Finland och Sverige stärker försvarsrelationerna

När utrikesminister Carl Bildt besökte Helsingfors år 2006 sade han att ”Detta är den närmaste relation Sverige har med något annat land”. Det är helt sant. Starka historiska och nutida band knyter samman Finland och Sverige. Ingen relation är som den mellan våra länder. Den är unik och ingen annan, med något som helst annat land kan ersätta den. Finland och Sverige har både en gemensam och icke-gemensam historia. Sverige har under de senaste 200 åren gjort helt andra erfarenheter än sitt grannland. Faktum är att landet var under ryskt styre i lite över hundra år och och fick utkämpa fyra krig under första hälften av 1900-talet. Inte heller har Finland varit en kolonisatör liknande Storbritannien och Frankrike. När man samarbetar med varandra och strävar efter att fördjupa en relation är det viktigt att ha förståelse för varandras värderingar, erfarenheter och tankegångar.

På DN Debatt skriver idag Finlands och Sveriges försvarsministrar en gemensam artikel om hur våra länder skall fördjupa samarbetet om försvaret. Vi måste förbättra vår förmåga att kunna agera gemensamt. Men samtidigt skall hela det nordiska försvarssamarbetet fortsätta. ”Våra länder har så långt valt olika vägar för försvarets utformning, men samråder om omställning och framtida inriktning. Sverige och Finland har grundmurat förtroende för varandras förmåga att värna eget territorium” skriver de.

Ryssland har mycket riktigt höjt sina ambitioner vad gäller utrikespolitik. För bara någon vecka sedan varnade chefen för det Utrikespolitiska Institutet, Tomas Ries att Ryssland ”blivit starkare och allt mer militaristiskt”. Finland har en över 1300 kilometer lång gräns att övervaka mot den östra grannen. Östersjön kan också bli föremål för ett ännu större energipolitiskt intresse än den är nu. Gasledningen är ännu inte en realitet men ”Östersjön har förvandlats till ett energins innehav, med fördubblade oljetransporter och 50,000 fartygsrörelser varje år. En betydande del av den ryska exporten går över detta hav. Frakten lär fortsätta att öka eftersom Ryssland fortlöpande bygger ut hamnkapaciteten i Östersjön” skriver de båda försvarsministrarna.

Men det är inte bara med gemensam övervakning av det hav som skiljer oss åt som vi skall utveckla vårt samarbete. Andra områden av intresse är utbildning och övningar men framförallt gemensamma materielanskaffningar. Detta är viktigt eftersom samarbetet mellan finsk och svensk trupp inom de internationella insatserna sannolikt kommer att bli mer omfattande än det är nu. Så här står det i artikeln ”Det är nödvändigt att gå vidare och utöka den gemensamma materielanskaffningen. Det är centralt att de nordiska länderna inte fortsätter att ha olika specifikationer för försvarsmateriel. Det försvårar gemensam utbildning, effektiv logistikhantering och upprättande av gemensamma förband eller gemensam användning av materiel i internationella insatser”.

I slutet skriver de även något som på många sätt påminner om Bildts uttalande i Helsingfors år 2006 ”Få länder har så naturliga förutsättningar för fördjupat samarbete som våra”.

10 responses to “Finland och Sverige stärker försvarsrelationerna

  1. Vore intressant att få veta vad finske ministern sa om SSG 120/AMOS och TMS. Två projekt som Finland nu får finansiera själva, sedan Anders Borg kommit fram till att Svenska försvaret inte behöver dem…

  2. Vet du vad. Jag tror att finländarna är nog så luttrade vid det här laget att svenskarna utreder till dödagar och har beslutsångest. Annat är det med finländarna där är det raka puckar hela tiden.

  3. Låter inte som ett lyckligt äktenskap. En smart, sund människa gifter sig inte med en idiot som antingen är med i lyxfällan eller slickar i kontakten. (där sverige är den sistnämde)

  4. Jag skulle väl inte driekt hålla med om det där med långdragna utredningar denna gång. Förra årets försvarsbudget bestämdes ju när Anders Borg höll sitt tal. Där var det ”raka puckar” så det förslog.

    (Tyvärr så föregicks det av att Anders Borg tog sig för att ”skrinna in med full utrustning och skjuta slagskott på FOTBOLLsplanen”. Dvs han, som finansminister, gav sig in på försvarsdepartementets område.)

    Själv tycker jag att det är osedvanligt passande att tala om rött(!) kort i detta fall.

  5. De försöker oss att gå med i NATO helt enkelt…

    Var starka och säg NEJ!!

  6. Jag tvivlar på konspirationsteorin, jag tror helt enkelt bara att Anders Borgs simuleringsmodell för den svenska nationalekonomin inte innehåller nån parameter för försvarskostnader (möjligen för att simuleringen annars skulle leda till fel svar).

    Natoteorin faller på kostnadsaspekten – Natoländerna förväntas bidra med 2% av BNP till försvaret. Det var läääänge sedan vi gjorde det och inte har Anders Borg för avsikt att släppa till något sådant frivolt spenderande.

    Anders Borg totalvägrade som bekant på sin tid, så hans syn på vikten av ett försvar torde vara uppenbar. Nej sålänge han har makten (Fredrik vart tog du vägen?) så får vi nog räkna med avrustning.

    Å andra sidan lär han som ung ha propagerad för en ultraliberal vapenlagstiftning – inkl privata kärnvapen(!!!) så det är kanske den vägen vi skall gå: Mot ”Minutemen”, milis och andra friskaror – ett privatfinansierat hemvärn helt enkelt.

  7. *hur många leos får egentligen plats i trädgården?*

    ett intresant alternativ, som kan bli verklighet snabbare än man kanske kan tro…:D

  8. Var har du blivit av?

  9. Tackar som frågar. Sommarjobbar på en annan ort just nu. Att komma över ett bra Internet ute på landsbygderna är svårt.

  10. Den svenske utrikesministern Bildt citeras på två ställen ovan. I det första citatet säger Bildt att ”Detta är den närmaste relation Sverige har med något annat land” [d v s Finland]. Något senare säger han ”Få länder har så naturliga förutsättningar för fördjupat samarbete som våra”.

    Om någon har missat det så är det numera engelska som gäller vid kontakter mellan de bägge länderna. För en tid sedan avgjordes slutstriden med den så hemska ”tvångssvenskan” och svenskan togs för evigt bort som obligatoriskt ämne i Finland.

    Är åtminstone inte språket en sammanhållande faktor?