Försvarspolitisk uppdatering

Ikväll besökte Nils Oskar Nilsson (m) vår lokala Moderatförening här på Södermalm. Han är ledamot i Försvarsutskottet, ersättare i Nordiska Rådet och aktiv inom Svenska Atlantkommitténs Parlamentariska Råd. Rubriken för kvällens föreläsning var ”En försvarspolitisk uppdatering”. Efter den plus frågestunden hade vi gått igenom i princip allt om försvaret. Allt kan inte återges här på bloggen.

Nilsson berättade att när han blev riksdagsledamot trodde han aldrig att försvaret skulle bli en så stor debattfråga som den har blivit. Försvaret debatteras på ett helt annat sätt idag än det gjordes för fyra år sedan. Men det mesta som har hänt känner nog vi alla till. Finansminister Anders Borgs uttalande i Almedalen, Odenbergs avgång, den ekonomiska krisen i Försvarsmakten etc. För några veckor sedan kom beskedet från regeringen att inga fler förband skall läggas ner.

Försvarsmakten har också som bekant genomgått en rad förändringar sedan Kalla Krigets dagar. Men den har aldrig fått tillräckligt med ro att ”sätta sig” som Nilsson uttryckte det och noga överväga sitt syfte. Försvarsdebatten under detta år har handlat om bland annat den långsiktiga militärstrategin och den kortsiktiga ekonomiska krisen. Men det återstår mycket att utträtta och flera frågor är fortfarande obesvarade. Efter Försvarsberedningens rapport som presenterades under sommaren skall en ny insatsorganisation sättas upp. Hemvärnet skall bli de Nationella Skydsstyrkorna och Pliktutredningen skall ge svar på värnpliktens vara eller icke vara. Vi skall också fördjupa det nordiska samarbetet och de internationella insatserna skall bli fler. Vidare skall vårt partnerskap med NATO vidareutvecklas.

Viktigt att hålla i minnet när allianser kommer på tal är att det är skillnad mellan allianser och samarbeten. Sverige är ”alliansfritt” och regeringen har kommit överens om att NATO inte skall diskuteras under den här mandatperioden. Samarbeten går däremot bra att debattera.

I vår skall en Inriktningsproposition ges ut av regeringen som talar om försvarets övergripande syfte. Denna kommer att gå igenom detta i detalj.

Men varför kostar försvaret så mycket? Det har bland annat med att officerskåren har värnat om sitt antal. Det finns för få officerare i fält som kan utbilda värnpliktiga och för många som inte gör det. Officerskåren är överdimensionerad. De höga kostnaderna har också med att regionala och lokala företrädare har värnat om sina militära förband och skolor ut rent arbetsmarknadsmässiga förhållanden.

Idag tjänstgör runt 900 soldater i utlandstjänst. Alliansen vill att antalet fördubblas till 2000. Dessa är då ute i skarpa situationer, alltså på  platser i världen där krig och konflikter förekommer. De internationella insatserna är värdefulla för vårt nationella försvar, eftersom de ger viktiga erfarenheter från just dessa skarpa situationer.

Konflikten i Georgien och Rysslands maktambitioner ger oss anledning till säkerhetspolitisk eftertanke. En ny försvarspolitik måste enligt Nilsson utgå från försvaret av Sverige. Vi bör begränsa antalet internationella insatser till antalet för att istället engagera oss i större och mer lånsiktiga. Vi måste också ha en militär närvaro på det utsatta Gotland och i Norrland.

Hur kommer alliansens försvarsbudget att se ut nästa år? För det första kommer förbandsverksamheten att förstärkas och likaså de internationella insatserna. Materielförsörjningen skall effektiviseras och likaså det ekonomiska arbetet. Budgeten kommer att ligga på 40,3 miljoner kronor. Socialdemokraterna vill däremot spara 5,1 miljoner fram till år 2011 och avveckla insatsen i Kosovo. De vill också minska anslaget till internationella insatser med 450 miljoner kronor per år. Vidare skall inget nytt svenskt ansvar för Nordic Battle Group nästa gång.

Samarbetet mellan Försvarsdepartementet och utskottet har förbättrats. Tolgfors är inte försvarsfientlig, som det felaktigt kan uppfattas. Även han har ett uppdrag att fullfölja som Försvarsminister.

Etablerandet av en nordisk försvarsallians syns inte till inom en överskådlig tid. Denna blir aktuell först när det finns vilja. När den finns går inte att svara på. Vi har inte heller någon allians med EU men däremot samarbeten. Så länge vi är alliansfria måste vi behålla alla våra förmågor. En allians vore en större garanti för att andra länder skulle komma till vår undsättning om vi blir attackerade.

