Generalissimo Chiang Kai-Shek

Del 2 Ung kadett i Japan

Chiang hade beslutat sig för att bli officerare. Han ville bli undervisad i Japan som under den här tiden var ett modernt men starkt militaristiskt samhälle. Allt kretsa de kring kejsaren och militära dygder. Kina och Japan stod i kontrast till varandra. Dessutom hade det Rysk-Japanska kriget just avslutats med Japan som segrare. Denna framgång bekräftade Japan som en modern supermakt i Fjärran Östern. Det var just det kinesiska kejsardömets ointresse för modernisering och intryck utifrån som fick doktor Sun Yat-sen att börja använda ordet revolution. Men det är en annan historia.

Sagt och gjort. Med en ung mans beslutsamhet seglade Chiang våren 1905 över till Japan för att bli kadett. Hans mor hade fått sälja en den av familjens ägodelar för att kunna bekosta färdbiljett. Innan han steg på skeppet hade han precis läst färdigt ”Den Revolutionära Handboken” en skrift som ansåg att den kinesiske kejsaren borde dödas och ersättas med en republik i stil med Amerika. Chiang hade kommit i kontakt med de politiska strömningarna och blivit en övertygad republikan. Han klippte av sig sin fläta som alla kinesiska män bar för att visa sin underdånighet gentemot kejsaren och skickade hem den. Detta sände tydliga signaler. Han var en rebell och familjen chockerades.

Chiang landsteg i Japan bara för att bli fruktansvärt besviken. Det visade sig att enbart de som fått en rekommendation från Krigskommittén i Peking fick studera i Japan. Men Chiang satte sig inte genast på nästa båt hemåt, utan blev kvar flera månader i landet för att lära sig språket. Han bodde i ett kinesiskt kvarter där han kom i kontakt med anhängare till Sun Yat-sen. En av dem var Chen Qimei. Han och Chiang fann varandra. Denne Chen var en av Suns lojalaste och flitigaste rekryterare. Han var son till en affärsman och hade arbetat som sidenhandlare innan han åkte till Japan. Hans bror var officerare och stod för kostnaderna. Men det visade sig att intresset låg mer åt det politiska snarare än det militäriska hållet. Han var övertygad om att våld var enda utvägen för att revolutionen skulle ha sin gång. Chen hade också goda kontakter i den undre världen inte minst med triaderna i Shanghai. Själv tillhörde han det speciellt våldsamma och mäktiga sällskapet Röda gänget (Hung Pang). Under Chens anvisningar återvände Chiang till hemlandet.

Men besvikelsen satt ändå djupt och denna tog han ut på sin hustru hemma i Xikou genom att slå och prygla henne. Efter några månader åkte han till Shanghai och passerade inträdesproven till en kinesisk militärakademi i Hebei. Akademin hade japanska instruktörer. Dessa gjorde ingen hemlighet av hur mycket de föraktade kineser. Vid ett undervisningstillfälle höll en av dem upp en lerklump inför församlingen och förklarade att denna innehöll över 400 miljoner mikrober. ”Precis lika många som Kinas befolkning”. Chiang blev rasade. Han gick fram, ryckte åt sig klumpen och krossade den mot golvet. Han kom undan med en varning. Akademin utsåg dem som fick åka till Japan. Chiang stod fast vid sitt beslut att åka. Men han varit med på listan eftersom han inte hörde till dem som förutom de militära studierna även läste japanska. Han sade då att han redan kunde språket. Efter ett testförhör kom hans namn med på listan.

Så steg Chiang äntligen igenom dörren till Shimbu Gakko militärakademi. Bakom sig lämnade han sin mor, fru och lille son. Året var 1908 och framför sig hade han tre år av studier och tjänstgöring i den kejserliga japanska armén. Vid anländandet till akademin rekommenderade Chen honom för Sun Yat-sens politiska parti och han blev accepterad. Som kadett ansågs Chiang medelmåttlig och utan någon större förmåga. Det militära livet i Japan var känt för sin hårdhet och disciplin. Man klev upp tidigt på morgnarna för att tvätta sig i vatten som hämtades direkt från brunnen. Om vintrarna var det iskallt. Chiang led till en början av den magra dieten som bestod av en skål ris och lite kålrötter. Ibland kunde en liten bit saltad fisk ingå. Bönstuvning, grönsaker och kött serverades endast på söndagar. Men kroppen vande sig så småningom vid detta. Chiang lärde sig att uppskatta disciplin, hårt arbete, moderna vapen och politisk indoktrinering under sin tid i Japan. Dessa lärdomar skulle komma till nytta senare.

Trots att den kinesiska regeringen förbjöd sina utsända kadetter att bedriva någon form av aktivism, bildade Chiang sin egen politiska cirkel vid akademin. Han och Chen Qimei kom varandra närmare än någonsin som. De blev svurna bröder och den senare blev också mentor åt den förre. Enbart döden skulle skilja dem åt. Revolutionen i Kina var inte heller långt borta. Hösten 1911 fick Chiang ett kodat meddelande Chen Qimei som då befann sig i Shanghai att stunden var inne. Nu skulle Manchuerna störtas. Chiang fick tillåtelse från akademin till 48-timmars permission, men han skulle bli borta längre än så. Innan avfärd åt han middag tillsammans med några japanska och kinesiska officerare. Deras koppar fylldes med vatten och dracks ur. Detta symboliserar vilja att dö i strid. Hans ansikte var rött av stundens allvar. Därefter bar det av till Shanghai. Chiangs revolutionära karriär hade tagit fart.

One response to “Generalissimo Chiang Kai-Shek

  1. Pingback: Claeskrantz.se : Chiang Kai-Shek