Brister och felutbildningar inom Försvarsmakten

Trots att internationella insatser blir allt viktigare för Sverige, är vi dåligt rustade för dessa. Det rör sig inte bara om brister vad gäller materiel, de värnpliktiga uppges utbildas på fel sätt. Av 10.000 värnpliktiga är en tredjedel som intresserade av att ingå i internationella.

Inom Försvarsmakten råder det brister främst på personalsidan. Till exempel saknas det befäl som kan utbilda de värnpliktiga, vilket ledde till att ett hundratal uttagna inte fick genomföra sin värnplikt. F.d generalmajor Lars Frisk som på inrådan av försvarsutskottet låtit göra en utvärdering av 2004 års försvarsbeslut, har kommit fram till dessa slutsatser då främst personalbristen. Han anser även att värnpliktssystemet bör göras om. Hans förslag består i att återinföra repövningarna och skapa något som liknar en svensk ”legoarmé”. Vidare säger Frisk att ”det måste ingå i yrkesrollen att man ska tjänstgöra utomlands”.

Brister och begränsningar hos insatsstyrkan NBG som nu har trätt i beredskap har sedan tidigare noterats. Om detta skriver även Jane’s Defence Weekly den 12 december i en artikel med rubriken ”Difficult start för EU Battlegroups”. Men samtidigt skriver tidningen hoppfullt om NBG. ”The next 12 months will be a watershed year in the evolution of a European defence capability as the second wave of EU Battlegroups go operational and further consideration is given to establishing airlift and helicopter forcs..//..Activation of the NBG in January 2008 is generating considerable interest as a reflection of lessons learned thus far. As a result, it is a more robust force with a wider range of capabilities, including a helicopter detachment” skriver JDW.

4 responses to “Brister och felutbildningar inom Försvarsmakten

  1. Beslutet att inte anställa 2005 års YOP, ett beslut som togs av ÖB, resulterade som väntat i en brist på unga officerare, trupputbildare och -förare lämpade för utrikes missioner. Denna utveckling kan inte ha varit oförutsedd, vi prövade anställningsstopp i försvaret (iaf armén) redan 1984.
    Att man förutsatte att officerare skulle lämna hem och barn på nedläggningsorterna och följa med till de kvarvarande förbanden (för Artreg t ex en flytt från Kristinehamn till Boden – vem gör en så´n, utom möjligen yngste fänriken?) förvärrade bara problemet.
    När ska försvaret börja bry sig om det de ibland (och oftast i förbigående) kallar sin främsta resurs, personalen? Förutom de som arbetar på HKV, alltså?

  2. Vänta bara tills bomben briserar om någon vecka… Då kan vi prata brister.

  3. Ett större problem är avsaknaden av proffs. Med en dedikerad Underofficerskår skulle kompetensen på utbildarna höjas rejält på bara 4-5 år. Med det är såklart för osocialistiskt för att genomföra…

  4. Du har helt rätt, Klauk. Men den vägen får vi inte beträda, längre. Nu blir det i stället en rejäl halvmesyr, med Taktiskt-Operativa (”riktiga”) officerare/chefer/ledare och Specialister (”tidsbegränsade uoff”) Trupputbildare/Tekniker.

    Vilken bomb, Wiseman? Berätta!