För många skrivbordsgeneraler?

”Det är på tok för många hövdingar i förhålande till indianerna” säger Håkan Juholt (s) och får medhåll av kollegan Allan Widman (fp) ”jämfört med våra grannländer är Högkvarteret mycket stort”. Deras och många andras uttalanden angående officerskårens onaturliga storlek och snedfördelning i uppgifter går att läsa i DN.

Vem blir egentligen överraskad? Minns själv hur jag för åtminstone två år sedan läste i Metro att det går två officerare på en menig. Artikeln var inte i samma klass som den vi kan läsa i DN idag. Men varför reagerade man inte då eller redan tidigare. Detta påminner om historien med generalläkaren Sture E Andersson. Nu är det officerskårens tur att granskas av debattörer och tidningar.

Idag finns det runt 10,000 yrkesofficerare, men bara 400 av dem gör internationella uppdrag. Detta trots att blivit klart att det skall satsas mer på det internationella och mindre på det nationella. Alla som blir kvar hemma har inte heller rätt kompetens och om de vill, kan de tacka nej till att bli utskickade till exempelvis Afghanistan. Klart att utlandsstyrkorna har svårt att hitta det folk de behöver. Detta överraskar Försvarsberedningens Annika Nordgren Christensen (mp) ”är du anställd i ett företag som producerar skruvar kan du inte säga att du inte vill göra skruvar”. Ännu mer mörk i rösten är Allan Widman ”Killar som sticker utomlands uppfattas som svikare. Och när de kommer tillbaka är deras arbetsuppgifter ofta borta”. En annan som säger sin mening är Karl Ydén vid Försvarshögskolan ”De som har gjort karriär de senaste åren är de som sitter och räknar. Andra som varit ute flera vändor, uppfattas som jobbiga och blir aldrig generaler”.

Så var ligger härden till de trista historier vi kunnat ta del av i tidningarna? I kompetensbrister eller fel attityder? Om inte yrkesofficerarna vill göra jobbet, varför då inte kalla in de reservare som finns där? Men det finns väl förståss inte ekonomi till det, eller? Felet är naturligtvis inte bara Försvarsmaktens, utan även politikernas. Det har varit för få debatter och ingen verkar ha brytt sig om man skall tolka Karl Ydéns på orden ”För politikerna har det under ganska många decennier inte spelat så stor roll vilken verklig effekt försvaret har haft”.

Så här kan det inte fortsätta. Inga fler fåtöljgeneraler tack…..

7 responses to “För många skrivbordsgeneraler?

  1. Vafalls? Kan man tacka nej till utlandstjänst? Det är ju en smärre skandal! Kan man tacka nej vid invasionshot också? Eller om man bara är morgontrött?

  2. När jag tog anställning i det här försvaret, var det för att försvara Sverige. Läget var då iofs något annorlunda det medges. För utlandstjänst då gällde premissen dubbel frivillighet, dvs Sverige kunde välja att ställa upp på en FN-mission, och de som gjorde missionen gjorde det frivilligt (därav oxå konstruktionen med tjänstledighet och anställning i ”Utlandsstyrkan”).
    Jag accepterar till fullo att det idag är relevant för svensk säkerhetspolitik att delta i utlandsmissioner, framför allt andra än de som initieras och leds av FN. Men som världsläget nu utvecklas kommer vi snart att stå inför ett behov av att både verka utrikes och hålla uppe en nationell gard. Och – med ett svenskt medlemsskap i NATO utgår den första halvan av frivilligheten automatiskt, varefter den andra torde följa.
    Karl Ydén har som oftas rätt, här. Karriärsbefattningarna i HKV har alltid varit de som legat budgetprocessen närmast. Och återigen, när ingen säkerhetspolitisk analys görs, kommer Försvarsmaktens roll fortsätta att vara budgetregulatorns.
    Mitt förtroende för Annika NC sjunker bara ytterligare efter hennes uttalande. Jag anställdes för att göra skruvar, OK. Nu ska jag helt plötsligt göra muttrar. Med samma skruvmaskin. Dubbelt så många. Med halva personalstyrkan. Utan de fringar som jag hade förut. Medan jag ser hur styrelsen utökas exponentiellt. Och ägarna tiger.
    Usch, vad gnällig jag blev…

  3. Så du försvara Sverige frivilligt, men enbart om omständigheterna är så som du vill ha dem? Den folkvalda politiska ledningen (som du säger dig vilja försvara) har klart och tydligt förkunnat att utlandsmissionerna är en prioriterad verksamhet [för Försvarsmakten] därför att de är en aktiv del i svensk säkerhetspolitik. Så när du nu försvarar sverige på ett sätt som sverige uppenbarligen inte vill att du ska försvara sverige, är inte det kontraproduktivt? rent av…själviskt av dig? Att vara soldat innebär att tjäna, och då pratar jag inte om pengar, inom en given ram. Om du inte ställer upp på det, hur kan du då förvänta dig att dina underlydande ska följa dina order utan tvekan? Vad är det för förebild du avger?

