Nytt seminarium om veteranpolitik

Idag hölls seminarium II i ”Hur tar vi hand om våra veteraner” med Folk och Försvar och regeringens utredare Allan Widman (fp). Det förra seminariet hölls den 3:e oktober förra året med samma rubrik. Veteranutredningen påbörjade sitt arbete under sensommaren 2007 och kommer att avlutas i oktober detta år.

Allan Widman inledde med att dela med sig av några tankar som dykt upp i och med utredningen. En av dessa var förutom reflektioner kring vilka som är lämpliga för internationell tjänst, även vilka krav vi skall         (foto taget av MR) ställa på regler. Händelsen i Kongo år 2003 visar att osäkerheten i vilka regler eller Rules of Engagement (ROE) som gäller i internationella sammanhang är stor. Det är viktigt att alla oavsett nationalitet agerar rätt för att operationerna skall erhålla förtroende och erkännande.

Brigadgeneral och Ställföreträdande Chef Insatsstaben, Anders Brännström är själv veteran och vad hans själv beskriver som ”kalla krigssoldat”. Hans första mission ägde rum i Cypern 1982. Efter hemkomsten lärde hans sig att ingen är beredd att lyssna så länge som man vill berätta. Nästa insats skedde år 2000 i Kosovo och han upplevde kontrasterna därborta och härhemma. Skillnaderna i värderingarna är olika, inte minst de som medierna har. De internationella operationerna får inte den rätta uppmärksamhet i media de förtjänar. År 2003 var han åter tillbaka i Kosovo som chef för Multinational Brigade Center och var på plats när marsrevolterna ägde rum. Han lärde sig då hur nära det är till att orolighter bryter ut. Man kämpade hårt med att återställa lugnet. Men det fick inte medias uppmärksamhet här hemma. Iställer rapporterades dokusåpastjärnors snedsteg.

Att göra utlandstjänst är att tjäna staten och den säkerhetspolitik den står för. Det är även att erkänna faran och uppoffringarna. Den viktigaste resursen i detta är människan. En samlad veteranpolitik måste presenteras på ett tydligt sätt. Det måste finnas ett intresse för och erkännande av veteraner. De måste förknippas med någonting positivt. Man skall inte heller glömma familjen kring denne. Även den skall ha ett tack. Vi får inte heller glömma hembygden. Försvarsmakten är inte lika lokalt förankrad som den var en gång i tiden. Möjligen skulle Hemvärnet kunna ersätta detta och därför involveras i veteranpolitiken. Frivilligorganisationer, myndighter och stat måste samarbeta bättre i dessa frågor. Det skall också vara ett meritvärde att vara veteran.

Försvarsmakten ser positivt på utredningen och samarbetet har varit gott. Målsättningarna med denna måste lyftas fram liksom det positiva med veteranerna och att Sverige tar hand om dem. Men vem i Sverige gör det och för hur länge?

Bo Wranker ordförande för Fredsbaskrarna inledde med att göra klart att det inte existerar några riskfria operationer. Någon veteranpolitik har heller aldrig existerat i Sverige men missioner i främmande länder har funnits sedan 1948. Veteranerna för med sig mycket gott och erfarenheter från sina operationer. Bland annat en annan syn på och förståelse för människor och andra kulturer.

Men mellan 10-40 procent av de som åker ut bär med sig någonting för resten av livet efter missionen. Om sex år firar vi 200 år av en självklar fred. Folk i Sverige vet inte idag var veteraner är till skillnad från exempelvis Storbritannien, Frankrike, Kanada m.fl. Men i dagens Sverige finns det faktisk veteraner som är 21 år gamla. Det är självklart att Sverige skall ha en fungerande veteranpolitik. Det är trots allt soldaterna som ser till att de beslut som regerinegn fattar om insatser i andra delar av världen blir utförda. En veteran skall inte ensam bekämpa mot myndigheter år ut och år in för att få det omhändertagande denne förtjänar. Sverige bör ta grannlandet Norge som medell för utformandet av sin egen veteranpolitik.  

 

Kommentarer inaktiverade.