7 responses to “Försvarspolitisk uppdatering

  1. Jeppe Samuelsson

    Hej Marie!

    Tack för igår, det var mycket trevligt för Nils Oskar och jag att få komma ut till er och prata försvar. När jag nu läst dina kommentarer blir jag riktigt imponerad, det känns verkligen som att du fångade essensen av det budskap vi ville ge!

    Tack återigen,

    Med vänlig hälsning,

    Jeppe Samuelsson

  2. Bakom de fina fraserna finns – tyvärr för mig som själv är aktiv moderat – ingen substans.
    Enligt de senaste styrningarna finns ”ingen efterfrågan” bland politiker för saker som vi faktiskt kommer att behöva i utrikes tjänstgöring: stridsvagnar och pansarskyttefordon. Försvaret kommer att organisera 8 lätta skyttebataljoner med kanske ett stridsvagnskompani. Därmed avsäger vi oss raskt möjligheten att delta i huvuddelen av de operationer där vi skulle varit efterfrågade.
    Dessutom kommer innebär det troligtvis – som världen ser ut – att vi istället får fler kistor i retur (för att undvika en känd klyscha; body-bags används för döda bara mellan skadeplats och hanterande sjukvårdsinrättning) hem till Sverige. Kommer politikerna att acceptera detta? Vem kommer att få ta smällen? Följ den spännande fortsättningen på denna blog!

    Och – vilket är egentligen budskapet, Jeppe?

  3. Och det blev så tyst att man kunde höra ett lämplighetsbetyg falla…

  4. …som sagt fina ord är det: ”effektivisering av materielförsörjningen” = ”stopp för materielbeställningar”, t o m vad avser tilläggspansar och annat skydd.

    Det finns nämligen inga pengar att spara på att köpa annan materiel än den svenska bara för att den är utländsk, vilket Regeringen försäker lura oss att tro. Det är en rent ohederlig klyscha!

  5. Jo Lövet, om köp av ”svensk” materiel innebär att vi ska betala hela utvecklingskostnaden (inte ens krigsmaterielföretag jobbar utan att få betalt) och köpa begränsade serier (exportbegränsningar) så blir det dyrare.
    Därav följer att man inte bara köper utomlands, köper produkter som är färdigutvecklade, och för att ha någon form av krigsmaterielindustri kvar, arbetar för industrisamarbete, gemensamma standards och gemensam materielupphandling inom EU.
    Och en grön yllepullover behöver inte militärspecas och maxtestas av FMV under fyra år plus truppförsök vid förbanden…

  6. Kan du – jag har för mig att du är pansarkille – med säkerhet säga att en svensk strv hade blivit dyrare än ”hyllvarorna” Leo 2B, att en andel i Typhoon varit billigare än Gripen*, att Visby är dyrare än en Skjold, att Gotland är dyrare än en tysktillverkad HDW-ubåt?

    Låt mig tvivla – marknadspriserna på den här typen av system är skyhöga. Just därför att de – även om de är färdigutvecklade i nån mening, så ligger de definitivt INTE på nån ”hylla” och väntar. Nej det krävs alltid ansenlig mängd omkonstruktion – dels för att klara svenska krav, det du kallar FMV:s ”maxtest” (nylonkallingar nån), dels för att kunna återuppta produktionen (elektronik som inte finns att köpa, programvaror som inte har support, etc etc).

  7. När det gäller en svensk strv är svaret tveklöst ja, både UDES XX-20 varianten med midjestyrning (som dessutom var ett nytt framkomlighetsfiasko) och den s k Brädhögen (eftersom den bara fanns som mock-up i trä) hade blivit dyrare (speciellt som vi köpte 121-vagnarna för relativt sett ingenting. JAS Gripen var (och är) billigare, plan för plan och flygtimme för flygtimmer, men eftersom vi av industripolitiska skäl pådyvlades en extra delserie som vi inte behövde (och – om vi nu ska sälja till Norge – ett nytt utvecklingssteg som vi inte har råd med) så försvann den fördelen. Båtarna kan jag inte tillräckligt om för att uttala mig.
    Däremot ser jag ekonomiska fördelar med att – som vi gjorde med strv 122 – delta i utvecklingen av systemet: vi införde nytt skydd, ny elektronik och ledningssystem som inte fanns i hyllvaran, och tyskarna köpte några av de systemen.
    Och vad är ”svenska” krav, som inte andra försvarsmakter värda namnet inte känner till? Att klara subarktiska förhållanden är inte prio idag.
    Och snälla – tala inte med någon försvarsanställd om upphandling av mjukvara. Vi blir ledsna och kinkiga då…