    Varför är du överhuvudtaget fortfarande soldat om det inte passar varken finansiellt, matriellt eller riktningsmässigt? Varför har du inte lämnat in som så många före dig gjort, som insåg för flera år sedan att den här skutan kör omkring läckandes till okänd destination? Var är din konsekvens????

  4. Du behagar missförstå mig, K. Eller så var jag otydlig i all min grinighet. ;-p

    Jag ÄR anställd för att försvara Sverige. Punkt. Din poäng i detta, att ställa upp – inom en given ram, precis som Du uttrycker det. Så vad gör jag när ramen förändras? Och då talar jag inte bara om uppgiften. Att enbart ”tjäna” som Du kallar det, vad innebär det? Jag är inte den på vars gravsten det kommer att stå ”Han lydde obetingat order”. Det är inte den typen av officer vi ska ha, vill ha eller behöver.
    Inga underlydande kommer heller att följa mig om jag kommenderar dem ”Framåt”, vare sig i Sverige eller utrikes, om inte jag som chef ser till att de har de bästa förutsättningar att lösa uppgiften. Det kommer de inte att ha om utlandsstyrkan kastas in i första bästa mission, utan vare sig pengar eller utrustning som räcker hela vägen. Uffe Henricson krävde ett stridsvagnkompani till sin bataljon för att lösa uppgiften, Danmark svarade upp. Jag hoppas C NBG har lika mycket kudos.
    Vilken är Din egen förebild, Klauk? Din bild av oreflekterande lydnad skrämmer mig litet, konceptet är gammalt, prövat och förkastat.

    Är Chad ett vitalt svenskt säkerhetsintresse? Kanske tveksamt, men hur vet vi det så länge herrar som Julholt et consortes vägrar debattera vad svensk säkerhetspolitik ska gå ut på och vilka resurser det får ta?
    Och nej, jag lämnar inte det sjunkande skeppet så länge det kan räddas.

  5. Du har rätt, meningsbyggnader som ”Din poäng i detta, att ställa upp – inom en given ram, precis som Du uttrycker det. ” hjälper föga att klargöra vad det är du vill säga.

    Lustigt det där med blind lydnad, det har jag väl knappast förespråkat? Sätt dig in i min situation: kommen från ett land som påtvingats både kommunistisk och nazistisk diktatur, tror du verkligen inte vi lärt oss av det? Så, återigen, lägg inte ord i munen på mig, utan ta till dig det jag skriver och inget annat.

    Och C NBG behöver knappast ha kudos utan snarare cohones om han ska framställa en sådan fråga. Däremot kan han få kudos i efterhand, om han lyckas.

    Till sakfrågan: Så du är anställd för att försvara svedala. Men du säger själv att du enbart gör det [utomlands] om det sker på dina villkor och premisser. Då menar jag, som skattebetalare och därmed indirekt din högsta chef, att du inte riktigt ger mig valuta för de pengar jag investerar i dig. Vad ska jag med en säljare till, om denne vägrar lyfta sitt arsle och resa till kunderna? Eller en byggare som vägrar åka på montage? En soldat som vägrar åka utomlands, när det uppenbarligen för regeringen och soldaten själv är viktigt? Förstår du vad jag menar?

  6. Klauk: Jag håller med Majoren. Många officerare blev officerare just under premisserna att det handlade om att försvara Sverige. Försvarar man sitt eget land, sin egen familj etc kan man tänka sig att utsätta sig för större risker. Jämför med hur stridsfordon vi använder i internationell tjänst byggs på allt mer för att förstärka skyddet.

    Vill man att samtliga officerare ska vara skyldiga att delta i operationer utomlands får man helt enkelt ta och omförhandla kontrakten och vara beredd att betala därefter. Det du har anställt mig och Majoren för är inte att åka iväg vartannat år på till andra världsdelar. Däremot har du gjort det med de som blir officerare idag.

    Det är fullständigt normalt i alla länder med någon form av rättssystem att bägge parter följer det som står skrivet i kontrakt.

  7. Jag håller principiellt inte med er i denna fråga. Är man soldat så följer man de order som regeringen ger. Regeringen säger klart och tydligt att Sverige försvaras i (bland annat) Afghanistan och därmed är det bara att åka och se glad ut. Sedan kan man självfallet diskutera det vettiga i regeringens åsikter i ämnet, själv finner jag resonemanget fullkomligt absurt men det är en annan diskussion.

    Nu får jag dock erkänna att jag inte är juridiskt insatt i FMs kontrakt och relevanta lagar. Och OK, jag visste inte att det finns en skillnad mellan nya och gammla kontrakt när det gäller utlandstjänst, när tillkom den ändringen? Vad är den ordagranna texten som ni lutar er mot?