Unga officerare på reträtt?

Idag på SvD Brännpunkt skriver fyra officerare (tre kaptener och en löjtnant) om hur unga officerare flyr Försvarsmakten. De som väljer att göra så har blivit fler under de senaste tre åren. ”Det är samma åldersgrupp som Försvarsmakten genom påkostade reklamkampanjer söker efter, men som i frustration och i brist på framtidstro väljer att satsa på en civil karriär”. De kräver ett erkännande från ÖB och Försvarsministern om personalkrisen.

Bland det värsta som finns är en ung generation utan framtidstro. Att Försvarsmakten har svårigheter med sin personal förutom ekonomin är ingenting nytt. Men vad är vitsen med att göra reklamfilmer i syfte att rekrytera ungdomar till att bli officerare, om de som redan arbetar inom Försvarsmakten lämnar den? Finns det verkligen behov av nyrekryteringar med alla dessa pågående nedskärningar?

De fyra officerarnas inlägg skapar inre bilder. Framför mig ser jag en ektunna som det ständigt öses vatten i. Men i botten finns det hål där allting läcker ut på marken. ”Arma tunna” tänker jag ”täpp till hålen på den”.

Hur är situationen egentligen?

One response to “Unga officerare på reträtt?

  1. Sen kan man ju faktiskt undra om alla ska ha en livstidsanställning i FM. Jfr gamla indelningsverkets soldater efter Karl XIV Johans neutralitetsförklaring. Utan naturlig avskjutning förgubbades krigsmakten snabbt och man tvangs in i centralförsvarstanke och återtagandebehov.
    Läser Gunnar Hägglöfs bok ”Det kringrända Sverige” om läget från 1925 års försvarsbeslut och framåt. Märkligt hur allt går igen: den eviga fredens utbrott, den 10-åriga återtagandefristen (som visade sig vara 6 år, varav tre åtgick till att fatta beslutet om återtagning), och den riktiga återtagandetiden som visade sig vara 17 år… Kan vi verkligen hävda att mänskligheten lär av sina misstag?