Kriget om Finland 1808-1809

krig.jpgI början av 1800-talet rasade Napoleonkrigen. Dessa var en direkt följd av revolutionen i Frankrike som för alltid skulle förändra Europa. Ingenting skulle återigen bli sig likt. Kartan förändrades, konstitutioner skrevs om och även krigföringen förnyades. Inte ens Norden undgick de stora koalitionerna på kontinenten. Just nu pågår en utställning på Armémuseum om kriget mellan Ryssland och Sverige (1808-1809) som ledde till förlusten av Finland efter att över 600 år varit under svenskt styre.

I februari 1808 gick ryssarna över gränsen med en styrka på över 24,000 man. Försvaret med drygt 6,400 man vid gränsen var magert och reträtten påbörjades. Väldigt lite gjordes för att försvåra ryssarnas framfart. Om detta berodde på att att stridsledningen felbedömnde de ryska styrkornas numerär är oklart. I mars förklarade Danmark krig och nu hade Sverige tre fiender på halsen förutom Frankrike och Ryssland. Danmarks inträde i kriget var ytterligare en orsak till det slutliga nederlaget. Försvaret av Finland fick komma i andra hand eftersom Gustav IV Adolf fruktade ett angrepp från dansk sida. Men detta blev aldrig av. Kriget sköttes oproffessionsellt från början till slut.

dobeln.jpgDen ryska armé som marscherade in i Finland bestod av erfarna yrkessoldater med god utrustning.  De svenska soldaterna var indelta och kunde hantera en plog bättre än en musköt. Trots att de svenska trupperna hade vissa framgångar i början av kriget, började det snart gå sämre. De förstärkningar som anlände från Sverige var inte tillräckliga. Det var inte förrän på sommaren då isarna gått upp som skärgårdsflottan kunde avsegla från Stockholm och motoffensiven ta sin början. Svenskarna vann en seger den 14 juli i slaget vid Lappo. En mindre styrka lyckades också störa ryssarnas förbindelser så att de fick ont om mat. Detta hade inverkan på deras stridsmoral som sjönk. Men den ryske överbefälhavaren Von Buxhoevden begärde in förstärkning och fick 20,000 man från tsaren samtidigt som de svenska fortsatte att vara obetydliga. Övermakten gjorde sig snart kännbar. Slaget vid Oravais skedde på sensommaren den 14 september 1808 och gräset dränktes i blod. Svenskarna kämpade förgäves i fjorton timmar,  förlorade 1,200 man och fick retirera. Ryssarna fick hela tiden nya förstärkningar under de kritiska stunderna. Slaget var början till slutet.

Men innan dess hade en stor katastrof skett den 6 maj 1808 – Sveaborgs kapitulation. En garnision på 6,750 soldater, 700 kanoner samt förnödenheter och ammunition hamnade i ryssarnas händer. Varför kommendanten Vice-amiral Carl Olof Cronstedt valde att ge upp är omstritt. Han mycket väl klarat av att hålla ut tills svenska flottan hunnit fram. Dessutom gjorde han inga utfall mot ryssarna i början av belägringen för att distrahera dem. Än idag talas det om förräderi.

linje.jpgKriget var förlorat och rykten började cirkulera att Napoleon och den ryske tsaren planerade att dela upp Sverige mellan sig. Kung Gustav IV Adolf brist på mod och handlingskraft upplevdes som besvärande. Till slut skedde en oblodig statskupp mot honom ledd av generalmajor Georg Adlersparre. Kungen greps när han försökte fly och sattes i husarrest. Det blev dennes farbror hertig Karl (sedermera Karl XIII) som tog över ledningen av riket. Begäran om vapenvila skickades iväg till Danmark, Frankrike och Ryssland. Efter kröningen av den nye monarken började det genast diskuteras om vem som skulle bli kung efter honom. Hertig Karl saknade barn vid bestigande av tronen. Lotten skulle falla på den franske Marskalken Jean Baptiste Bernadotte som förde Sverige in i en annan tid. Men det är en annan historia.

finsksoldat.jpg Tsar Alexander I hade från början inte tänkt behålla Finland men ändrade sig under krigets gång. Relationerna mellan de nya makthavarna och finländarna blev goda från första början. Perioden under ryskt styre skulle bli betydligt fredligare än under den svenska. Finland fick behålla sina lagar och tvingades inte till att byta tro från luthersk till orthodox. Den nya ryska provinsen blev en egen zon och hade en större frihet än under den svenska tiden. Ekonomin styrdes av finländarna själva och inte från Stockholm och skatterna gick till egen statskassa och inte rysk. Officerare, studenter, tjänstefolk, handelsmän m.fl. sökte lyckan i Ryssland. En av dem som kom att tjänstgöra i tsarens armé var Mannerheim, vilket han gjorde fram till revolutionen. Det första steget mot Finlands självständight hade också tagits, men även det är en annan historia.

Kommentarer inaktiverade.