Septemberövning i det gröna

Under helgens övning märktes det att hösten har landat även om löven inte börjat gulna på allvar ännu. Äpplen, äpplen och åter äpplen…det blir konsekvensen när ett HV-kompani slår upp tälten mitt i en gammal fruktträdgård. Den här gången var vi ute någonstans på Muskö.

Anlände till regementet på fredagkvällen efter en lång arbetsdag. Det var jag inte ensam om att göra. Såg fram emot att få titta till min automatkarbin och eventuellt fyra av några skott. Den här gången hade jag med mig rödpunktsiktet. Men mitt kompani fick vänta två timmar innan vi fick ut våra vapen. Så kan det gå när man flyttar kasunen från ett ställe till ett annat. Någons bössa hamnar fel, vilket resulterar i att varenda låda måste gås igenom. Men det är sådant som händer och nu är allting åtgärdat till nästa övning. Sen var det dags att göra sig redo för avfärd till Muskö. Ammunition delades ut och det var så bråttom att komma iväg att det blev till att fylla mössan med patroner och mata magasinen i bilen. Jag, kompanichefen och tre andra ur staben åkte först i konvojen.

Kolmörkt hade det hunnit bli. Efter att vi åkt igenom tunneln fick jag och mina tre stabskamrater sitta av och säkra vägen vid ankomsten. Sedan bar det vidare till platsen för vårt läger. Tre tält restes i fullständigt mörker. Efter lite god kvällsmat och några klunkar vatten blev det dags att krypa in i sovsäcken. Klockan var ungefär två på natten. Jag hade bävat för en iskall sådan. Men sov som en stock och vaknade endast en gång utan att jag ens visste varför. Då hörde jag regndroppar slå mot tältduken. Det var det enda regn vi hade under övningen. Vi hade strålande väder!

Klockan sex på morgonen steg hela kompaniet upp. En snabb frukost och sedan var det dags för arbete. Nu kunde vi se landskapet runtomkring oss i fullt dagsljus. En vacker syn. Vi hade slagit läger i någonting som tydligen varit en fruktträdgård. Det fanns äppelträd både här och där inklusive syrénbuskar. Jag fick till en början passa radion i terrängbilen som blev vår stabsplats. Vi parkerade den under ett äppelträd. Men mygginvasionerna från sumpmarken bredvid tvingade oss under kvällen att omgruppera. Till skillnad från MARÖ så blev aldrig vår förläggningsplats direktattackerad. Men vid ett tillfälle var skotten ungefär 1000 meter bort och jag och två andra tog på oss stridsutrustningen och förberedde oss på en eventuell attack. Hela kompaniet utom staben stred på annat håll. Men några fiender syntes inte till. Vad jag vet blev de oskadliggjorda.

Under senare hälften av eftermiddagen blev det min tur att vaka över radion. Meddelanden sändes in och meddelanden sändes ut. Det kunde gå långa stunder då radion var helt tyst. Då kunde man passa på att ta ett saftigt äpple från trädet ovanför bilen och beundra naturen. Sedan bara haglade meddelanden in.

Jag och min kamrat H förberedde oss inför nattpasset med att gå och sova. Vid tiotiden blev vi väckta och därefter vankades tre timmars vak. Ingenting hände under natten och vi satt mest och pratade om allt möjligt. Sedan fick vi åter gå och sova tre timmar. Jag hade problem att somna eftersom kompanichefen i säcken bredvid och någon annan snarkade som sågverk. Grep efter mina hörselkåpor egentligen avsedda att användas under skjutövningar och satte på dem. Då blev tyst i mitt huvud.

Så var det söndag och kompaniet steg återigen upp. Jag och kamrat H åt frukost samtidigt som vi övervakade radion. De andra i staben sov efter nattskiftet. För vår del hände det inte så mycket mer och det blev dags att riva lägret. Resten utav kompaniet återvände till och åt lunch. Därefter blev det dags för återfärd. Då frågade jag kompanichefen om kulsprutan som monterats upp på terrängbilen fick bemannas. Han svarade JA och jag tog på mig full stridsutrustning. Sedan drog vi fram över vägarna i skärgården och ut på de allmänna. Gissa om många bilister pekade finger mot vår bil…..

7 responses to “Septemberövning i det gröna

  1. men… om vapen kommer bort i fredstid… hur kommer det då se ut när det springer runt Spetznaz i buskarna o busar?😉

  2. I krigstid får man ta den bössa som ligger framför en och driva ut dem ur buskarna och ut i kalla havet. I fredstid gäller andra regler.

    Att vara kvartermästare är ett jättejobb. Den vi har är oerhört duktig.

  3. Ursäkta, det var inte min mening att låta vresig. Tack för fin läsning.🙂

  4. Det övades fullt krig, således. Vad säger RiksHv om det? :-p

  5. Härligt att läsa om er övning – länge sedan man själv låg i fält och har man sjyst väder går allt mycket bättre.

    Snygg🙂 gubbe uppe till höger på din sida.

  6. ”Då frågade jag kompanichefen om kulsprutan som monterats upp på terrängbilen fick bemannas.”

    Fick?!

    Ska eller inte ska anser jag vore ett lämpligare ordval. För ni leker väl inte krig… Ni övar väl?

  7. Nja, jag kanske inte skulle ha refererat till den fråga jag ställde kompanichefen. ”Får jag bemanna?” Då bli dåtidformen ”fick”.