Ingen tortyr under Artemis

Den omdiskuterade tortyrscen som påstås ha förekommit under Operation Artemis har aldrig ägt rum. Detta berättade överste Hans Alm som ledde den svenska styrkan i en intervju med Ekot igår lördag. Programmet går att återhöras i sin helhet på Försvarsmaktens hemsida. Någon skenavrättning från den franske översten Christophe Rastouils sida skall heller aldrig ha skett. Han ger dock kritikerna rätt på punkten att han inte rapporterade att förhöret av den unge kongolesen pågått för länge. ”Jag gjorde fel som inte rapporterade att säkerhetsförhöret höll på för länge, det borde jag ha reagerat bättre på” säger Alm.

Två dygn innan gripandet skedde hade specialförbanden attackerat milisens högkvarter i nordöstra Kongo. Läget blev spänt och campen där svenskarna var förlagda utsattes för beskjutningar. Så här berättar Alm om själva gripandet ”Det var tumult förorsakat av att personal upptäckt en man som försökte, som man uppfattade det, ta sig in på campen eller rekognoscera framryckningsvägar för en möjlig attack. Han kom in med bil och det var en slagsmålsliknande scen, skrik och liknande”.

 

15 responses to “Ingen tortyr under Artemis

  1. Bör man inte ifrågasätta Hans Alms trovärdighet efter detta? Varför gick han till exempel inte ut med detta under svts uppdrag granskning?

  2. …och hur kommer det sig att Försvarets Chefsjurist kommer fram till en helt annan slutsats i sin utredning? Enkelt: någon ljuger…Ska vi gissa på att det är den personen som har mest att förlora som ljuger?

  3. Vi kan oxå gissa att berget ännu en gång framfött en fjäder. Under högljutt ojjande…

  4. hmmm…här gör sig min brist på svensk kulturkunskap gällande…Kan du förklara närmare vad liknelsen är tänkt att likna, Major?

  5. Att svensk ”fri television” gjort ett stort nytt avslöjande – under högljudda hurrarop från manegen – som visat sig vara en …. fjäder? Troligtvis en vit fjäder, if You catch my drift…

  6. ah, att göra en höna av en fjäder, jag förstår. Dessvärre tror jag att det rör sig mer om önsketänkade från Majorens sida.

  7. Inte önsketänkande, Klauk. Men erfarenhetsmässigt ett möjligt alternativ…

  8. Djungeltrumman låter förtälja följande: Upprinnelsen till affären är ett vittnesmål från en FJS-are, som avskildes från SSG av Hans Alm. Vittnesmålen om tortyr, strypsnaror och skenavrättning härrör från denna, enda, källa. Ngt som en driven historiker aldrig skulle accepterat, men som en journalist mycket väl kan. Särskilt om man med dubbelkoll riskerar att spoliera en bra story.
    Det är dessutom enligt grundlag förbjudet att undersöka detta, eftersom journalists källa är skyddad.
    Risken är således att ifrågavarande journalist, OCH, vilket är värre, försvarets jurist, och därmed ÖB, lurats att bli mer eller mindre villiga verktyg i en privat vendetta.
    Och som alltid sitter Försvarsmakten med Svarte Petter när spelet är över….

  9. Lustigt nog förekommer det flera vittnen till skenavrättningen enligt både SVT och SR.

    Självklart får FM undersöka detta, eftersom den första (informella) anmälan inkom till Eriksson direkt år 2005, samt att den (officiella) anmälan år 2007 inkom till direkt till FM. Det är ju dessa som lett till Chefsjuristens kommentarer om tortyr. Huruvida chefsjuristen är kompetent kan du såklart anfäkta däremot…

  10. Lustigt nog tycks det bara finnas ett vittne som ”sett” tortyr. Och några som ”hört talas om”. Elementär källkritik – ett ämne som tycks stå lågt i kurs på journalistutbildningarna – säger att man då ska dra örat åt sig.
    ÖB och hans chefsjurist tycks ha agerat enligt den gamla militära devisen ”hoppa gärna i galen tunna, men hoppa snabbt”.

  11. Och nu står JAS på löpsedlarna helt plötsligt….

    Det där lät intressant Major “hoppa gärna i galen tunna, men hoppa snabbt”. Skulle du kunna förklara vad det innebär?

  12. När vi ändå är inne på källkritik, nu verkar det som om du har fel angående vad folk sett därnere, käre Major. Försvarets Chefsjurist gör gällande i sin numera inte lika mycket hemligstämplade utredning, att det är just flera officerare som sett att det förekommit tortyr i flera olika former.

  13. I källkritik innefattas vad som brukar kallas ”beroendekriteriet”, dvs när en urkund innehåller material som kan spåras till en annan källa kan inte urkunden användas som bekräftelse. Typexemplet är fd sovjetisk desinformation där ett påstående planterades i en obskyr tidning i ett halvdemokratiskt land (ofta Indien) och sedan kunde citeras i Pravda, eller Noam Chomskys notapparater, som hänvisar till andra av hans egna böcker, eller till böcker/tidningar som i sin tur hänvisar till – Chomsky.

    Läs SvD Brännpunkt 060507. Jag känner de grabbarna och litar på dem.

  14. Angående den s k tunnan: utrycket nyttjades på officersutbildninar på olika håll i landet. Syftet var att uppmuntra folk att fatta beslut – att hoppa – utan att för den skull straffa dem som hoppade fel – ”i galen tunna”.
    Fort men fel var ett annat uttryck som raljerade med det förra. Bara det att fort var sällan fel. Chansen att komma innanför motståndarens beslutscykel ökar drastiskt med snabb beslutsfattning.
    Detta är något man idag tycks ha glömt och försöker kompensera med ”gadgets”, tekniska system som ska visa läget i realtid eller nära realtid. (Läs NBF.)

  15. Jag vet att det här inlägget hamnar på ett kommentarsfält som är mer eller mindre dött – men skit samma.

    Jag pratade just med en gammal flickvän som numera har en central position på ett ledande svenskt etermedieföretag.

    Vad hon hade att förtälja var att man sedan länge varit ”så jävla kåta” (ni får ursäkta uttrycket som dock tämligen väl återspeglar jargongen inom delar av svensk press) på att hitta en motsvarighet till ”ett svenskt Abu Ghraib” att man inte kunde annat än att hoppa på ”Kongo-incidenten” direkt. Strunt samma om det var rätt eller fel.

    Dessutom finns det en extrem misstro (för att inte säga hat) gentemot SSG. Grundinställningen till formationen är att den utgör ett slags svenskt Waffen-SS (skapat av Göran Persson!) som är kapabla till vad som helst – och att endast den tredje statsmakten kan rädda Sverige (och Kongo) från dess framfart…

    Håhåjaja…

    /Erik