Brinner ljuset i båda ändarna?

På Svd:s ledarsida idag ger Claes Arvidsson en beskrivning av försvars-läget ut alla hänseenden. Visst, det är sant att en ”känsla av av overklighet” infinner sig när man ögnar igenom den senaste tidens skriverier om Försvarsmaktens framtid. ”Samma dag som ÖB larmar och står i om framtiden, presenteras försvarets plan för att lösa den nya försvarsekonomiska krisen” skriver Arvidsson. Så, det skall satsas mer på det internationella, samtidigt som det blir mindre klirr i kassan. Inte undra på att en diffus vind av overklighet sveper genom de lite högre sinnena. ”Synd att ÖB bara uppehöll sig vid den internationella dimensionen. Både Syrén och försvarsminister Sten Tolgfors har tidigare flaggat för att ge den nationella dimensionen ökad tyngd (från att gå i flugviktsklassen). Det räcker inte att bara tala om att insatsförsvaret i dess nuvarande utformning ska användas både hemma och borta” fortsätter Arvidsson. Men det har tidigare konstaterats att de internationella insatserna och samabretena är viktiga för vårt försvar. Hur skall vi annars få kunskap och erfarenhet?

”ÖB Håkan Syrén vill ha mer pengar till försvaret. Ge honom det!” är hans uppmaning. Ge? Det verkliga livet är inte så enkelt. Varifrån skall de komma? Pengar är inte manna och vaktlar som regnar ner från himmlen.  Det har tidigare varit på tal om att kombinera biståndspengar med försvarets. Men alla är inte tilltalade av detta, ungefär som med ett svenskt medlemskap i NATO. Under det sista föredraget på Folk och Försvars koferens i Sälen som avslutades igår, sade Bengt Kristiansson från Afghanistankommittén att det är ”helt absurdt att att finansiera militära insatser i Afghanistan med biståndsmedel. Det är alldeles otänkbart att landet får mindre civilt stöd för att prioritera militära insatser.” Men samtidigt tycker han att Sverige skall fortsätta att ge biståd åt detta osäkra land. Verklighetsfrämmande?

Vad gör man när ett ljus brinner i båda ändarna? Blåser ut lågan på någon av dem för att spara på stearinet så klart. Spelar det någon större roll i vilken ände man börjar egentligen? ”Lös uppgiften” heter det inom det militära. Vad heter det inom politiken?

3 responses to “Brinner ljuset i båda ändarna?

  1. Regeringen skyller på den förra regeringen och den rödgröna röran. Den för regeringen och den rödgröna röran skyller på den nuvarande regeringen. Dock kan man enas om att ÖB är den mest skyldige eftersom han som myndighetschef inte har uppfyllt sparmålen i budgeten. Ty alla politiker vet att om kartan och terrängen skiljer sig åt, så gäller kartan.

  2. Socialdemokraterna har alltid misstrott försvaret. Ådalen kommer att glömmas, men SAP kommer aldrig att förlåta att man under andra världskriget visade att nedrustning var fel, eller att man efter kalla kriget kunnat påvisa att eftergiftspolitiken inte skyddade oss.

    Sedan 1972 har regeringar av alla kulörer sparat på försvaret, (s) av tradition, borgerliga för att man tvingats av det ekonomiska läget. FM har hittills bitit ihop, snålat, fuskat och bedrivit rovdrift på lojal personal.

    Med insatsförvaret synas bluffen. När förbanden sätts in måste försvaret upp till bevis. Om man avsätter ÖB och gör honom till skyllbefäl för politikernas ständiga önsketänkande, kommer organisationen att få en rejäl knäck. (Detta inte skrivet för att jag är särskilt förtjust i nuvarande ÖB och hans PK agenda – men det är fel att avsätta honom nu.)

    Ställ nu krav – minska HKV med 2/3, integrera försvarsgrenarna (”en FM” resp ”flygsäkerheten kräver”), inför ett produktionsledningssystem som råddarna begriper, som en början.

    Och låt gärna biståndsmedel betala insatser i andra länder. Vi är ju där – på politikernas uppdrag – för att hjälpa. Eller?