Generalissimo Chiang Kai-Shek

”Bland de mest motbjudande sidorna i livet i Shanghai var den lösaktighet som utvecklats bland de dekadenta intellektuella. Där fanns många rotlösa ungdomar med utländsk uppfostran som inte hade lust att ägna sig åt något mer ansträngande än konst och litteratur för att slippa smutsa ner händerna. Till denna krets hörde också en del amerikanskor som kommit till Kina av äventyrslystnad och tog kinesiska älskare samt förmögna köpmannafruar som trodde att de bekantade sig med ”det nya Kina” när de inbjöd sådana blandade sällskap till sina hem. Det fanns inget gott eller sunt i livet i Shanghai. kinesstaden var trång och smutsig och i de utländska koncessionerna med deras fina och ståtliga hus gömde sig förbrytare från olika länder” Pear Buck 

Del 6 Whampoa

Sun Yat-Sen återvände år 1917 till ett splittrat Kina. Han behövde alla kompetenta män som fanns att tillgå. Väl anländ hemprovinsen Guangdong lät han sätta upp en ny regering och propagera för enande. Han lät utnämna Chiang till sin militäre rådgivare och överlät ansvaret för alla operationer åt honom. Men Chiang hoppade av ganska snart och klagade över bristen på disciplin och svårigheterna med att få sin vilja fram. I praktiken saknade Sun en riktig armé och intresset för revolutionen hade börjat svalna på sina håll. År 1921 valdes Sun Yat-Sen till president och generalissimo.

När Sun ansåg att det var dags att återvända till Shanghai för att blåsa nytt liv i relationerna följde Chiang med honom. Han sörjde fortfarande Chen Qimei. Mordet hade skakat honom svårt och han var misstänksam mot alla i sin omgivning utom Sun. Han skulle alltid förbli honom trogen. Chiang led svårt av feberattacker och hade problem med ögonen och smärtor i kroppen. Väl tillbaka i Shanghai levde han om mer än någonsin med vin och Sing-Song flickor. Det fanns gott om bådadera och morgondagen existerade inte. Men trogen och äkta kärlek kan inte köpas för pengar. Kanske var det detta som fattades honom i denna omvälvande tid. Konkubiner kunde man alltid få tag i och Chiang tog en Sing-Song flicka vid namn Yao. Men hon tillhörde redan en förmögen äldre herre som blev svartsjuk när han fick höra om hennes relation med denne sabelskrammlare. Under en gemensam middag lät han servera den dyrbara societetsrätten Hajfensoppa. Han gjorde klart för henne hur upprörd hand var. Hur kunde hon göra detta mot honom efter alla tusentals dollar han lagt ner på henne? Därefter tog han sin skål med den jätteheta soppan och hällde den över henne med orden ”Eftersom du föredrar denna fattiga revolutionär framför mig, bär då denna hatt!”. Detta förstörde både hennes ansikte och karriär för all framtid. Ingen man ville synas tillsammans med en kvinna som såg ut som en ödla.

Efter en kväll som liknade alla andra fick en annan ung flicka vid namn Ah Feng syn på Chiang. Han bara stod där på gatan, rakryggad och alldeles rödbrusig i ansiktet efter mycket drickande. Deras blickar möttes och han fattade genast tycke för henne. Han var 32 år gammal och hon 13. Han frågade efter var hon bodde och betedde sig så närgånget mot henne att hon sprang därifrån. Chiang sökte och fann henne en vecka senare. Han övertygade henne om att följa med och äta lunch, vilket hon gjorde. Efter måltiden tog han med henne till hotellet där han bodde och menade att de skulle hälsa på hans syster. Väl inne på rummet såg sig Ah Feng om men där fanns ingen annan kvinna förutom henne. När hon vände sig om för att se vad hennes beundrare hade för sig, upptäckte hon till sin förskräckelse hur han vred dörrlåset. Därefter rusade han ivrigt fram till henne och började våldsamt kyssas och kramas. Hon kämpade, sparkade och klöste som en tigrinna mot detta okontrollerade kärleksmonstrum. Men ju mer Ah Feng gjorde motstånd desto vildare blev han. Till slut lyckades hon slita sig lös, fick upp dörren och sprang skrikande ut och bort från hotellet. Men Chiang var dödligt förälskad. Sin första fru hade han uppenbarligen helt glömt bort och han ville gifta sig på nytt med en kvinna han själv valt. Efter många omständigheter fick han sin vilja fram och det blev giftermål. Hans mor som möjligen kunde haft invändningar hade precis avlidit. Ah Feng lät till och med ta ett nytt namn – Jieru som betyder ”ren” eller ”obesudlad”. Efter brölloppet följde en smekmånad på annan ort. Vid återkomsten till Shanghai upptäckte Jieru till sin fasa att hon hade drabbats av gonorre. Vem som var skyldig till olyckan var inte svårt att lista ut. Utom sig av vrede och förtvivlan kastade hon sig över sin make. Hur kunde han ha hemlighållit detta för henne? Till följd av sjukdomen blev hon infertil. Men detta var egentligen vardagsmat i en syndens högnäste som Shanghai. Åtminstone 15 procent av invånarna led av syfilis och ännu fler av gonorre. Med tanke på Chiang lössläppta leverne på stadens gator, var det knappast förvånande att även han smittats och blivit impotent på någon av de otaliga bordellerna.

