Generalissimo Chiang Kai-Shek

”Den svage lille kejsaren Pu Yi satt på tronen, men efter änkekejsarinnans frånfälle hade det inte funnits någon verklig härskare och manchudynastin lutade mot sitt fall. Som vanligt vid sådana tillfällen väntade kinesiska folket filosofiskt på att en ny härskare skulle uppträda. Många lokala krigsherrar dök också upp. Det var en utpräglat kinesisk och i själva verket fullt demokratisk process och traditionen tvang den nye härskaren att göra det bästa för att tillfredsställa folket om han ville säkra sin plats. Denna historiska process var emellertid nu rubbad. Det myllrade som vanligt av krigsherrar då dynastin nalkades sitt slut men det fanns ingen tron som hägrade” Pearl Buck

Del 4 Opiumbröder

Det gick nästan ett helt år innan Chiang återsåg Shanghai. Det regemente som hade anförtrotts honom efter revolutionen var inget att ha. Det bestod av dagdrivare som var föga lämpade att bli soldater. Chiang hade snabbt gett upp med att lära dem disciplin. Kanske för att han själv fallit offer för Shanghais dekadenta värld. Han följde sin vän och mentor Chens exempel med att bli bekant med så många som möjligt i triaderna. Morgondagen existerade inte. Han kastade sig in i Shanghais vilda nöjesliv fullt av allsköns lockelser och började konsumera kopiösa mängder alkohol. Favoritstället var Maison Bleu, en bordell belägen i den franska konsessionen. Där arbetade över hundra prostituerade och allt övervakades av det Gröna Gänget.

Chiang hörde inte till de populäraste inom de revolutionära kretsarna. Han hade ett våldsamt temperament och ville hela tiden ha sin vilja fram. När han dessutom hade druckit för mycket kunde hans humör ta sådana uttryck att ingen vågade befinna sig i närheten. Men en av hans nya bekantskaper som kom att följa honom ända in i döden och bli avgörande för hans öde var Du Yue-Cheng. Han kallades ”Stor-örade Du” eftersom han hade ovanligt stora öron. Att han och Chiang snabbt blev kompanjoner och själsfränder är inte så konstigt. De hade inte bara Maison Bleu som favorittillhåll utan även mycket gemensamt i sina bakgrunder.

Du Yue-Cheng föddes i Shanghais slumområden under något av åren 1887-1888. Hans far ägde en affär som sålde ris. Men denna gav tillräckligt med inkomster och därför arbetade han även som kuli. Han mor var tvätterska. Du blev tidigt föräldralös. Modern dog när han var tre år gammal. Hans lillasyster försvann spårlöst ur tillvaron. Vart fick han aldrig veta. Men han glömde henne inte. När Du senare hade blivit en mäktig och förmögen man lade han ner enorma summor pengar i sökandet efter henne. Efter moderns död tog fadern en ny och yngre kvinna till hustru. Men efter två-tre år var det hans tur att möta döden. År 1895 skakades staden av en jordbävning som efterföljdes av en koleraepidemi. Tusentals invånare insjuknade och dog. Du och hans styvmoder överlevde och fortsatte att sälja ris. Men som det redan berättats var livet för en änka svårt om hon inte hade en manlig beskyddare. Vid tio års ålder fick Du vara med om hur hans styvmamma kidnappades av ett kriminellt gäng och såldes till en bordell. Han blev tjänare hos en farbror som misshandlade och utnyttjade honom.

Du lärde sig snabbt överlevandets konst och vid tolv års ålder hade han blivit en härdad gatubrottsling. Ett idealiskt rekryteringsobjekt för triaderna. Mycket riktigt invigdes han i det Röda Gänget lett av Koppärrige Huang. Han blev satt som vakt över en grupp prostituerade vid en av de bordeller som gänget kontrollerade. Bordellmamman som var Huangs fru såg någonting i den unge mannen. Du fick ansvara för tre bord i en spelhåla och blev en ofta sedd gäst i Huangs hus. Femton år fyllda övergav han sin farbror för det nya hemmet i Shanghais undre värld. Han steg snabbt i ledet och vid tjugoen års ålder kontrollerade han hälften av opiumhålorna i den franska koncessionen och hade dessutom ett eget företag ”Opiumpipan” på rue du Consolat som köpte och sålde drogen. Han missbrukade själv opium. Handeln med opiater var Dus viktigaste inkomstkälla och gjorde honom ofantligt rik. I början var han inte ensam om den. Han föreslog att de röda, blå och gröna gängen skulle göra gemensam sak. När bossen för det Gröna Gänget protesterade lät Du mörda honom och installera sig själv som överhuvud. Inom kort hade han lagt alla triadsällskap under sig och bildat en slags kartell som fick heta Gröna Gänget. Men Du förblev lojal mot sin förre chef Huang även om Shanghai numera i princip var hans privata egendom. Du hade spioner överallt och kunde lägga beslag på andras post om den var av intresse. Han mutade journalister, poliser och myndigheter när han behövde. Tillsammans med hustru och fyra konkubiner bodde han i ett palats på rue Wagner i den franska koncessionen. Snart var han tagit över som den mäktigaste maffialedaren i Shanghai.

