur lett till nerläggandet av över 80 regementen och att armén halverats. De franska styrkorna genomgick också en förändring från att huvudsakligen varit riktade mot försvar öster ut, till att bli mer transporterbara och motsvara dagens hot.

Frankrike är också en fullvärdig medlem i NATO och har varit så från allra första början. Frankrike är en av organisationens största bidragare vad gäller trupper och finans. Det är bara i det integrerade kommandot som Frankrike inte är delaktigt. Anledningen är att man inte vill delegera styrkor under NATO: s ledning utan att känna till målet med aktionen. Eller som Capitaine Beaussant beskriver det ”Vi accepterar inte att bli militärt involverade utan ett specifikt politiskt avtal”. Men det är väldigt få NATO-ledda operationer där Frankrike inte varit involverat, kanske finns det ingen.

Men NATO är ibland alltför kopplat till ett visst lands intresse, som USA. Detta är en orsak till varför EU kan komma att spela en viktig roll. En operation måste vara sann på fältet och sann i sinnet. EU är den största bidragsgivaren till världens fattigaste länder. Om denna bidragsgivare till världens stabilitet går hand i hand med en militär NATO-operation som blandar ihop sinnena, kan EU förlora mycket av sin igenkänning bland de lokala aktörerna. Faktum är att du på det internationella fältet oftast bara existerar om du kan agera. Om EU vill bli igenkänd som en viktig aktör i världen, måste det ha en militär kapacitet. Därför kommer Frankrike att fortsätta att arbeta med både NATO och EU, precis som Sverige redan gör. Det finns mycket behov av agerade runt om i världen.

attache2.jpgVilken militär personlighet har då gjort mest intryck på honom? ”Under de senaste åren De Gaulle kanske en av de mest centrala militära gestalterna. Han utformade en väldigt noggrann framtida strategi (innan Andra Världskriget ville han nyorganisera den franska armén, vilket senare visade sig vara ett effektivt sätt) och han ledde och organiserade det franska motståndet mot Nazisterna under kriget. Efteråt blev han en av de mest brillianta politikerna av sin egen generation genom att verka med långsiktiga strategiska mål”.

Vad innebär det att vara en försvarsattaché? På den frågan svarar Capitaine Beaussant ”Att vara attaché eller verksam vid högkvarteret innebär tillgång till mycket information och dåliga nyheter. Detta leder till att du ibland får smärtsamma visioner om mänskligheten. Samtidigt är en av orsakerna till att jag trivs med mitt arbete att jag tror starkt på vår verksamhet idag, att vi är mer känsliga för demokrati, frihet och välfärd i världen. Våra rika länder är lite mindre egoistiska än i förgångna tider….”
(Text och bild: Marie Lindholm)

2 responses to “Intervju med Frankrikes försvarsattaché

  1. SSG lär ha skött sig väldigt bra under Operation Artemis i Ituriprovinsen, 2003. Överstelöjtnant Hans Alm fick en militär orden av president Chirac lagom till Julafton, detta år…

  2. Borde vara julafton i fjol…
    Beaussant förskönar de franska insatserna litet – förbanden från bl a LE har knappast varit föredömen på Balkan, och alla franska (läs alla förband utom de nordiska) har ju inte världens bästa rykte vad gäller behandling av kvinnor t ex. Franska rations innehåller ett paket kondomer – som inte är till för att bära vatten i på en överlevnadsövning…
    Hans resonemang om NATO haltar, så tillvida att man ju från fransk sida avsade sig insyn och påverkan när man tågade ut ur det integrerade kommandot. Avsikten med deGaulles uttåg var ju att ta bort Frankrike från all NATO-inblandning som inte innebar ett utlösande av det absoluta villkoret, dvs ett försvar av ett annat NATO-land som angripits.
    För övrigt verkar kommendörkaptenen, trots sin snabba och eleganta karriär, inte vara helt i takt med den politiska utvecklingen i sitt hemland. Chiracs små piruetter är över. Tack och lov.