Frivillighet eller anställning?

Mot bakgrund av händelserna i Georgien har f.d. statsminister Göran Persson yttrat sig om regeringens spariver av Försvarsmakten. ”Vi får inte försvaga det svenska försvaret så pass mycket att vår förmåga att hantera vårt eget försvar blir rimligt ifrågasatt” sade Persson. Medlemmar ur hans eget parti åker land och rike runt och ger sig ut för att vara försvarets räddare. Men under de 12 år 1994-2006 som Socialdemokraterna satt vid makten reducerades försvaret kraftigare än någonsin. Är de trovärdiga? Det är nu upp till den nuvarande regeringen att göra det bästa av situationen. Inte minst Hemvärnet har minskats enormt från runt 100,000 soldater till mellan 40-30,000. Har det svenska folket något folkförsvar att tala om efter detta?

I det senaste numret av tidningen Hemvärnet kan man läsa om hur nio utbildningsgrupper skall tas bort. En av dem är Södertörnsgruppen till vilken jag själv tillhör. Vi kommer enligt vad jag har läst att stödjas av en annan utbildningsgrupp. Skälet till allt detta är Försvarsmaktens underskott. Men med den sistnämnda siffran härovan så är Hemvärnet trots allt den största enheten inom Försvarsmakten. Varför då inte satsa på utbildning för den. Tre månaders grundutbildning är kravet för att bli hemvärnssoldat. Men ändå ges det inte tillräckligt med utbildningstillfällen. De värnpliktiga räcker inte till för att fylla upp bortfallet.

Desto intressantare är det att läsa nyhetstidningen för Södertörns Bataljon om hur hälften av Försvarsmaktens personal tillhör Hemvärnet. Den senares personal är frivillig, medan den förras är anställd. ”Men alla de funktioner som ska stödja Hemvärnet lever i en annan kultur – arbetstidskulturen. Utbildningsgruppernas personal jobbar ju som alla andra dagtid och om någon arbetar en helg då Hemvärnet övar blir det så mycket kompensation att arbetet i veckorna minskar. Och för att inte fresta på den anställda personalen genomförs många sammanträden dagtid med hemvärnspersonal som måste ta ledigt från jobbet om det går. Med förråden är det likadant. En kväll i månaden har avsatts för Hemvärnets personal. I övrigt hänvisas till dagtid. Och många servicefunktioner såsom hämtning av materiel och fordon skall ske under arbetstid dagtid. För befäl inom Hemvärnet bli det många telefonsamtal med stödfunktionerna på förbanden, inte minst utbildningsgruppen. Att samtalen ska ske utanför kontorstid på fritid för att inte störa hemvärnspersonalen i deras civila yrkesutövning har väl inte fallit någon in. Då blir ju den anställda personalen störd på sin fritid.”

Kanske vore det danska hemvärnets lösning en utväg. Det är helt skilt från Försvarsmakten och har till uppgift att försvara det egna territoriet och ingenting annat. Därför kan den danska armén helt koncentrera sig på internationella insatser och skaffa erfarenhet i strid. Men i DN den 8 juni stod det att ingen av försvarspolitikerna önskar se detta. Varför?

2 responses to “Frivillighet eller anställning?

  1. Är ju knappast någon nyhet att det svenska folket inte kommer ihåg mer än fyra år i taget. Alla kommer köpa allt S säger om hur de ska rädda försvaret och hur viktigt det är.

    Men precis som alla andra partier så lever de inte upp till det de lovar.

  2. Den danska lösningen lät intressant. Men tyvär är man idag för kåt på prylar och blinkande mojänger. Speciellt vår Försvarsmakt. Spelar roll att vi har världens modernaste strv när de bara är 120st vilket blir skrattretande med tex det ryska landstigningsfartyget Ivan Rogov, som kan ta 53 Strv under perfekta förhållanden. Sätter det saker i perspektiv.

    Inte att jag är för en enorm armé som kostar skjortan. Men en praktisk krigsmakt? Ja tack.

    Skulle vara intressant att se en mobiliseringsövning. *host* eller vad de heter nu förtiden?