En tidens kärlekshistoria

napjos.jpgSå är det Alla Hjärtans Dag. Vad skall man hitta på att skriva? Kärlek så klart. En av tidernas största kärlekshistorier var den mellan den unge general Napoleon Bonaparte och Josephiné. Hans kärlek till henne har beskrivits som ”demonisk”. Trots att hon inte var vacker, sex år äldre än honom, svarta tänder efter hög sockerkonsumtion och två vuxna barn från ett tidigare äktenskap, ville han ha henne….bara henne! De andra unga skönheterna som stod till förfogande åt unga hjältar i Paris salonger ville han inte veta av. Napoleon var så till den grad förälskad att han gav henne ett eget namn – Josephiné. Hennes riktiga namn var det romantiska Rose.

Efter att ha gift sig med sin livs största kärlek och kommande kejsarinna, blev han överbefälhavare för italienarmén. Under hela fälttåget skrev han ofta brev till sin hustru hemma i huvudstaden. De finns bevarade än idag och när man läser dem får man en tydlig bild av Napoleons kärlek till Josephiné som minst sagt var…demonisk. Här följer några av dem.


29 december 1795

Jag vaknar helt fylld av dig. Din bild och den berusande gårdagskvällen lämnar mina sinnen ingen ro. Hur kan jag någonsin få ro då jag drivs framåt av känslorna från mitt innersta. Ljuva, ojämförbara Josephine, vilken förundrande inverkan du har på mitt hjärta. Är du arg på mig? Är du olycklig? Är du upprörd? Min själ är nedbruten av sorg och kärlek för du ger ingen vila. Men nu kan jag inte vänta längre, när jag överlämnar mig åt den känsla som dominerar mitt innersta. Jag känner en flammande låga från dina läppar och från ditt hjärta. Ja, en enda natt har fått mig att inse vem du är. Du reser vid middagstiden. Om tre timmar får jag träffa dig igen. Till dess mio dolce amor, en miljon kyssar, men sänd inga till mig, då brinner jag upp.   


3 april 1796

Jag har mottagit dina brev, men inget har gjort ett sådant intryck på mig som det sista. Hur kan du min älskade skriva så till mig! Tycker du inte att min position är tillräckligt grym utan att lägga till mina sorger och mitt sinne. Vilket sätt! Vilka känslor du visar! De är eld, de bränner mitt stackars hjärta. Mitt allt och enda Josephine, förutom dig finns ingen glädje, bortom dig är världen en öken där jag är ensam och inte kan öppna mitt hjärta. Du har tagit mer än min själv, du är mitt livs enda tanke.  När jag är trött på alla pliktbekymmer, när jag kan känna utgången, när män irriterar mig, när jag är redo att förbanna att jag lever, lägger jag handen på mitt hjärta, ditt porträtt hänger där. Jag tittar på det och kärleken skänker mig den perfekta lyckan och allt maler utom tiden som jag måste spendera från min älskade.

Oh, min underbara hustru! Jag vet inte vad ödet har i berett för mig, men om det håller mig borta från dig längre, kommer det att bli outhärdligt! Mitt mod räcker inte till för det. En gång i tiden var jag stolt over mitt mod och ibland brukade jag tänka över de olyckor som ödet kunde åsamka mig och föreställa mig de mest fruktansvärda olyckor utan att blunda eller bli skakad. Men idag gör blotta tanken att min Josephine är i fara, eller att hon är sjuk utöver den grymma, den avskyvärda tanken att hon kanske älskar mig mindre, att min själ bleknar, förstelnar mitt blod och gör mig sorgsen och deprimerad.

Min enda följeslagare, du som ödet har satt att resa livets sorgsna väg vid min sida, den dagen jag förlorar ditt hjärta blir dagen då naturen förlorar livet och värmen för mig.