Medan Chiang och Du blev alltmer bekanta med varandra fortsatte det politiska livet i republiken. Den 1 januari 1912 blev Sun Yat-Sen president och den revolutionära alliansen ombildades till ett nationalistiskt parti känt som Guomintang. Suns tid som ledare blev kort. Revolutionen omfattade inte hela Kina och bara de södra provinserna erkände den nya regeringen medan de norra inte gjorde det. En kritisk punkt var att partiet inte hade en egen riktig armé. Därför gick Sun med på att låta överbefälhavaren för Norra Armén, Yuan Shi-Kai bli president. Denne tvekade inte att byta sida och tvingade kejsaren den 12 februari till abdikation. Men det var ett misstag. Yuan trodde inte på idéer om demokrati, inte så konstigt om man vuxit upp med och tjänat en monarki. Han började genast med att eliminera andra partimedlemmar och tillsätta egna anhängare. Chen åts ut som militärguvernör i Shanghai. Situationen blev ohållbar och Sun flydde till Japan. Där började han reorganisera Kuomintang och efterlyste en ”andra revolution”. Denna misslyckades eftersom Yuan hade en överlägsen militär styrka. Till slut lät Yuan Shi-Kai utropa sig själv till kejsare den 1 januari 1916. Han och de som var monarkister menade att de kinesiska massorna borde styras av en enda man så som det var vant vid. Med mutor och löften vann han över guvernörerna i provinserna. Var och en av dem fick hålla med en egen armé. Det var detta ödesdigra beslut som kastade Kina in i en period av rivaliserande krigsherrar. Yuan fortsatte att förfölja Guomintang.

En dag i maj 1916 kontaktade en man Chen. Samtalet handlade om hur pengar till partiet skulle införskaffas från en rik japansk finansiär. Man gjorde upp om tid och mötesplats. Chiang rådde sin vän att vara försiktig. Chen lugnade honom och försäkrade att kontakten var ”en av oss”. Men det kunde inte vara mer fel. När Chen kom till huset där mötet skulle hållas klev ett halvdussin beväpnade män in och sköt honom till döds. Chiang bar in den bloddrypande kroppen i en bil och körde till ett tryggt gömställe. Där höll han en ceremoni. Vid begravningen sade han att de båda hade stått varandra så nära att ”vi hade glömt att vi var två olika personligheter”. Chens död var ett hårt slag för honom. Han förlorade sin närmaste vän, lärare och mentor. Chiang hade mycket att tacka honom för.

Men nu fruktade han för sitt liv och gömde sig i en lustträdgård. Kunde situationen ha varit värre? Sun var borta, Chen var död, partiet i spillror och en man som kallade sig ”Kejsare” jagade honom. Världen hade vänts upp och ner likt en pinnkorg och dess innehåll kastats ut på marken. Hunger och törst gör ofta varandra sällskap, så gör även makthunger och blodtörst. Men han var inte ensam och bortglömd. När nyheten nådde Du Yue-Cheng erbjöd han Chiang sitt stöd och skydd. Samtidigt beordrade Sun Yat-Sen Chiang att ansluta sig till en expedition som satts upp med japanskt stöd i syfte att vidga revolutionen till den stora kustprovinsen Shangdong. Expeditionen var dock så dåligt utrustad och organiserad att han lämnade den efter två veckor.

Yuan Shi-Kais tid som härskare över det kinesiska imperiet varade inte ens hundra dagar. Han hade börjat leva precis som en kejsare med konkubiner och överdådiga middagar. Till slut tvingades Yuan bort av rivaler och en månad efter mordet på Chen Qimei gick han bort i blodförgiftning. Allt detta inträffade i en tid av kaos då rivaliserande krigsherrar slet landet i stycken.

Kommentarer inaktiverade.