Vaktavlösning i Natofloran?

Det finns ett gammalt ordspråk som lyder ”när skosulorna blir nötta, börjar spikarna skava”. Att NATO dras med interna problem är ingen nyhet. En del av medlemsländerna är trötta på krig. USA har förlorat över 4000 soldater i Irak och i  Afghanistan krävde mer än 230 västerländskas liv. Till vilken nytta då? Har de dött förgäves, för att inte tala om alla de tusentals som fått skador för livet. ”War is hell” som General Sherman sade. Irak är fortfarande ett slagfält och i Afghanistan blomstrar opiumfälten som aldrig förr och finansierar den korrupta regeringen i Kabul.

Krig kräver blod och pengar och i NATO bär USA huvuddelen av kostanderna. Några av de största medlemarna har börjat vackla och vill inte vara med längre. Kanada har sagt att man stannar kvar i Afghanistan bara om ett annat medlemsland sänder ett styrka på 1000 man till Kandahar. Lotten faller sannolikt på det redan upptagna USA.

Men när andra vill avtåga, är Frankrike villigt att fortsätta kampen. President Sarkozy gör närmanden mot NATO som aldrig förr och en ny fransk försvarsdoktrin skall presenteras i slutet av mars rapporterar JDW. Planerna på att upprätta en permanent fransk militärbas i Förenade Arabemiraten har satts i verket. Det var ord och inga visor, och orden har nu blivit till handling. I början av mars övade 1500 franska soldater tillsammans med styrkorn från både Förenade Arabemiraten och Quatar. Övningen varade fram till den 5:e mars och kvar i landet blev 400 franska soldater. Trots att Bushadministrationen är impopulär i Europa, har den bland sitt eget folk impopuläre presidenten sagt att Frankrike mycket väl kan återta sitt säte i det integrerade kommandot.

Det har gått så långt att Frankrike har blivit anklagat för att ha en slags dold agenda. Men generalsekreteraren för det franska utrikesministeruet, Gérard Errera har under en intervju sagt att ”Fransmännen har anklagats för att ha en dold agena, men jag säger till er att det finns ingen sådan. Pragmatism är nyckeln inom försvars- och säkerhetsfrågor idag. Konkurrens mellans NATO och EU hör till det förgångna”.

I dagens nummer av The Economist summeras situationen upp. Frankrikes intåg och medlingar mellan EU och NATO kan ses med både förundran och bävan. Var skall den här historien sluta? Storbritannien liknar lite av en butter gammal uggla, jämfört med det entusiastiska Frankrike och dess frispråkige president som skakar hand med vännen USA. Även om Europa har en större BNP och fler soldater än hela USA, är dess internationella verksamhet inte lika aktiv. En av orsakerna är att USA:s styrkor är tränade och anpassade för expeditoner utanför de egna gränserna, medan huvuddelen av Europas försvarsmakter inte är det. Av Europas är det bara Frankrike och Storbritannien som har tradition och erfarenhet av liknande. Båda är också forna imperialistiska kolonialmakter.

Skall Franrike fungera som en slags ambassadör mellan EU och NATO? Enligt The Economist är president Sarkozy ute efter amerikans understöd för att expandera EU:s roll i säkerhetspolitiken. ”NATO debates have long been a miserable mixture of French stubborness and American frustration” skriver tidningen. Men nu har alltså de två blocken insett att de behöver varandra. Sannolikt kommer Frankrike att driva på EU:s militära ambitioner under det sex månader långa ordförandeskapet. Ett unikt tillfälle att ta till vara på, ingen tid att förlora där inte.

Och sedan blir det kanske ett riktigt stadigt förhållande med NATO? President Sarkozy som under veckan använde det magiska ordet ”broderskap” under ett tal i det brittiska parlamenet. Det ligger helt i linje med Liberté, égalité, fraternité. Eller blir det den lite yngre kärleken som heter EU?

Kommentarer inaktiverade.