Kinesisk neokolonialism

kina.jpg”Kina blir bara allt hungrigare” konstaterar ledarsidan i The Economist. Hungern efter råvaror att mätta den tunga industrin med, har drivit landet till alla världens hörn. Det är naturligtvis inte bara olja som eftertraktas, men det räcker med att ta sig en liten titt på siffrorna för att förstå situationen. Även om konsumtionen minskar i USA, slår oljepriset rekord vilket beror på the rising star of China och även andra mindre stjärnskott på himlen vilka behöver resurser.

Nu har det gått så långt att Kina omnämns som en slags nykolonisatör som ger sig ut på exeditioner inte minst till Afrika. Detta skapar en oro att dess närvaro underminierar de västerländska makternas förmåga att kunna sprida demokrati, välfärd, guld och gröna ängder åt mindre välbeställda. De givmilda världsförbättrarna varnar att USA och Europa håller på att tappa fotfästet i Afrika och Latinamerika.

Men vart har alla de miljarder som skänkts i bistånd åt exempelvis Afrika tagit vägen under alla dessa år?  The Economist konstaterar även att ekonomin i Afrika och Latinamerika aldrig gått så bra som nu. Västs barmhärtighetsprogram har inte givit mycket. Många visar ogillande över att Kina är en kommunistdiktatur som anländer där bara Väst borde vara. Men vad hade då exempelvis Frankrike i Afrika att göra en gång i tiden. Vad har de fortfarande att skaffa i de länder de en gång kolonialiserade? Det är nästan som en slags kvarlevande imperialistisk dröm.
Kina handlar och vandlar med alla, rik som fattig, hög som låg, ond som god. Business is business, ett språk som alla förstår.

Men att Kina har svåra interna problem går inte att bortse ifrån. Det räcker med att resa till de stora städerna och se sig omkring. Nedsmutsningen och miljöförstöringen är fruktansvärd. Den växande industrin och städerna kräver enorma mängder energi. De hålls vid liv genom kol som tas från gruvor med föråldrad produktionsapparat. Gruvolyckor sker i princip hela tiden i Kina. Nedsmutsningen och förgiftningen gör miljoner invånare sjuka varje år. I den norra delen av landet håller en öken på att sprida ut sig, vattenbristen gör sig påmind. Måste även vattnet så småningom köpas in utanför gränserna och från vem?

Men vi får se, kanske ligger det någonting i ledarskribentens ord ”The more business China does with the rest of the world, the more nuanced its foreign policy is likely to become”….innebär det även en mer nyanserad inrikespolitik?

4 responses to “Kinesisk neokolonialism

  1. Skön ironi i detta inlägg, bra jobbat Marie!

  2. Tyvärr kommer nog en ökad handel för Kinas del bara innebära en förstärkning av självsynen som ”Mittens Rike”. Där det nära utlandet – och det mera fjärran utlandet – har en självklar vasallstatus. Som förr, alltså.

  3. Kul att the economist anklagar kina för neokolonialism. Det är mycket säkert mycket fuffens som Kina håller på med i Afrika när det handlas med oljan. Snart kanske Kina också blir anklagad för kulturimperialister också. ett ord som enligt mig är väldigt konstigt.