Farväl, farväl! Nu skall jag gå till sängs utan dig, sova utan dig. Låt mig sova, jag ber dig. Under flera nätter har jag känt dig i mina armar, en lycklig dröm men det är inte du.

B.


24 april 1796
 

Jag har dina brev från den 16:e och 21:a. det går många daga rutan att du skriver. Min älskade vän. Vad gör du? Min kära vän jag är inte svartsjuk, bara orolig. Kom snart, jag varnar dig, om du inte hastar kommer du att finna mig sjuk. Utmattningen och din frånvaro är för mycket. Dina brev är mina dagars glädje och de mina dagars glädje är inte många.

Tag dina vingar, kom kom! Men res försiktigt, vägen är lång och tröttsam…läs Ossians poem ”Carthon” noggrant och sov lycklgit långt från din vän, men tänk på honom.

En kyss på hjärtat och sen en längre ner och ännu mycket längre ner.

B.   

21 november 1796

Vad jag önskar att jag kunde vara hos dig då du klär av dig, det lilla fasta mjuka bröstet, det förtjusande ansiktet, håret uppsatt med duk a la Creole. Du vet att jag aldrig kan glömma besöken, du vet i den lilla svarta skogen….jag kysser den tusen gånger och väntar otåligt på den stund då jag befinner mig i den. Att leva inom Josephine är som att leva på de Elyseiska fälten. Jag kysser dig på munnen, dina ögon, ditt bröst, överallt överallt!


Den 23 november 1796
 

Jag älskar inte dig, nej inte alls, jag avskyr dig. Du är en elakt och grymt odjur! Du skriver aldrig till mig, du älskar inte din egen man, du vet vilken glädje dina brev skänker honom, men du har inte ens skrivit sex rader åt honom, hastigt nerskriva! Vad gör du alla dagar, Madam? Vad är det som är så viktigt för dig, att du inte ägnar tid åt att skriva till din hängivne älskare?

Sköt om dig Josephine! En vacker natt, slås dörren upp och jag kommer att stå där, sköt om dig! Jag är orolig min älskade, över att inte höra något från dig. Skriv fort till mig, fyra sidor om trevliga saker som tröstar mitt hjärta med känslor och glädje. Jag hoppas snart kunna trycka dig i mina armar och mycket snart, min ljuva vän. Jag älskar dig ursinnigt.

Napoleon Bonaparte


Slutet av November 1796

Jag har inte ägnat en dag utan att älska dig. Jag har inte ägnat en natt utan att omfamna dig. Jag har inte ens druckit en kopp te utan att förbanna den stolthet och ambition som tvingar mig att förbli åtskiljd från mitt livs rörliga ande.

Ah, din elaking hur kan du ha skrivit detta brev. Hur kan det vara så kyligt? Josephine! Josephine!  
Bonaparte

Vad tyckte Josephiné om sin makes glödande rader? Hon umgicks flitigt med sina älskare och skrattade medan hon läste breven högt för alla. ”Vad han är lustig. Bonaparte…” var hennes kommentar.

6 responses to “En tidens kärlekshistoria

  1. Nappe… Cool kille…

  2. Var det inte han som skrev: ”…Josehine, jag kommer hem, tvätta dig inte…” Cool? Eller gourmet?

  3. Det är nästan rätt Major….tror jag. Jag har för mig att det var till Marie-Louise han skrev så . Typ…älskling tvätta dig inte, till dess jag kommit hem om några veckor.

    Sexigt va?

  4. Idag kanske. Jag höll på att säga ”då – en hälsorisk”. Men med tanke på att skillnaden mellan stor och liten toilette på den tiden vara att vid stor skvätte man även vatten på halsen… Tack, men jag avstår.

  5. Njah, jag menar inte att vara vulgär…men jag skulle dö av chocken om en sådan stinkbomb landade brevid mig i sängen.

    Så sällan som de tvättade sig på den tiden, hjälpte inte ens den starkaste eau de cologne.

  6. han var ändå cool kille…