År 1923 beslöt sig Sun Yat-Sen att etablera djupare relationer med Sovjetunionen. Anledningen var att den senare hade lovat att skänka två miljoner guldrubler och vapen till Kina. Han utnämnde Chiang som nu trettiofem år gammal hade blivit general till sändebud och att fara till Moskva för att ta reda på vilket stöd Guomindang kunde erhålla. Han anlände till huvudstaden via den Trans-Sibiriska järnvägen den 2 september men fick varken träffa Lenin eller Stalin. Han fick dock prata med Trotskij som lovade att Sovjet skulle göra sitt bästa för att ge stöd. Chiang fick även göra rundresor och observera hur den Röda Armén tränades. Man försökte även vinna över honom till Kommunistpartiet, men han vägrade. I slutet av november gav Komminternen sitt besked. Man skulle helt plötsligt inte understödja Sun Yat-Sens militära operationer. Man rådde Guomintang att bygga upp en armé för att vinna över massorna. Väl hemma i Kina sade han till sin fru ”Man kan inte lita på en kommunist”. I hans ögon var kommunismen ingenting annat än tsarism fast under ett nytt namn. I sin rapport till Kuomintang skrev Chiang utförligt om sin misstro mot kommunisterna. Det ryska partiet främsta mål var att göra det kinesiska till sin huvudsakliga arvinge. Kuomintang skulle aldrig kunna samarbeta under en längre tid men kommunisterna.

Men Sun lyssnade inte på Chiang och hade vid det här laget mottagit en rysk rådgivare, Mikhail Borodin. Denne Borodin manade Sun att bilda en enad front med det Kinesiska Kommunistpartiet. År 1928 hade Mao Zedong anlänt till den franska konsessionen för att grunda partiet. Anledningen till att de valde detta område var just för att de var det minst övervakade. Det var den ideala platsen för intellektuella och personer med farliga tankar att träffas på. Den kommunistiska revolutionen som de planerade skulle baseras på proletariatet och Shanghai var den enda staden i Kina som hade en arbetarklass att tala om. Annars var ju tre fjärdedelar av befolkningen bönder. Samma sak var det i stort sett i Ryssland. Sun Yat-Sen hade inge aversioner mot vänsteridéer. Mellan åren 1923-1927 skulle de båda partierna samarbeta och Mao Zedong innehade olika positioner inom Kuomintang. Mao och Chiang hade ett gemensamt förflutet från lansbygden. Men till skillnad från den förre erkände aldrig den senare sitt lantliga förflutna.

Det var nu som Chiang beslöt sig för att grunda en egen militärakademi. Kanske för att han trött på alla odisciplinerade soldater och opiumrökande officerare. Men också för att göra Guomintang oberoende av de legosoldater som hela tiden stal när de inte fick den utlovade lönen. Sedan litade han inte heller på kommunisterna. Mao var inte heller han en oäven strateg. Platsen som Chiang valde ut var fortet Whampoa beläget på en ö tio mil nerför Pärlfloden från Kanton. Denna akademi skulle träna Guomintangs militära styrka helt och hållet villig att tjäna revolutionen. Moskva finansierade större delen av akademin och sände ner 8000 gevär och 4 miljoner rundor ammunition. Själva träningen av kadetterna var baserade på Chiangs egna erfarenheter från Japan och även från Röda Armén i Ryssland. Manualerna var japanska, traditionell kinesisk strategi undervisades och de dagliga rutinerna var följde de ryska. Kadetterna skulle även fungera som politiska budbärare till soldaterna. De fick god mat och hälsovård. Chiang förbjöd även kadetterna att besöka bordeller och ägna sig åt hazardspel. Att retirera under strid var belagt med dödsstraff. I slutändan skulle allt detta sammantaget skapa en elitstyrka med få motsvarigheter i Kina. Ryssarna som hade stått för större delen av finansieringen av akademin trodde att utbildningen skulle vara arton månader. Men Chiang ville annat. Han ville utexaminera så mycket folk som möjligt och därför var utbildningen varade utbildningen av varje kull sex månader.

Vid invigningen av Whampoa höll Sun Yat-Sen ett två timmar långt tal. Han led numera av hjärtsvikt och som den utbildade doktor han var, kanske han visste att dagarna var räknade. Men den här dagen var han i god form. ”Efter tretton år av revolution är Republiken bara ett tomt namn och än idag är revolutionen ett misslyckande. Vårt syfte med öppnandet av denna akademi är att från denna dag återupprätta revolutionens uppgift och studenter och denna akademis studenter kommer att utgöra den framtida revolutionsarmén kött och ben” löd en passage ur hans tal. Kanske han också anade vad hans lojalaste och rektor för den nya akademin man hade i åtanke. ”Om jag kontrollerar armén, kontrollerar jag även landet. Det är vägen till mitt ledarskap.” sade Chiang till sin fru. Han utstrålade mer självförtroende än någonsin och akademin fyllde sitt syfte. Den första klassen utexaminerade 645 studenter och blev bara fler. År 1926 hade 3000 utbildats. Alla kadetterna var inte kineser. Där återfanns en och annan korean, mongoler, tibetaner, thailändare och faktiskt en vietnames vid namn Nguyen Ai Quoc, senare känd som Ho Chi Minh.

Kommentarer inaktiverade.